Stim: Fjellner (M) bör visa att han tar arbetet på allvar

Christofer Fjellner (M) skriver att ”Det är en självklarhet att kulturellt skapande ska ersättas proportionerligt. Journalister, filmmakare, skribenter, artister med flera ska få en ersättning som motsvarar det värde de skapar. Aktörer på internet ska inte kunna åka snålskjuts på kulturskaparnas bekostnad”. Det kunde inte sägas bättre.

Problemet är bara att det inte ser ut så idag. Just därför är det nödvändigt för lagstiftaren att ta sitt ansvar och åtgärda bristerna.

Teoretiskt och praktiskt 

Men naturligtvis ska reglerna vara proportionerliga, det är de också. Dels teoretiskt, genom att de framförhandlade texterna anger att de olika åtgärderna måste vara just proportionerliga och rimliga, och att ”överblockering” av till exempel satir och parodi uttryckligen förbjuds.

Men även praktiskt, eftersom direktivets struktur innebär att något incitament för plattformarna att överblockera helt enkelt inte följer av texterna. Gör plattformen så gott den kan, så är det nog. Då har plattformen inget ansvar. Punkt slut. De konsekvenser Fjellner oroar sig för kommer helt enkelt inte att inträffa med de nu aktuella direktivtexterna.

Våga välja

Faller direktivet får alltså EU-domstolen – som så många gånger förr – agera lagstiftare, där politikerna abdikerat.

Karsten Dyhrberg Nielsen.
Vd Stim.

Politik är att våga välja. Alla frågor innehåller intressekonflikter. När Fjellner – och hans partikamrat Tomas Tobé (M) – försöker stoppa direktivet så görs detta med vetskap om att texterna mejslats fram genom långa och svåra förhandlingar, där olika intressen beaktats. De är också väl medvetna om att om direktivet inte godtas nu, så är det osannolikt att vi får till stånd någon reglering under överskådlig tid.

Sveriges förtjänst

Det är alltså direktivet som helhet som ligger i vågskålen när intresseavvägningen görs. Och direktivet innehåller massor av nödvändiga moderniseringar som det talats mycket lite om i debatten.

Möjligheter till gränsöverskridande distansundervisning, digitalisering och spridning av kulturarvsinstitutionernas samlingar, stärkt ställning för upphovspersoner vid avtalstecknande och – inte minst – skydd för den svenska avtalslicensordningen, som möjliggör att skolor och företag kan klarera enorma mängder skyddat material enkelt och billigt. Att det senare finns med i direktivet har till stor del varit Sveriges förtjänst, möjliggjort genom ett entydigt och brett parlamentariskt stöd under förhandlingsprocessen.

Bristande konsekvensanalys

Fjellner tycks vara orolig för att det i praktiken blir EU-domstolen som kommer att få avgöra hur direktivet ska tolkas. Även om ingen direktivtext någonsin har varit så entydig att den inte kan behöva tolkas, kan oron för vantolkning vara en legitim utgångspunkt för en lagstiftare som Fjellner. Men återigen är det i konsekvensanalysen det brister.

Motivet till artikel 13 var just att komma bort ifrån en marknadsskadlig rättsosäkerhet och ersätta denna med ett välavvägt regelsystem. Annorlunda uttryckt – att lagstiftarna, det vill säga politikerna, skulle ta politiskt ansvar för att komma till rätta med uppenbara missförhållanden på en marknad.

Utan direktivet är aktörerna istället helt hänvisade till EU-domstolen, vilket redan nu har inneburit att frågan om Youtubes ansvar ligger för domstolsprövning senare i år. Faller direktivet får alltså EU-domstolen – som så många gånger förr – agera lagstiftare, där politikerna abdikerat.

Ta ansvar

Moderaterna ska nu ta fram ett nytt idéprogram. Arbetet ska ledas av Christofer Fjellner. I samband med att idéprogrammet lanserades meddelade Ulf Kristersson att Moderaterna ”vill syssla med riktig politik” och ”inte bara spel och taktik”.

Att ta ansvar för att få till stånd en mer välfungerande marknad för kreativt innehåll på nätet, vore ett bra sätt att visa att Fjellner kommer att ta arbetet på allvar.