Replik: "Fi tar sina käpphästar till EU"

Av: Ilan Sadé
Partiledare, Medborgerlig Samling

Fredrik Sander
Förste vice partiledare och 1:a på listan för Medborgerlig Samling i EU-valet

Pia Rundkvist
Partistyrelseledamot och 2:a på listan för Medborgerlig Samling i EU-valet

Feministiskt initiativs andranamn i EU-valet, Stina Svensson, skriver i Altinget att Europa behöver mer feminism, varpå hon efter några allmänna skrivningar om frid och fred kommer fram till att mäns våld mot kvinnor blir hennes stora sakfråga i EU-parlamentet.

 Vad alla de partier som inte har någon förståelse för maktdelning missar är att det är ett stort risktagande, som lätt slår tillbaka mot dem själva, att föra upp varje hjärtefråga till Bryssel.

”Feministiskt initiativ bildades ur behovet av att förändra det patriarkala samhällets strukturer. I EU kommer jag med kraft verka för att mäns våld mot kvinnor skall ses som det säkerhetsproblem som det är, genom genomgripande och tvingande EU-lagstiftning.”

Där har vi det igen, det som vi ser hända gång på gång. När svenska EU-parlamentariker sitter i Bryssel tenderar de att bli superfederalister så snart det handlar om deras egna hjärtefrågor. Stina Svensson ska verka för ”genomgripande och tvingande EU-lagstiftning” inom området mäns våld mot kvinnor. Vilka lagar ser hon framför sig? Det vore onekligen intressant att få detta angivet i detalj. Och vad är det som gör att just den här frågan är någonting som ska regleras på EU-nivå?

Begränsa vad EU ska syssla med

Medborgerlig Samlings linje är att EU ska begränsa sig till sakfrågor som handlar om fri rörlighet, rättvis och miljömässigt hållbar konkurrens och gränsöverskridande säkerhetshot. Detta är frågor som har med handel och internationella relationer att göra. Att någonting är viktigt är inte liktydigt med att EU måste syssla med frågorna. Bara för att alla européer behöver mat på bordet, utbildning och personlig säkerhet betyder inte det att makten över frågorna automatiskt måste läggas på högsta möjliga nivå.

Ingen förståelse för maktdelning

Och det för oss tillbaka till Feministiskt initiativ. Här ser vi hur en rörelse som förmodligen påstår sig ogilla maktkoncentration direkt börjar förorda hämningslös centralisering när den egna politiska agendan ska främjas. Vad alla de partier som inte har någon förståelse för maktdelning missar är att det är ett stort risktagande, som lätt slår tillbaka mot dem själva, att föra upp varje hjärtefråga till Bryssel. Så länge det går ens egen väg är väl allt frid och fröjd, men om Bryssel i stället skulle bestämma sig för att Sverige ska föra en familje- och socialpolitik som är värdekonservativ misstänker vi att Feministiskt initiativ skulle börja gasta om ett svenskt utträde ur EU.

Käpphästar hör inte hemma i EU

Om vi låter EU bli ett forum för alla partiers egna käpphästar har vi snart en centralstat av kinesiska mått. Det sista vi behöver är att dra dit ännu mer identitetspolitik i Fi:s tappning och åtgärder vilka hör hemma på nationell och lokal nivå.