"Blocköverskridande samverkan vore miljöpolitikens bästa julklapp"

DEBATT. Ännu kan det bli riktigt bra. En bred regering eller regeringssamverkan i mitten är vad miljöarbetet behöver. Om S, C, L och MP samregerar ökar sannolikheten för en länge efterlängtad miljöpolitisk leverans, fri från den kräftgång som högerpopulisterna nyss röstade fram i sin SD-M-KD-budget, skriver Mikael Karlsson, KTH.

Av: Mikael Karlsson
docent miljövetenskap, KTH

Miljöpolitiken har många kännetecken men risk för haveri och oplockad frukt är två av dem. Mer än en gång har regeringar eller deras arbete havererat på den grunden. Det borgerliga kärnkraftsbråket på 1970-talet är en tidig illustration, liksom Johanssons Öresundsbrohopp på 1990-talet och Ygemans flygskatteavgång häromåret. Relationerna mellan ministrar för miljö och landsbygd är sällan vackra.

Den oplockade frukten utgörs av den breda samsyn som ofta finns men sällan levereras på grund av låsningar mellan blocken. Att ett rasistiskt parti småflörtar med vetenskapsförnekelse gör det än svårare. Följden blir att beslut inte fattas eller fördröjs. Det tog exempelvis över 20 år att få ett bonus malus-system på plats, trots stöd sedan länge av en majoritet i riksdagen. Ett annat exempel är att vissa partier i regeringsställning höjer koldioxidskatten, men i opposition kritiserar densamma.

Både haveririsken och den oplockade fruktens storlek växer med graden av politisering, vilken i sin tur ökar med spänningen mellan regering och opposition. Det gäller särskilt för komplexa problem som kännetecknas av vetenskaplig osäkerhet, äkta eller oäkta konflikter, och att lösningars nyttor och kostnader är spridda i tid och rum. I miljöpolitiken späds politiseringen på av Svenskt Näringslivs miljöpopulism, vilken i Miljömålsberedningen var så extrem att riksdagsledamöter häpnade.

Login