Det går inte att regelförenkla sig till fler fiskar

Peter Rönnelöv Olsson beskriver korrekt hur stelbent byråkrati och snåriga regelverk försvårar det svenska fiskets utveckling. Men han missar den mest grundläggande frågan: Utan fisk i haven spelar inte regler någon roll.
Fiskbestånden längs Sveriges kuster är på många håll i fritt fall. Överfiske, bristfällig kontroll och historiskt undermålig rapportering har drivit utvecklingen dit. EU-kommissionens kritik mot svensk fiskeriförvaltning pekar just på bristande tillförlitlighet i fångstrapporteringen och överutnyttjande av bestånd.
Att då efterlysa ”smartare regler” och ”ökad produktion” utan att först adressera frågan om ”hur fiskbestånden ska återhämta sig”, och sedan se till att de faktiskt gör det, blir verklighetsfrånvänt.
Hur får vi tillbaka fisken?
Det går inte att regelförenkla sig till fler fiskar. Och inga livsmedelsstrategier i världen räddar ett fiske där fisken håller på att ta slut.
Innan vi diskuterar regelverksreformer måste en enda fråga stå i centrum: Hur får vi tillbaka fisken? Så länge den frågan är olöst är det inte regelverket som är fiskets största hot – det är frånvaron av fisk.
Fiskerinäringen hotas av den värsta sortens detaljstyrning
Vi som verkar inom fiskerinäringen efterlyser inte färre regler, men vi kräver smartare, tydligare och mer samordnade regelverk. Det skriver Peter Ronelöv Olsson, ordförande SFPO.
Artikeln är skriven av















