"En miljöpolitisk vår är att vänta"

Av: Mikael Karlsson
docent miljövetenskap, KTH

Blocköverskridande samverkan är miljöpolitikens bästa julklapp, skrev jag i veckan före jul. Jag trodde på ett samarbete mellan S, C, L och MP och nu börjar mycket riktigt en sådan period, med en överenskommelse som innebär en stärkt miljöpolitik.

Farväl till blockpolitiska låsningar

Mitt resonemang antar att miljöpolitik som inte rör vissa äganderättsliga frågor om markanvändning i endast låg grad är ideologiskt präglad. Ofta finns grundläggande samsyn, till exempel om minskad klimatpåverkan och kontroll av miljögifter. Främst två faktorer har hindrat denna samsyn från att realiseras de senaste decennierna, dels M:s unika motsträvighet i nationell miljöpolitik, dels den tidigare blockpolitikens låsningar som motverkat uppgörelser.

Samma faktorer förklarar varför det har varit än svårare att enas om skog och naturvård, och där har också C varit flaskhals. Trots det finns gemensamma nämnare för äganderätt och naturvård, förutsatt att partierna vill enas. Det kan bero på behov av EU-samordning eller – som i dag – när mandatfördelningen tvingar samman fyra av de fem partier som säger strikt nej till SD. Mot bakgrund av dessa breda penseldrag, som förstås inte täcker detaljer, fokuserar jag nu på den nya överenskommelsens miljöpolitik.

Länge efterlyst skatteväxling

Den miljöpolitiska julklapp jag önskade är på plats.

På övergripande nivå råder enighet om en grön skatteväxling på minst 15 miljarder kronor. En sådan är länge efterlyst av de mindre mittpartierna. S håller i regel med, om än lite motvilligt, medan M med undantag av Reinfeldt i regel säger nej. Överenskommelsen omfattar också försök med statliga gröna obligationer. Dessa reformer är bra men skatteväxlingen borde vara större. På denna nivå saknas i övrigt enighet om att miljöskadliga subventioner ska avskaffas, alternativt omstöpas.

Bästa klimatpolitiken någonsin

Frågor om trafik, energi och klimat får stort utrymme. Nya stambanor för höghastighetståg, ökad tågpunktlighet samt nattåg utomlands behövs. Som väntat enades partierna om åtgärder mot flyget och dess utsläpp, inklusive att behålla flygskatten. Kol, olja och fossilgas ska strypas alltmer, i upptag och som energibärare: nya bensin- och dieselbilar får inte säljas efter år 2030 och reduktionsplikten ska stärkas. Utredningar om konsumtionsbaserade mål och bättre genomslag för klimatlagen behövs också. Plumpen i protokollet är km-skatten, där enigheten är kontraproduktiv. Betyget blir ändå högt och klimatpolitiken lär bli den bästa någonsin i Sverige. Inte minst Miljöpartiet ligger bakom detta.

Tydliga spår av MP, C och L

Reformer utlovas även rörande kemikalier, avfall och hav. Nya ekonomiska styrmedel på farliga kemikalier i kläder och skor ska införas, liksom fler förbud mot onödig plast. Pant på fler produkter utlovas liksom producentansvar på textilier och ett hyberavdrag. Avfallsreglerna ska ses över och det lär knäcka tidigare blockpolitiska låsningar. När även de två branschföreningar som suttit i varsitt dike har nya chefer är framgångar äntligen att vänta. Likaså är ett stopp för bottentrålning i skyddade områden länge efterlängtat, liksom att ålfisket ska motverkas bättre. Här kan tydliga spår ses av Miljöpartiet, men också av Centerpartiet och Liberalerna.

Strandskyddet en utmaning

Till de svårare frågorna hör strandskyddet. Här står partierna långt ifrån varandra men enigheten om differentiering erbjuder lösning – striktare skydd vid exploatering och höga värden, och lättare att bygga där motsatsen råder. Men denna gång behövs kompetenta utredare, som med juridisk träffsäkerhet visar de dubbelvinster som är möjliga. De fyra partierna måste sluta politisera frågan.

Även skogen en svår nöt

Detsamma gäller skogen. De arga på markägarsidan har nyligen lurat fram sänkta anslag som drabbar både markägare och naturvården. En professionell ansats, som respekterar såväl ägarintressen som miljömål, kan leda till lösningar för artskyddet som går alla till mötes, om än inte till fullo. Enighet om ökade anslag och ett Sveaskogsprogram stärker detta. Plumpen i protokollet är det kunskapsförbud som följer av att staten inte i utökad omfattning får inventera nyckelbiotoper. Ett större ansvar faller därmed på många certifierade markägare. Jag tror därför att de fyra partierna – när retoriken kring regeringsbildningen lagt sig och det sakpolitiska samarbetet startar – skiljer fakta från myter och genomför reformer som även här ger dubbelvinster.

Min julklapp är här

Den miljöpolitiska julklapp jag önskade är på plats. Om enigheten dämpar politiseringen och gynnar långsiktighet och än bredare samverkan finns mer att vinna, i förlängningen en miljöpolitisk vår.