Gardfjell (MP): Bryt polariseringen i skogsdebatten

REPLIK. Det ställs fullt rimliga krav att de mest värdefulla naturmiljöerna skyddas från avverkning, men för att lyckas med det behöver skogsbruket känna tillfredsställelse över vilken stor samhällsinsats de bidrar med. Det kräver ett bättre samtalsklimat, skriver Maria Gardfjell (MP).

Maria Gardfjell (MP)
Riksdagsledamot och första vice ordförande i miljö- och jordbruksutskottet


För en utomstående måste det vara ganska knepigt att förstå skogsdebatten när de olika aktörernas utgångspunkter är fullständigt diametrala. Att befinna sig i denna debatt liknar mest att vara i en centrifug som snurrar för fullt. Argument tenderar att bli till ytterligheter i stället för att det är en seriös diskussion där man kan väga olika aspekter och nå samsyn i frågor. Miljöpartiet efterlyser mer sans och balans i debatten – nu.

Obegripligt undantag

Ta Moderaternas senaste utspel om att EU inte ska lägga sig i svensk skogspolitik. Med detta ifrågasätter Moderaterna själva existensen av en politik för biologisk mångfald. Eftersom EU har stor betydelse för all slags miljöpolitik i hela unionen, och att det i retoriken från partier som Moderaterna oftast välkomnas att miljökrav ska vara EU-gemensamma eller globala, är det ganska obegripligt att man ska göra undantag just för det här området. Men när Moderaterna samtidigt driver att naturreservat i Sverige ska upphöra till förmån för ökad exploatering så är det förstås enklare att förstå vad deras ambition är.

Havererad skogsdebatt

Med det skogsbruk vi haft fram till nu har miljömålen som fastställts av Sveriges riksdag inte nåtts. Sveriges ensidiga skogsbruk är en delförklaring till att livet på jorden utarmas. Men ett hållbart skogsbruk kan också vara en del av lösningen.

I Sverige har vi arbetat mot miljömålen sedan 1990-talet. Nu gäller det att inte överge det miljöarbete som redan finns bara för att det finns ambitioner för en växande bioekonomi. Tvärtom. Miljömålen måste uppnås även när behovet av skogsråvara ökar. Eftersom den absoluta merparten av skogsmarken brukas behöver åtgärder för att bevara och öka den biologiska mångfalden i den brukade skogen vidmakthållas och förstärkas.

I ett land där 70 procent av markytan består av skog – där landets ekonomi är beroende av exportintäkter från skog, där naturens artmångfald är beroende av hur skogen brukas – där har vi inte råd med en havererad skogsdebatt.

"Hitta nya sätt"

De synpunkter andra medlemsstater i EU har att Sverige ska arbeta för att uppfylla internationella konventioner och EU-regelverk vad gäller skydd av arter, biotoper och natur avspeglas även i de synpunkter som finns i företag som bidrar med de exportintäkter som Sverige är beroende av. Ska Sveriges exportmarknad fortsätta vara stark och skapa mervärden är det ett måste att se till att vi har fortsatt höga ambitioner för biologisk mångfald i vårt land.

Försäljning av FSC-märkta varor visar att skydd av nyckelbiotoper lönar sig. För att trovärdigheten ska vara stor, och stora kostnader inte ska belasta enskilda skogsägare har nyckelbiotoperna inventerats av en statlig myndighet sedan 90-talet. Kraven på förändring saknar konsekvensanalys.

Storskogsbruket dominerar i den svenska skogsnäringen, men ägandet är spritt. Från Miljöpartiets sida anser vi att det finns stor anledning att ge de mindre skogsägarna bättre villkor.

Den markägare som värnar om naturen ska kunna kombinera detta med god ekonomi för sin näringsverksamhet. I jordbruket bidrar samhället med miljöersättningar. Låt oss inspireras av detta och hitta nya sätt att främja naturvårdsarbetet inom skogsbruket.

Samhällsinsatsen

Vi måste också arbeta vidare med och utveckla de verktyg vi redan har. En beprövad och av markägare ofta uppskattad metod är helt enkelt att skydda skogen formellt och betala en generös ersättning för detta.

Nedanför den fjällnära regionen är endast 3,7 procent av skogsmarken skyddad. Det svenska skyddet är alltså inte representativt, vilket de globala målen kräver att det ska vara. Bara genom att visa att vi tar seriöst på våra åtaganden kan vi påverka andra länder att göra detsamma. Sveriges trovärdighet i kraven att stoppa avverkningar i regnskogen handlar om att vi hela tiden måste städa framför egen dörr. Och det är bråttom, för en miljon arter riskerar utrotning globalt.

Alla enskilda skogsägare måste få rimlig information om hur skogslagstiftningen, där produktionsmålet och miljömålet ska vara jämställda, ska kunna uppnås med god ekonomi för den enskilde skogsbrukaren. Därför borde de ha rätt till kunskap utan att behöva hamna i skottgluggen i en fullkomligt polariserad debatt. 

Från naturvårdssynpunkt ställs fullt rimliga krav att de mest värdefulla naturmiljöerna skyddas från avverkning, men för att lyckas med det behöver skogsbruket faktiskt förstå och känna tillfredsställelse över vilken stor samhällsinsats de bidrar med. Det kräver ett bättre samtalsklimat.

Skog som kolsänka

Precis som för alla småföretagare är ökad förädling ett viktigt mål för att den enskilde skogsägaren ska få en bättre inkomst. Här är mångbruk ett välkommet inslag, där allt från skoglig besöksnäring, hantverk, råvaror till specialändamål och lokal produktion med större naturvårdsnytta behöver utvecklas.

Klimatfrågorna måste prioriteras. När en bioekonomistrategi nu ska utvecklas måste biologisk mångfald, främjande av ekosystemtjänster och effektivisering i användning av råvarorna vara huvudfokus för att klimatnyttan ska kunna bli maximal. Ett särskilt prioriterat område är hur skogen ska fungera ännu bättre som kolsänka. Här är naturskyddad skog en stor tillgång.

Undvik mer plantageskogsbruk

Det är sant att vi får mer skog i Sverige. Efter avregleringen av jordbrukspolitiken kring 1990 har lantbruket inte längre skyldighet att bruka odlingsjorden. Vill någon plantera granskog på en åker krävs bara en anmälan. Vi kan inte ens skylla på EU att åkrar planteras, att tät granskog växer upp i lite för bördig jord, som sedan blir lätt offer för granbarkborren efter ett par år av torka, eller kan riskera att fällas när stormar av Gudruns klass drar fram. Att plantager strider mot ambitionerna i livsmedelsstrategin – att öka livsmedelsproduktionen i Sverige, är en fråga vi måste ägna mer uppmärksamhet åt.

Lövträden måste värderas högre i skogen och vara en viktigare del av hela värdekedjan, inte minst för att vi ska klara klimatanpassningen.

För närvarande pågår en skogsutredning och det nationella skogsprogrammet ska utvecklas. Vi har en bättre möjlighet än på flera år att bryta polariseringen i skogsdebatten. Om det blir det momentum som behövs för att få en nystart i skogsdebatten återstår att se.

En mångsidig debatt

Vi vet att klimatförändringarna är allvarliga. Det många kanske inte tänker på är att hoten mot den biologiska mångfalden är ännu mer akut och i sig kan förvärra klimatkrisen. Å andra sidan leder kloka åtgärder för att anpassa skogsbruket till ett förändrat klimat ofta till en ökad biologisk mångfald. Väljer vi lose-lose, eller win-win?

Skogsdebatten får inte vara ensidig. Därför måste skogsägare, näringslivet, akademin, miljörörelsen, vi politiker och allmänheten bli engagerade för både klimatomställningen och ekosystemen. För det behövs mer kunskap och en seriös diskussion.

Forrige artikel Sibinska (MP): Nödvändigt med yttre portar Sibinska (MP): Nödvändigt med yttre portar Næste artikel Skogsstyrelsens replik: Ni blandar ihop begreppen Skogsstyrelsens replik: Ni blandar ihop begreppen
  • Rapportera

    Erik Pihl

    Klokt söka win-win

    Klokt inlägg! Alla vinner på väl skött svensk skog. Motståndskraften mot klimatförändringar, stormar och skadedjur kommer öka om vi går från monokulturer till ökad biologisk mångfald. Skogsägare borde kunna få betalt för att låta skogen stå och ta upp kol, eller för att dämma diken kring bördig torvmark. Samtidigt bör det kosta i form av koldioxidskatt att fälla skog, i synnerhet om det innebär utsläpp från mark. Vi behöver dessutom väga in andra näringar och värden, som turism och friluftsliv, i ekvationen. Så kanske inte svaret blir "ökad produktion".

  • Rapportera

    Mats S Johansson

    Utomstående och förvirrad

    Vem är det egentligen som är talesperson för Miljöpartiet i frågor om biologisk mångfald? På partiets hemsida läser jag att det är Rebecka Le Moine. https://www.mp.se/om/rebecka-le-moine
    Jämför man hennes budskap med Maria Gardfjells kan man tro att det finns två Miljöpartiet de gröna i Sverige. Samtidigt som Maria ber om en konstruktiv diskussion kommer partiets officiella talesperson med följande uttalande: "I Sverige är nästan var tredje avverkning illegal, och når inte upp till Sveriges egna lagkrav. Sen har ju Skogsstyrelsen bestämt sig för att INTE registrera våra högsta naturvärden längre (helt galet), vilket gör att avverkade nyckelbiotoper kommer på köpet, när en medveten konsument handlar FSC-certifierade varor." (26/2 2020)

    Maria Gardfjell, vem ska man lyssna på i Miljöpartiet?


  • Rapportera

    Dag Lindgren

    Maria Gardfjell bidrar själv till polariseringen

    En konstruktiv mindre polariserad debatt borde innebära att de inom området politiskt tyngsta inte strör antydda eller uppenbara angrepp eller överdrifter omkring sig i hopp om att få fler väljare. Typ: "ifrågasätter Moderaterna själva existensen av en politik för biologisk mångfald" ; "Sveriges ensidiga skogsbruk är en delförklaring till att livet på jorden utarmas"; "havererad skogsdebatt". Den angelägnaste frågan tycker jag är hur man skall undvika att ledande miljöpolitiker från det parti den ansvariga ministern kommer inte utnyttjar sin ställning till att ytterligare polarisera debatten genom politiska angrepp och överdrifter. Sedan tycker jag representanter för det parti som sedan 2014 tillsätter miljö/klimatminister skall uttrycka sig allmänt blygsamt innan Sveriges utsläpp börja minska enligt de relevantaste beräkningarna. När det gäller miljö är det svårt att kvantifiera själv tycker jag det funkar skapligt i skogen och har ganska utförligt belagt varför jag tycker det.