Därför behöver Sverige en samordnare för förnybar elproduktion

Maria Fuxborg
Näringspolitisk chef Västsvenska handelskammaren
Sverige har varken brist på projekt, kapital eller ambitioner i energiomställningen. Det som saknas är förmågan att få investeringar att realiseras. De fastnar i långa och svårförutsägbara tillståndsprocesser, nätanslutningar, intressekonflikter och osäkra investeringsförutsättningar. Bristande samordning fördröjer och, i vissa fall, stoppar utbyggnaden. I praktiken kan projekt som är redo att genomföras bli liggande i flera år utan tydliga besked.
Sverige behöver robust och fossilfri elproduktion
Detta sker samtidigt som energiomställningen fortgår, driven av global konkurrens, höga klimatambitioner och geopolitiska skäl. Osäkerheten på energimarknaderna och ett ökat fokus på Europas strategiska självständighet har gjort tillgången till egen, robust och fossilfri elproduktion till en fråga om både konkurrenskraft och säkerhet. Näringslivet behöver minska fossilberoendet, utveckla nya lösningar, stärka försörjningstryggheten och bidra till att nå klimatmålen.
Klimatpolitiska rådet konstaterar i sin senaste rapport att utbyggnaden av fossilfri energi kräver bättre samordning och fler åtgärder för att nå klimatmålen på både kort och medellång sikt. Särskilt pekas behovet av förbättrade förutsättningar för vindkraft och utbyggd elnätskapacitet ut.
Genom att tillsätta en kärnkraftssamordnare visade Tidöregeringen att staten kan samla aktörer och driva fram lösningar i en strategiskt viktig energifråga: utbyggnad av ny kärnkraft. Men det räcker inte. En kommande regering bör även inrätta en nationell samordnare för förnybar elproduktion.
Förenkla tillståndsprocesserna
Samordnaren kan arbeta parallellt med kärnkraftssamordnaren och bidra till att säkra faktisk framdrift i projekt som kan leverera el redan under 2030-talets första hälft. Sverige behöver både kärnkraft och ett högre tempo i den övriga fossilfria elproduktionen.
I likhet med kärnkraftssamordnaren handlar uppdraget om att samla aktörer, identifiera hinder och driva processer framåt. Samtidigt skiljer sig uppdraget i omfattning. Till skillnad från kärnkraften, som rör ett fåtal stora projekt, omfattar utbyggnaden av förnybar elproduktion många aktörer, tekniker och parallella processer. Det ställer stora krav på samordning mellan produktion, nät, lagring och marknadsförutsättningar.
I praktiken kan projekt som är redo att genomföras bli liggande i flera år utan tydliga besked
En samordnare för förnybart bör ges ett tydligt mandat att identifiera och undanröja hinder i tillståndsprocesser, nätanslutning och investeringsförutsättningar samt bidra till långsiktiga och förutsägbara förutsättningar. Det inkluderar att belysa hur marknadsrisker påverkar investeringsviljan i ny produktion. Samordnaren behöver även analysera hur processer för ny elproduktion kan bli mer effektiva och förutsägbara och bidra till mer enhetliga arbetssätt mellan myndigheter, inte minst med Försvarsmakten. Den bör även klargöra villkor för anslutning av produktion till havs.
Stärk näringslivets konkurrenskraft
En kommande regering behöver inte bara tala om energisystemet på lång sikt, utan också säkerställa nationellt ansvar för att skapa rimliga förutsättningar för de projekt som kan bidra innan ny kärnkraft är på plats. En nationell samordnare för förnybart är ingen enskild lösning, men ett konkret steg för att minska glappet mellan ambition och genomförande, och därmed stärka det svenska näringslivets konkurrenskraft i ett avgörande skede i energiomställningen.











