Den biologiska mångfalden är en oumbärlig del av skogen

I Altinget presenterade Sten B Nilsson en debattartikel med anledning av regeringens nyligen tillsatta råd som skall fokusera på skogsindustrins värdekedja. Nilssons artikel bemöts av Tomas Thuresson den 11 februari med rubriken Planekonomi har alltid fungerat dåligt.

Det kan väl alla hålla med om, men det var väl heller inte Nilssons budskap. Det handlade snarare om produktutveckling på basis av ett hållbart skogsbruk.

Det finns emellertid skäl att noggrant granska de långsiktiga förutsättningarna för den svenska skogsnäringen utifrån andra aspekter. Dagens skogsbruk är nämligen inte optimerat för värdeproduktion utan sedan lång tid tillbaka på volymproduktion.

Sämre förädling

Skogsbrukets ekonomi är till övervägande del beroende av värdet på det sågtimmer som produceras. Om vi ska ha en stark bas för en svensk skogsindustri bör vi rimligen maximera produktionen av just detta sortiment.

I förädlingsleden måste produkter utvecklas som kan dra fördel av råvarans egenskaper. Tyvärr leder dagens trakthyggesbruk till i flera avseenden sämre egenskaper för förädling hos det nya frodvuxna sågtimret. De långa ledtiderna i skogsbruket gör emellertid att de negativa konsekvenserna kommer att visa sig efter många decennier.

Om skogsbruket ska kunna utvecklas med hänsyn till värden i förädlingsleden måste också leverantörerna få betalt för bra råvaror och de som vidareförädlar utveckla produkter som utnyttjar deras egenskaper. Detta är en omvandling som skett inom stålindustrin som lämnat de enkla produkterna och klättrat i värdeskalan.

I alla utredningar om det framtida skogsbruket så anses det möjligt att öka skogsproduktionen med förädlat plantmaterial. Utgångspunkten är då val av så kallade plusträd. Det saknas dock viktiga data för trädens egenskaper såsom innehåll av massa och stamform vilka är av betydelse i flera olika förädlingsled.

Studier av skilda slag pekar på att de ”nya” träden” har i många avseenden avsevärt sämre egenskaper för förädlingsleden än de från ett mer naturnära skogsbruk.

Till vilken nytta?

Visserligen ökar produktionen av volym kortsiktigt med gödsling, men den extra råvara som produceras är högst sannolikt att likna med den från frodvuxna träd och därmed med lägre fast massa och lägre utbyte i massatillverkning och lägre energiinnehåll. Det blir fler kubikmeter, men till vilken nytta?

Detta är dock inte hela sanningen. Gödsling kan dessutom leda till allvarliga störningar i skogens mycket komplexa biologiska system. Sammantaget kan gödsling leda till oförutsedda negativa konsekvenser som kan visa sig långt efter att ingreppet utförts.

Den biologiska mångfalden, både den synliga och osynliga, är en oumbärlig del av skogen. Vi måste se skogen som en komplex värld. Den måste behandlas så att kontinuiteten bibehålls i hög grad. Därmed får man också en skog som är väl anpassad till naturliga påfrestningar. Mångfald tryggar skogens värden.

Bevara markens mångfald

Det är på basis av senare decenniers forskning om betydelsen av trädens beroende av ”markens invånare” som vi måste gå vidare. Därför krävs en övergång till en form av skogsbruk som bevarar markens mångfald. Det är vad som finns där som får träden att växa.

Trakthyggesbruket är avsevärt sämre ur klimatsynpunkt än ett som bevarar en kontinuitet i skogslandskapet.

Dagens dominerande form av skogsbruk, trakthyggesbruket, är helt anpassat till produktion av volymer utan hänsyn till olika värdekedjors krav. De negativa konsekvenserna av denna inriktning infinner sig inte i det korta tidsperspektivet utan först efter många decennier. Dagens kunskapsläge är dock en tillräckligt bra bas för en utvärdering av olika former av skogsbruk ur ett värdeperspektiv. Men då måste alla aspekter beaktas vad gäller förädling och hållbart brukande.