KD:s politik för civilsamhället håller inte ihop

När Kristdemokraterna nu till helgen samlas för KD-dagar i Jönköping, kommer partiets ministrar att tala varmt om vad de har åstadkommit i regeringsställning.

Hundratals organisationer har tappat backning

Socialminister Jakob Forssmed (KD) har lanserat fritidskortet och drivit initiativ som stärker civilsamhället och samtidigt svarar mot kristdemokratins grundvärderingar: att motverka ensamhet, ge barn och unga goda uppväxtvillkor och bygga social infrastruktur där människor kan mötas.

Civilminister Erik Slottner (KD) har öppnat dörrar genom att verka för att offentlig upphandling ska bli mer tillgänglig och flera myndigheter har fått uppdrag som ska stärka och synliggöra den idéburna sektorn.

Kristdemokraterna har också varit pådrivande för att uppmuntra givande och förenkla sponsring för företag, viktiga initiativ för att stärka möjligheterna till bredare finansiering för ideella organisationer.

Men Kristdemokraternas politik för civilsamhället håller tyvärr inte ihop hela vägen. Hundratals civilsamhällesorganisationer har tappat sin uppbackning efter nedskärningar eller indragningar av statsbidragen till kooperativ utveckling, organisationer bildade på etnisk grund, studieförbund och biståndsorganisationer.

Färre lokala trygghetsinsatser

Insatserna för ökat givande omfattar bara vissa ändamål och regelverken utformas för företag snarare än för organisationerna själva. Därmed skapas inte verkliga förutsättningarna för engagemang och långsiktig finansiering.

Civilsamhället består av organisationer, föreningar och idéburna företag som varje dag möter de människor som ofta ”hamnar mellan stolarna”: äldre som riskerar ensamhet, unga som saknar vuxenstöd, familjer i social och ekonomisk utsatthet och personer med funktionsnedsättning.

De minskade resurserna till civilsamhället drabbar målgrupperna direkt

På landsbygden står civilsamhället och kooperativa företag ofta för de enda kvarvarande mötesplatserna. Hit hör också Sveriges många trossamfund, som bedriver allt från själavård och familjerådgivning till krisstöd och öppen verksamhet för barn och ungdomar.

De minskade resurserna till civilsamhället drabbar målgrupperna direkt. Det blir färre språkcaféer, färre öppna fritidsaktiviteter och färre lokala trygghetsinsatser som täcker upp när kommuner och regioner inte räcker till.

När landets kristdemokrater nu samlas för KD-dagarna behöver de ställa sig en avgörande fråga: Vad kan vi göra för att ge civilsamhället förutsättningar att fortsätta bygga gemenskap, inkludering och framtidstro i hela landet?

Säkerställ förutsägbara villkor

Det behövs en sammanhållen civilsamhällespolitik med:

• långsiktiga, förutsägbara villkor
• stabil finansiering som utgår från organisationernas särart
•  fungerande upphandlingar som även små, idéburna aktörer klarar
• bättre samverkan med det offentliga, bland annat fler IOP:er.

Genom att bygga vidare på det som redan har stärkts, och skydda det som riskerar att försvagas, kan Kristdemokraterna se till att civilsamhället fullt ut kan bidra till ett tryggare och mer sammanhållet Sverige. Låt KD-dagarna i Jönköping bli en startpunkt för en samlad politik för civilsamhället.