Omfattande besvikelse i civilsamhället under ”öppnaste” klimatförhandlingen

Samtidigt som COP26 svällt över gränserna till nya rekordsiffror i antalet deltagare, är budskapet från civilsamhällesrepresentanter tydligt: begränsningar i deltagandet har skapat svårigheter att granska de egna regeringarnas arbete.

Foto: IISD/ENB
Jacob Hederos

Så sent som i september larmade miljöorganisationssamarbetet CAN om att åtgärderna från FN:s klimatsekretariat och värdlandet Storbritannien varit så otillräckliga att det var bättre att ställa in årets förhandlingar.

Anledningen var att de utvecklade länderna skulle gynnas på utvecklingsländernas bekostnad, då bland annat vaccintäckningen, fördyrade inresor och karantänsregler begränsat möjligheterna för deltagare från stora delar av de länder som drabbas hårdast av både pandemin och klimatförändringarna.

Trots löften, lite infriat

Storbritannien och FN:s klimatsekretariat svarade med att sätta in ytterligare åtgärder för att underlätta för deltagare att kunna delta i det ”mest inkluderande COP-mötet någonsin”. Men även om det utlovats mycket, och samtidigt satts in ytterligare åtgärder under förhandlingarnas gång, är det mot slutet av den andra veckan tydligt bland flera av de civilsamhällesrepresentanter som Altinget talat med att besvikelsen fortsatt finns där.

– Det är den vitaste COP:en någonsin, säger en kyrkaktivist till Altinget, och berättar att ovanligt få av representanterna för de systerorganisationer som de samarbetar med utanför EU har kunnat delta på plats.

Nu när man väl är här, så är det svårt att säga att ”nu ska vi inte vara här”

Karin Lexén
Naturskyddföreningen
Det har förvisso gjorts vissa insatser från ordförandeskapet som applåderats, om inte annat för ambitionen. Registrerade observatörer har i teorin kunnat använda sig av en digital plattform för att kunna följa delar av förhandlingarna i de rum där smittskyddsåtgärder annars begränsat mötesdeltagarna. Men kvaliteten har varit sviktande under perioder, vilket ytterligare bidragit till irritation.

Olika förutsättningar

Även om en stor del av länderna erbjuder, och samtidigt också tar med civilsamhället i sina offentliga delegationer som ett sätt att därmed också ge dem tillgång till förhandlingarna, så finns det också tydliga fall av det motsatta. Enligt Global Witness är representanter för ”fossilindustrin” den största delegationen på plats vid förhandlingarna.

Den brasilianska delegationen har samtidigt som den växt till en av de största, varit ytterst restriktiv med att ta in miljöorganisationer i sin ranker.

– Däremot får alla näringslivsrepresentanter som vill plats, vad jag har förstått.

Jag skulle säga att den där mer ”kompromissvilliga” inställningen snarast är ett uttryck för greenwashing

Brasiliansk aktivist om egna regeringen
Det säger en miljöaktivist, som inte vill gå ut med eget namn eller organisation med rädsla för sin egen säkerhet, till Altinget. Aktivisten avfärdar också att regeringen ska ha en mer tillmötesgående inställning i förhandlingarna.

– Jag skulle säga att den där mer ”kompromissvilliga” inställningen snarast är ett uttryck för greenwashing. Jag har inte observerat några reella förändringar, förutom att man kanske inte lika aktivt blockerar samtalen. Men från tidigare år, när man var en brobyggare, så är man nu något helt annat.

Rent praktiskt har möjligheterna för att följa och påverka den egna regeringens arbete varit nästintill omöjliga.

– När vi under föregående regeringar har kunnat sitta med och skriva förslag till förändringar av slutsatstexterna med flera av förhandlarna, så är vi helt blockerade nu.

”Det finns vägar runt”

EU-parlamentarikern Jytte Guteland (S) pekar dock på att det finns andra vägar för civilsamhällesorganisationer att delta.

– Även om man begränsas av att inte kunna få tillgång till sin egen regerings arbete, så kan man bland annat nå fram till dem genom att gå till andra parter, såsom oss, som kan föra fram deras budskap, säger Jytte Guteland till Altinget i korridorerna utanför förhandlingssalarna i Glasgow.

Karin Lexén, generalsekreterare i Naturskyddsföreningen som är en av medlemmarna i CAN-nätverket, konstaterar att de farhågor som samarbetet pekade ut i september till stor del också infallit.  

– Men nu när man väl är här, så är det svårt att säga att ”nu ska vi inte vara här”. Men det är ju i vanliga fall svårt för civilsamhällets organisationer att ta del och vara på plats i förhandlingarna, och denna gången har det varit extra problematiskt.

Vad är det ni påtalar?

– Vi påpekar att de har lovat att de skulle ordna det, men att det nu inte blivit som det utlovats.

Nämnda personer

Karin Lexén

Generalsekreterare Naturskyddsföreningen

Jytte Guteland

Riksdagsledamot (S)
Fil. mag i nationalekonomi (Södertörns högskola, 2011)

E-postPolitik på allvar

Få GRATIS nyheter och en daglig politisk överblick från Altinget

0:000:00