"Blocköverskridande samverkan vore miljöpolitikens bästa julklapp"

Av: Mikael Karlsson
docent miljövetenskap, KTH

Miljöpolitiken har många kännetecken men risk för haveri och oplockad frukt är två av dem. Mer än en gång har regeringar eller deras arbete havererat på den grunden. Det borgerliga kärnkraftsbråket på 1970-talet är en tidig illustration, liksom Johanssons Öresundsbrohopp på 1990-talet och Ygemans flygskatteavgång häromåret. Relationerna mellan ministrar för miljö och landsbygd är sällan vackra.

Låsningar fördröjer beslut

Den oplockade frukten utgörs av den breda samsyn som ofta finns men sällan levereras på grund av låsningar mellan blocken. Att ett rasistiskt parti småflörtar med vetenskapsförnekelse gör det än svårare. Följden blir att beslut inte fattas eller fördröjs. Det tog exempelvis över 20 år att få ett bonus malus-system på plats, trots stöd sedan länge av en majoritet i riksdagen. Ett annat exempel är att vissa partier i regeringsställning höjer koldioxidskatten, men i opposition kritiserar densamma.

Både haveririsken och den oplockade fruktens storlek växer med graden av politisering, vilken i sin tur ökar med spänningen mellan regering och opposition. Det gäller särskilt för komplexa problem som kännetecknas av vetenskaplig osäkerhet, äkta eller oäkta konflikter, och att lösningars nyttor och kostnader är spridda i tid och rum. I miljöpolitiken späds politiseringen på av Svenskt Näringslivs miljöpopulism, vilken i Miljömålsberedningen var så extrem att riksdagsledamöter häpnade.

Beklaglig politisering

Politiseringen är beklaglig eftersom det i många miljöpolitiska frågor finns bred ideologisk samsyn och enighet om åtgärder. Åtminstone S, C, V, L och MP delar uppfattning om mycket som rör klimat, kemikalier, avfall samt luft- och havmiljö. De står alla benfasta vid demokrati som fundament. Det senare gör även M och KD, men de förra har tappat Reinfeldts nyorientering i miljöfrågor, och de senare har förlorat sin progressiva miljöpolitiska själ. SD saknar demokratisk grundsyn och har därför inte i svensk politik att göra, än mindre i miljöpolitiken, som måste vara demokratisk.

Min miljöpolitiska önskan inför 2019 är mot denna bakgrund regeringssamverkan mellan S, C, L och MP. Det kan visa att valresultatet ur miljöperspektiv är långt bättre än vad som ofta påstås.

En samverkan mellan S, C, L och MP kan alltså bli slagkraftig i arbetet för att nå flera miljömål. Samverkan motverkar politisering och de korta mandatperiodernas dilemman. Det gynnar den långsiktighet och tydlighet som näringsliv och allmänhet med rätta efterlyser.

Samverkan med vissa utmaningar

Givetvis finns också utmaningar, smärre i frågor om kommunal planering, konsumtion, rörlighet och producentansvar, och större om naturvård, skogsbruk, jordbruk och jakt. Men även på dessa områden bedömer jag att stora gemensamma frukter kan skördas.

Strandskyddet kan differentiseras med parallella skärpningar och lättnader. Det blir då svårare att bygga i skyddade områden som redan är exploaterade eller hyser hotade arter, och det blir lättare på de stora ytor där trycket är lågt och varken natur eller friluftsliv tar skada. Konsumtionsperspektivet i exempelvis klimatfrågan var tidigare en vattendelare men främst på grund av partier utanför mitten. Detsamma gäller frågan om rörlighet och transporter. Producentansvaret är i mycket en falsk konflikt – företag som arbetar med materialkretslopp och avfallsförbränning har ofta miljöpolitisk samsyn.

I frågor om naturvård är avstånden större mellan vissa mittenpartier. Men en gemensam nämnare är att öka anslagen till markägare som skyddar natur, det gynnar flera syften och aktörer samtidigt. Och om aktörer med vitt skilda perspektiv kan samla sig om skogscertifiering bör partier med en mindre åsiktsbredd kunna samarbeta om skog. Likaså kan frågor om jordbruket och övergödning hanteras i kompromisser. Det gäller till och med i jaktfrågor. Om aktörer med vitt skilda synsätt och förslag kunde enas i den statliga Vargkommittén, så kan fyra partier i mitten prestera detsamma.

Valresultatet kan ännu bli bra

Min miljöpolitiska önskan inför 2019 är mot denna bakgrund regeringssamverkan mellan S, C, L och MP. Det kan visa att valresultatet ur miljöperspektiv är långt bättre än vad som ofta påstås.