Öka insatserna för flickor och kvinnor i humanitära kriser

De eskalerande humanitära kriserna vi ser i dag påverkar kvinnor och flickor oproportionerligt hårt. De utsätts för olika former av våld, inklusive kidnappningar och våldtäkt, som en del av krigföringen från båda sidor i konflikten. Flickor och kvinnor på flykt löper särskilt stor risk att drabbas av könsbaserat våld, exempelvis i läger där det saknas säkra boenden och trygga platser.

Samtidigt pågår ett globalt bakslag för kvinnors och flickors rättigheter där det har blivit svårare att få finansiering för insatser som är riktade till att stärka och skydda flickor och kvinnor.

Det minskade stödet från globala givare som vi ser i dag får förödande konsekvenser, inte minst i Sudan. Landet rankas som världens just nu svåraste humanitära kris och toppar International Rescue Committees rapport Emergency Watchlist 2025, där vi listar de länder som löper störst risk att drabbas av nya eller förvärrade kriser under året.

Flickorna och kvinnorna saknar mat för dagen och har förlorat både möjligheter till skolgång och försörjning.

Konflikten mellan Sudans armé och den paramilitära styrkan Rapid Support Forces (RSF) har drivit Sudan in i ett inbördeskrig och underblåser en bredare kris i hela regionen, där över 30 miljoner människor befinner sig i humanitärt behov. Drygt 12 miljoner människor har tvingats på flykt, varav 9 miljoner inom landet.

Dessutom beräknas nära 25 miljoner sudaneser leva i matosäkerhet och svält har konstaterats i minst fem områden i Sudan. För miljontals flickor och kvinnor i Sudan som tvingats på flykt ökar risken för könsbaserat våld. Flickorna och kvinnorna saknar mat för dagen och har förlorat både möjligheter till skolgång och försörjning.

Sverige bör fortsätta sitt globala ledarskap för jämställdhet

Ett jämställt samhälle utgör en grund för motståndskraft och skydd i kris och konflikt eftersom det främjar katastrofberedskap, riskreducering, och konfliktlösning. Humanitära kriser och konflikter eskalerar år för år och drabbar kvinnor och flickor oproportionerligt hårt. Samtidigt sker ett globalt bakslag för jämställdheten. Sudan är ett exempel där flickor och kvinnor under lång tid har utsatts för våld, kränkningar av sina rättigheter och systematisk diskriminering: Mer än 1 av 3 flickor är gifta före 18 års ålder. 87 procent av alla flickor i åldern 15 till 19 år har utsatts för kvinnlig könsstympning - och bara hälften av alla flickor går i gymnasiet, enligt FN:s befolkningsfond.

Därför bör investeringar i ökad jämställdhet göras även i de mest sårbara och konfliktdrabbade samhällena. Insatser bör förebygga och skydda flickor och kvinnor från våld och skadliga könsnormer, men också stärka kvinnor som förändringsaktörer. I reformagendan för svenskt utvecklingssamarbete har regeringen utlovat fortsatt starkt stöd för investeringar i flickor och kvinnor, men nu går utvecklingen i fel riktning, med en nedåtgående trend i hur mycket av biståndet som går till att främja jämställdhet.

Kvinnligt ägandeskap ger effekt

Att rikta medel till lokala kvinnoorganisationer är ett effektivt sätt att nå flickor och kvinnor drabbade av kriser. Dessa organisationer är lokalt förankrade, vilket möjliggör in satser även i politiskt eller geografiskt svårtillgängliga miljöer. Att lokala kvinnoorganisationer engageras i insatser skapar synergier mellan det humanitära biståndet, utvecklingssamarbetet och fredsbyggande arbete för att förebygga och minska risken för utdragna humanitära kriser, vilket är något regeringen eftersträvar.

Sverige bör värna utvecklingsstöd där det humanitära lidandet är som störst

International Rescue Committee delar regeringens ambition att prioritera och öka effektiviteten i biståndet. Men att ta bort utvecklingsstöd till människor i de mest utsatta länderna, i form av avslutade bilaterala strategier, går tvärtemot den ambitionen. När regeringen nu har avslutat det bilaterala stödet till människor i Sudans närområde, som Mali, Burkina Faso och Sydsudan, försvårar det möjligheterna att nå målen för svenskt bistånd att bidra till förbättrade levnadsvillkor för människor som lever i fattigdom och förtryck. Det försämrar samtidigt möjligheterna till motståndskraft och effektiva insatser vid kris. Ensidigt fokus på humanitära insatser i ett land riskerar att leda till en ond cirkel där vi endast förmår släcka bränder utan att förebygga att de uppstår.

Sverige är en globalt betydelsefull givare med långvarig erfarenhet och stark expertis inom jämställdhet och sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter. Vi hoppas att den svenska regeringen vill axla en ledarroll i arbetet för att stödja flickor och kvinnor – inte minst i konfliktdrabbade länder som Sudan, där det behövs som mest.