Hur mycket av skogens tillväxt är egentligen tillgänglig för avverkning?

Den svenska regeringen har aktivt och tyvärr framgångsrikt motsatt sig en gemensam skogsinventering av Europas skogar. Regeringen argumenterar att Sverige sedan 1923 har en egen bättre inventeringsmodell, Riksskogstaxeringen (RT). Men faktum är att vår svenska inventering inte längre klarar sitt huvuduppdrag att ge underlag för relevanta politiska beslut.

RT skriver i sin rapport Skogsdata 2025 att deras data innehåller betydande okända arealer skog som inte brukas av landets skogsägare. Detta ger allvarliga felkällor och underlag till felaktiga skogspolitiska beslut.

Knapp marginal för ökad avverkning i Sverige

Jag har försökt att göra en så konsistent beräkning som möjligt av tillväxten på dessa okända arealer som omfattar frivilliga avsättningar, hänsynsytor, och ekonomisk tillgänglighet. En viktig komponent saknas, nämligen skogsägarnas mål med skötseln av sina skogar. Källor för beräkningarna, se faktaruta.

När det gäller både Götaland och Svealand så är den nuvarande avverkningen cirka 3 miljoner m3fub per år större än den tillgängliga tillväxten

Skillnaden i tillgänglig tillväxt mellan vad RT redovisar för produktiv skogsmark utanför formellt skyddade områden och beräkningarna som beaktar frivilliga avsättningar, hänsynsytor och ekonomisk tillgänglighet är 15 miljoner fasta kubikmetrar under bark (m3fub) lägre på landsnivå i det senare fallet. Det betyder 16 procent lägre årlig tillväxt tillgänglig för avverkning än vad RT rapporterar. 

Om man jämför verkligt tillgänglig tillväxt med avverkningarna enligt RT, med avdrag för de ytor som definierats att saknas i statistiken ovan, för hela landet finner man att det finns en marginal på 2 miljoner m3fub för ökade avverkningar, det vill säga tillgänglig tillväxt är 2 miljoner m3fub större än nuvarande avverkningsnivå. Det är en knapp marginal vad gäller hela landet men är en fiktiv balans.

Överavverkning i södra Sverige

Det mest intressanta är inte resultatet för hela landet utan hur det ser ut på regional nivå. Även om siffrorna för hela landet ofta används i debatten som ett argument för att ”vi har ett hållbart skogsbruk då vi avverkar mindre än tillväxten”.

I norra Norrland är den tillgängliga tillväxten cirka 4 miljoner m3fub större än nuvarande avverkning. Det vill säga det finns en potential för ökade avverkningar.

I södra Norrland är den tillgängliga tillväxten 3,5–4,5 miljoner m3fub (beroende på vilken källa som används för avverkningsstatistiken) större än nuvarande avverkning.

När det gäller Svealand så är den nuvarande avverkningen cirka 3 miljoner m3fub per år större än den tillgängliga tillväxten. Det är samma sak i Götaland där nuvarande avverkningar också är cirka 3 miljoner större än den tillgängliga tillväxten.

Det sker således en betydande överavverkning i dessa två regioner. Det som är anmärkningsvärt är att detta pågått under en längre tid.

Hotar hållbart skogsbruk

Den så kallade virkesbalansrapporten till SKA22 visar för balansområde fyra (som nästan motsvarar Götaland) att den genomsnittliga årliga avverkningen för perioden 2016–2020 var betydligt högre än den beräknade årliga tillväxten. För balansområde tre (ungefär halva Svealand) var avverkningar och tillväxt precis i balans.

Staten bör omedelbart ge Riksskogstaxeringen i uppdrag och tillskott i resurser att få fram transparanta och statistiskt säkerställda data

Även i en rapport till Skogsutredningen 2024 påtalar SLU att avverkningen i relation till tillväxt (utan avdrag för frivilliga avsättningar och hänsynsytor) är höga i relation till tillväxten både i Götaland och Svealand.  Jag bedömer att denna överavverkning i relation till tillväxten pågått minst 10–15 år.

Detaljstuderar man statistiken så tycks det vara ett samband mellan minskad avverkning och ökad tillväxt, vilket tyder på att överavverkningen i södra och mellersta Sverige sker i de mest växtliga skogarna, vilket får negativa konsekvenser på sikt.

Det är uppenbart att vi inte längre kan tala om vårt ”utmärkta hållbara skogsbruk” längre då vi har betydande regionala överavverkningar.

Regionalt anpassad skogsdata för hållbar politik

Politiken och näringen har hittills förlitat sig på nationella data när det gäller utformningen av skogspolitiken. Data som är behäftade med betydande osäkerheter och inte beaktar de regionala obalanserna, vilka måste beaktas i utformningen av dagens skogspolitik.

Staten bör omedelbart ge Riksskogstaxeringen i uppdrag och tillskott i resurser att få fram transparanta och statistiskt säkerställda data om hur mycket virke som verkligen är tillgängligt för industriellt nyttjande. Det betyder:

• Att redovisningen av RT måste beakta frivilliga avsättningar och andra avsättningar, ekonomiskt tillgänglig tillväxt och skogsägarnas mål med skötseln och nyttjandet av sina skogar på ett statistiskt säkerställt sätt
• Att redovisningen av RT inte bara kan var en förlängning av 1923 års inventering med att mäta i skogen utan mätningarna måste integreras med gällande skogspolitiska lagar och regler, skogsägarnas beteende och skogarnas ekonomiska tillgänglighet
• Att RT måste ha samma statistiska säkerhet på regional nivå som på nationell nivå. Regionerna måste stå i centrum och inte nationella data då det föreligger betydande obalanser mellan och i regionerna och som göms i nationella data.