Stadsmissionen: Förslagen räcker inte för att knäcka hemlösheten

Många får det allt svårare på bostadsmarknaden. Trots goda intentioner är de förslag som lagts fram till regeringen inte tillräckliga för att minska hemlösheten och motverka att fler stängs ute, skriver Riksföreningen Sveriges stadsmissioner och Stockholms stadsmission.

Placeholder image
Över 33 000 människor lever i hemlöshet i Sverige. Bostadsminister Johan Danielsson tog nyligen emot betänkandet Sänk tröskeln till en god bostad, men de förslag som utredningen lämnar är otillräckliga, skriver debattören. Foto: Christine Olsson/TT, Paul Wennerholm/TT
Detta är en opinionsartikel som speglar skribentens åsikter.
Lyssna på artikeln

Vår förhoppning var att utredningen Sänk tröskeln till en god bostad skulle presentera ett helhetsgrepp för att på riktigt motverka och minska hemlösheten. Tyvärr är de förslag som läggs fram otillräckliga. Trots goda intentioner är den totalt sett en missad chans.

Fler riskerar ett liv i hemlöshet

Goda intentioner behöver följas av resurser, tydlig uppföljning och konsekvenser om utvecklingen inte blir den tänkta. Utredningen saknar exempelvis konkreta mål för hur bostadsbyggandet ska ge verklig effekt. Det finns en uppenbar risk att staten fortsätter ducka sitt ansvar för en fungerande social bostadspolitik. En situation som leder till att ännu fler riskerar hemlöshet.

Det som föreslås är otillräckligt och ger staten fortsatt möjlighet att ducka sitt ansvar.

Utredningen föreslår en nationell handlingsplan för bostadsförsörjning. En plan som förnyas varje mandatperiod och som beskriver hur bostadsbyggandet bör se ut. Vid första anblick en tilltalande idé, men om planen inte kopplas ihop med relevanta verktyg för att faktiskt förverkliga dessa bostäder vad gör den då för nytta?

På samma sätt föreslår utredningen att kommunernas bostadsförsörjningsplaner ska sätta tydligare mål för det lokala bostadsbyggandet och ta hänsyn till sociala behov. Förslaget är positivt, men leder inte säkert till någon förbättring.

Boverkets senaste sammanställning visade att 86 kommuner struntat i att uppdatera sina bostadsförsörjningsplaner denna mandatperiod, trots att lagen säger att de ska uppdateras. Dessutom har 29 kommuner ingen plan alls. Även om kraven höjs finns inga verksamma metoder för att kommunerna ska följa kravet. Och inget hindrar heller en kommun från att sätta mycket låga mål för byggandet och att avfärda social hänsyn.

Krävs större engagemang

Vi är övertygade om att det krävs ett ännu större statligt engagemang än det utredningen förespråkar för att skapa en bostadsmarknad där stora grupper inte stängs ute. Det krävs ökad statlig finansiering och samverkan med kommunerna som leder till resultat. Vi behöver bygga upp en social bostadsmarknad om bostadsbristen ska lösas, vilket utredningen inte går vidare med.

Det är glädjande att frågor vi länge drivit lyfts fram som positiva lösningar.

Samtidigt välkomnar Sveriges stadsmissioner flera av utredarens förslag. Det är glädjande att frågor vi länge drivit lyfts fram som positiva lösningar.

Ett sådant förslag är att sänka trösklarna för att teckna ett kontrakt med en hyresvärd. Nyckeln för att det ska fungera och ge positiva effekter mot hemlöshet är att hyresvärdar – både allmännyttiga och privata – accepterar bland annat försörjningsstöd som en inkomst. Det skulle bli ett viktigt verktyg för att hantera den växande strukturella hemlösheten.

Hyresgarantier är utredningens bästa förslag

I utredningen föreslås en utökad satsning på att använda hyresgarantier i syfte att förbättra förutsättningarna för barnfamiljer att etablera sig på bostadsmarknaden. Möjligheten att arbeta med hyresgarantier finns redan i dag men används i liten utsträckning. Utredningen föreslår att alla kommuner ska tvingas tillhandahålla hyresgarantier till barnfamiljer som har behov av en sådan för att kunna få en permanent bostad. Det är på flera sätt utredningens bästa och mest konkreta förslag. Inte minst då vi på senare tid sett att allt fler barnfamiljer hamnat i kläm.

Hyresgarantierna ska finansieras genom ett statligt stöd till kommunerna. Förslaget innebär ett steg i rätt riktning – ett större statligt ansvarstagande för en socialt hållbar bostadspolitik. Vågar vi lita på att staten har kraften att ta ett sådant beslut och stå för finansieringen? Det finns annars en stor risk att många kommuner inte kommer att kunna leva upp till lagens intention.

Sveriges stadsmissioner är fast beslutna att minska hemlösheten. Ska vi på allvar skapa en socialt hållbar bostadsförsörjning måste vi få se ett betydligt större statligt ansvarstagande än vad som nu föreslås. Staten får inte lämna landets 290 kommuner att kämpa på bäst de själva vill och kan. För att nå dit är det som nu föreslås otillräckligt och ger staten fortsatt möjlighet att ducka sitt ansvar.

Nämnda personer

Johan Danielsson

Bostadsminister och biträdande arbetsmarknadsminister (S)
Pol.mag i statsvetenskap, Linköpings universitet 2001–2006

Karolina Skog

Särskild utredare En socialt hållbar bostadsförsörjning, tidigare riksdagsledamot (MP), tidigare ekonomisk-politisk talesperson
fil. mag i humanekologi (Lunds uni. 2002)

Politik på allvar
Få gratis nyheter och en daglig politisk överblick från Altinget.
Genom att registrera dig till Altingets nyhetsbrev accepterar du våra användarvillkor