Inför leveransgaranti för att säkra vattenförsörjningen

”När det gäller VA-systemet skulle reinvesteringarna behöva öka från tre till fem miljarder kronor om året endast för att upprätthålla dagens nivå – och om förnyelsen av systemen ska hålla jämn takt med förslitningen krävs det nästan en dubbelt så hög reinvesteringsnivå.”

Dåligt dricksvatten och höga VA-kostnader påverkar var människor vill bo och var företag vill verka.

Citatet är hämtat från den nya rapporten Prioriteringar och vägval när Sverige behöver renoveras från konsultfirman WSP. Renoveringsbehoven för elnätet, järnvägarna, bilvägarna samt vatten- och avloppssystemen är enorma och VA-systemet sticker ut på ett negativt sätt.

Branschorganisationen Svenskt vatten presenterade liknande slutsatser i sin Investeringsrapport 2020 där det samlade behovet – reinvesteringar plus nyinvesteringar – bedöms vara 23 miljarder kronor om året fram till 2040.

Långtgående konsekvenser

Även Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) varnar i rapporten Ett balanserat civilt försvar för bristande samhällelig beredskap och föreslår därför statliga investeringsprogram för bland annat dricksvattenhantering och avlopp vid höjd beredskap. Denna fråga är minst sagt aktuell med tanke på det förändrade säkerhetsläget i Europa, men även i fredstid är vatten av bra kvalitet och i tillräckliga mängder en förutsättning för både privata och offentliga verksamheter.

VA-systemet är en av de viktigaste infrastrukturtillgångarna i ett fungerande samhälle där störningar och avbrott riskerar att få långtgående konsekvenser för människors hälsa. Lappandet och lagandet i VA-systemen påverkar dessutom övrig infrastruktur, vilket går ut över många företagsverksamheter.

Så, vad behöver göras för att säkra Sveriges vattenförsörjning?

4 förslag från VA-fakta

1. Rusta upp VA-näten. En stor del av problemet är att kommuner inte får fondera pengar längre än tre år. De svenska VA-ledningarna byts i snitt ut var 260:e år, men den tekniska livslängden uppgår bara till cirka 80–100 år. Förutom att det skapar en enorm underhållsskuld så leder det till läckor, förorenat vatten och sinande kranar. I dag finns inte rätt förutsättningar för kommunerna att lösa finansieringen, samtidigt är de ensamt ansvariga för upprustning och förnyelse av näten. Men investeringsbehoven är större och mer långsiktiga än vad som kan planeras på tre års sikt och lagstiftarna borde förlänga den perioden rejält.
2. Minska VA-klyftan. Det finns stora skillnader mellan hur större och mindre kommuner klarar att investera i och rusta upp VA-nätet. Klyftan mellan stad och landsbygd växer och redan i dag är VA-avgiften mer än fem gånger så hög i den dyraste kommunen jämfört med den billigaste. Detta får konsekvenser då dåligt dricksvatten och höga VA-kostnader påverkar var människor vill bo och var företag vill verka. Förvaltningen av kommunala VA-anläggningar måste därför effektiveras och samordnas i större regioner, vilket det också finns goda exempel på runt om i landet.
3. Inför en leveransgaranti. Hushållen betalar för sitt vatten och borde därför få ersättning om det blir avbrott i försörjningen. En sådan leveransgaranti finns redan på elområdet och samma garanti på VA-området skulle sätta press på kommunerna att långsiktigt säkra vattenleveranserna. 
4. Samordna ansvaret för vattenfrågorna. I dag är ansvaret fördelat på över 20 myndigheter. Ett helhetsansvar behövs för att samordna investeringsbehoven, samla in data om det svenska VA-nätet, samt fungera som nationellt kompetensstöd för kommuner och regering i vattenfrågor. 

Vatten är vårt viktigaste livsmedel. Nu krävs det kraftansträngningar för att framtidssäkra denna ovärderliga samhällsresurs.