Förbränningsbranschen går ut hårt i PR-striden

FÖRDJUPNING. Efter att ha åkt på flera nitar i EU-sammanhang lägger nu energiåtervinnarna mer fokus på att ta hem debatten på hemmaplanen. För ännu lever hoppet om att ta en åtråvärd plats i den ”cirkulära ekonomin”.

När avfallsanläggningen ARC skulle invigas i Köpenhamn i början av oktober blev uppståndelsen något utöver det vanliga. Istället för att besökas av några få representanter från lokala medier som ställde ”de vanliga kritiska frågorna”, fick vd:n för det kommunala avfallsbolaget lägga upp en annorlunda plan.
– Vi fick ha en visningsdag för utländsk media, och en dag för den nationella, berättar Jacob H Simonsen.

Orsaken: Skidbacken som löper över ryggen på avfallsanläggningen.

– Den känns lite isig, men funkar absolut, fortsätter Simonsen, som berättar att Copenhill nästan helt tagit bort den vanliga frågorna och den så kallade Nimby-kritiken från omgivningen i stil med att verksamheten ”inte hör hemma på vår bakgård” i centrala Köpenhamn.

– Vid första anblick verkar idéen med en skidbacke på en avfallsanläggning som ett skämt. Men idéen är briljant, eftersom den tar hand om acceptansfrågan som vi alla jobbar med, fortsätter Jacob H Simonsen och får uppskattande nickar från åhörarna.

För publiken på den 20 ISWA-konferensen Beacon i Malmö är budskapet som ljuv musik. Representanter från energiåtervinningsnäringen, som framför allt är etablerad i Europa, Japan och delar av USA, återkommer ofta till svårigheterna med att nå acceptans för sin verksamhet.

ARC fick också bästa möjliga marknadsföring då topparkitekter, miljardären och filantropen Michael Bloomberg och kungligheter stod för hyllningar.

– När du har en rockstjärneliknande arkitekt som talar om fördelarna med energiåtervinning, så är det kraftfullt. Dessa tredjepartsförespråkare gör det mycket bättre än om jag själv hade gjort det, fortsätter Jacob H Simonsen.

Kan det vara ett till framgångskoncept som de kommit på? I så fall kanske branschen tar efter för att undvika att stöta på tidigare problem.

Weine Wiqvist, tidigare ordförande för svenska branschföreningen Avfall Sverige, beskriver det som att branschen har gått igenom flera tuffa omgångar i debatten. Från att under 1990-talet ha varit den ”smutsiga ugnen”, där dioxinspridningen var symbolen – via en ”föda monstret”-bild, där förbränningen anses sluka resurser som skulle kunna användas på annat håll – hoppas de nu annars att de kunnat hitta en plats där bilden av branschen kan gå hem.

Lösning: Luckan i den cirkulära ekonomin

Tanken är att lyfta fram förbränningen som en ”möjliggörare av den cirkulära ekonomin”.

– Fler och fler inser att det inte går att återvinna materialen om de är för smutsiga, utblandade eller bara av för låg kvalitet. Då måste de hanteras på något sätt, och då står vi med en bra lösning, fortsätter Weine Wiqvist.

Men det är inte helt lätt att få gehör. Under två av de senaste årets större reformer på den finansiella sidan i EU – reglerna för fonderna i långtidsbudgeten och ramverket för en hållbar finansmarknad – har avfallsförbränningen gått på grund.

I det ena fallet vill inte EU-parlamentet att nya avfallsanläggningar ska kunna finansieras med fondsmedel från EU-sammanhållningsbudget. Från branschen förstår man inte argumentet, ”alternativet är ju att de fortsätter med deponi.”

Men motståndarna ser det istället som ett ypperligt tillfälle att hoppa upp ett steg i den så kallade avfallshierarkin. De aktuella länderna, främst i Central- och Östeuropa, kan då istället satsa på materialåtervinning och återanvändning framför att ”låsa in” sig i förbränning.

Läs mer: Ex-kommissionär: För stort fokus på återvinning

I det andra fallet där branschen möter motgångar föreslås avfallsförbränning inte kunna kvalificeras som en hållbar investering i den så kallade ”taxonomin” som precis börjat slutförhandlas mellan lagstiftarna.
”Läget ser inte ljust ut”, är en återkommande kommentar på konferensen.
”De är nötskallar på EU-kommissionen”, en annan.

Läs mer: Nya EU-kliv ska ge grönare finanser

”Dogmatiska” motståndare i Bryssel

Christophe Cord’Homme vid ISWA:s energiåtervinningsgrupp anser att det råder en nästintill religiös stämning hos vissa motståndare.

– Vi ser dogmatiska positioner inom EU-kommissionen som menar att de inte vill se någon sluthantering alls genom förbränning. Det är en utmaning att då påpeka att det inte går att återvinna allt, säger Christophe Cord’Homme till Altinget och fortsätter:
– Men kom ihåg att EU-lagstiftningen (se faktaruta, reds anm) bara ställer återvinningskrav på hushållsavfallet. Tänk på allt industriavfall. Ska vi inte ha någon plan för det? Vi tar ju hand om en del av det nu och skulle behöva hjälp med att stimulera materialåtervinning av det också.

Läs mer: Så vill industrin återvinna mer

Ingen av de aktuella finansiella regelverken är dock färdigförhandlade mellan lagstiftarna, så loppet är inte kört. Men det är inte trivsamt att hamna i den position som branschen gjort. Enligt ISWA:s ordförande i energiåtervinningsgruppen, Johnny Stuen, är det framför allt för medlemmarna i Östeuropa som de nya regelverken kan bli en utmaning. Detta då de är i större behov av privata finansiärer för att få igång projekten.

– I Norden oroar vi oss inte särskilt mycket av utvecklingen på EU-nivå, eftersom de resurser som krävs finns här. Vi är inte heller särskilt oroade för motståndare i organisationer som Zero Waste. För om du kommer till den lokala situationen så kan du, exempelvis genom utbildning, lyfta fram de fördelar som lokalsamhället får om de satsar på en av våra anläggningar och därigenom få upp acceptansen. Men sen är fortsatt Nimby-effekten en utmaning, säger Johnny Stuen.
– Men se på hur de gjort i Köpenhamn. Det går verkligen att vända på den steken, fortsätter han.

För Johnny Stuens egen del har avfallsanläggningen han jobbar på i Oslo lyckats vända en del av motståndet genom att vara en del i den nationella satsningen på koldioxidlagring.
– Om du lyckas kombinera energinyttan vi gör, med avfallsnyttan i den cirkulära ekonomin och sedan, om det går, även CO2-lagring, så har du ett bra helhetskoncept, fortsätter Johnny Stuen.

Men finns det inte fortsatt stöd för den vanliga kritiken om att ni slår undan benen på materialåtervinning?

– För mig som kommer från industrin in i avfallsvärlden så kan jag se att det är de som anser att det blir för krångligt och svårt att sortera ut det egna avfallet. Då är det ofta enklast att bränna. Särskilt när det kommer till plasten, där vi bara når som mest 10-20 procents materialåtervinning. Men det kan inte vara en grund för att ge upp från vår sida. Då måste vi ta den diskussionen och faktiskt satsa på utveckling av förbehandling och sortering, och sedan ha förbränningen kvar som en sista utpost. Men där behöver vi göra mer.

Läs mer: Avfallsförbränningen i norden förhindrar materialåtervinning, menar Nordiska rådet

Fortsatt hemläxa att vänta

Det politiska trycket på avfallsförbränningsbranschen ser inte ut att minska i det närmsta taget. Dels i den svenska debatten, där avfallsförbränningsskatten just nu i är i fokus. Dels på europeisk nivå, där ytterligare åtgärder för att styra bort från energiåtervinning diskuteras i den tillträdande kommissionen.

– Det behöver finnas både fungerande avfallsinsamlings- och sorteringssystem innan du för in ämnet om energiåtervinning. Men finns de delarna, så har vi en möjlighet att ta plats också framöver, säger Johnny Stuen.

– Du måste också investera i PR redan från starten av planeringen av varje projekt, annars kommer du stöta på problem längs med vägen, säger Jacob H Simonsen.

Forrige artikel Nytt försök till miljöinriktning i rådet för försenad Cap Nytt försök till miljöinriktning i rådet för försenad Cap Næste artikel Hon ska leda miljöorganisationerna i Europa Hon ska leda miljöorganisationerna i Europa