Sverige måste stoppa handeln med myrkottar

Den illegala global handeln med djur omsätter upp till 23 miljarder dollar per år. En handel som inte bara hotar biologisk mångfald, utan bidrar till organiserad brottslighet, penningtvätt och ökad risk för nya zoonotiska sjukdomar. En särskilt hårt drabbad djurart är myrkotten. Sverige kan inte fortsätta att betrakta den här hänsynslösa handeln som en perifer naturvårdsfråga.

Totalförbud mot handel med myrkottar

FN:s narkotika‑ och brottsbekämpningskontor (UNODC) slog 2024 fast att den illegala handeln med vilda djur är lika omfattande som narkotika‑, vapen‑ och människohandel. Buskaspet är tydligt: världen har inte problemet under kontroll.

I centrum för denna handel står myrkottarna – pangolinerna – världens mest illegalt handlade däggdjur. Just nu pågår ett av de största pågående artbrotten i världen och det sker nästan helt utan offentlig uppmärksamhet. Alla åtta arter av myrkottar är sedan 2017 listade i CITES Appendix I, vilket innebär totalt förbud mot internationell kommersiell handel. Ändå fortsätter handeln i industriell skala.

Efter att de asiatiska populationerna i princip har kollapsat har handeln förskjutits till Afrika. De största beslagen av myrkottsfjäll sker nu i Väst‑ och Centralafrika, på väg till marknader i Kina och Vietnam där fjällen används inom traditionell medicin och köttet betraktas som statusvara.

Risk för artutrotning

Myrkotten illustrerar ett grundläggande problem i den globala handeln: totalförbud utan efterlevnad räcker inte. Kriminella nätverk anpassar sig snabbt, flyttar ursprungsländer, byter transportvägar och integrerar handeln med andra illegala flöden – elfenben, timmer, narkotika. Det handlar inte om småskaligt tjuvjaktstryck, utan om organiserad brottslighet. Den illegala handeln med vilda djur omfattar runt 4 000 arter och pågår i över 160 länder. Den sker via samma logistiksystem, hamnar, fraktbolag och digitala marknadsplatser som den legala handeln. Skillnaden är att den illegala handeln sällan möter motsvarande kontroll, spårbarhetskrav eller ekonomiska risker.

Just nu pågår ett av de största pågående artbrotten i världen och det sker nästan helt utan offentlig uppmärksamhet

Utöver de ekologiska konsekvenserna – artutrotning och kollapsande ekosystem – förlorar stater årligen uppskattningsvis 7–12 miljarder dollar i uteblivna tull‑ och skatteintäkter. Handeln undergräver rättsstatens integritet, göder korruption och försvårar hållbar utveckling i redan utsatta länder.

Ett direkt hot mot den globala folkhälsan

Efter pandemin är det dessutom uppenbart att oreglerad handel med vilda djur inte bara är ett miljöproblem, utan ett direkt hot mot global folkhälsa.

Sverige och EU har tidigare visat att handelspolitik kan påverka normer och efterfrågan. Arbetet mot pälshandeln och Kinas inhemska förbud mot elfenben visar att kombinationen av tydlig lagstiftning, handelspolitiska signaler och normförändring faktiskt kan minska efterfrågan.

Samma lärdomar gäller för myrkottar och andra hotade arter. Men då krävs att frågan flyttas från marginalen av naturvårdspolitiken till kärnan av handelspolitiken.

Sverige kan påverka

Nu måste den svenska regeringen agera på fyra områden:

• Gör illegal handel med vilda djur till en handelspolitisk fråga
  Integrera bekämpning av wildlife crime i handels‑ och partnerskapsavtal och ställ krav på spårbarhet även för produkter med djur‑ och växtbaserat innehåll.
• Koppla handeln till ekonomisk brottslighet
  Behandla illegal djurhandel som grov organiserad brottslighet och inkludera den fullt ut i arbetet mot penningtvätt och finansiella flöden.
• Driv frågan internationellt
  Sverige bör vara pådrivande inom EU och FN för att höja ribban för efterlevnad av CITES och stärka insatser för efterfrågeminskning, särskilt kopplat till traditionell medicin.
• Använd Sveriges normgivande roll
  Precis som i päls‑ och elfenbensfrågan kan Sverige bidra till att flytta normerna även kring mindre synliga produkter, som myrkottsfjäll.

Den illegala handeln med myrkottar är inte ett isolerat problem. Den är ett symtom på ett systemfel i den globala handeln. Om Sverige menar allvar med hållbar handel, rättsstatens principer och globalt ansvar kan vi inte fortsätta att behandla detta som en nischad miljöfråga. Myrkottarna betalar redan priset.