Hur hade fallet Scouterna bedömts med de föreslagna demokratikriterierna?

Antingen bidrar politiken till att syresätta civilsamhället, eller så minskas syretillförseln och riskerar att göra det anemiskt. Det här rör långt mer än rena statsbidrag.

Nu omdefinieras reglerna

Nu är politiken på väg att omdefiniera spelreglerna. Jag tänker på propositionen ”Statens stöd till trossamfund och demokrativillkor” som regeringen ska lägga fram i juni.

Långt ifrån hela civilsamhället tar emot offentliga bidrag, och demokratikriterierna är avsedda för den statliga nivån. Den regionala och kommunala berörs inte, men det är svårt att se att inte samarbetet även på lokal nivå skulle påverkas av statens förhållningssätt. 

Scoutledaren uteslöts. Men om en ny lagstiftning utifrån utredarens förslag hade varit på plats, vad hade hänt då?

Oförenliga mål

Flera civilsamhällesaktörer har vittnat om att samarbetet med det offentliga varierar kraftigt beroende på vilken kommun eller region man verkar i, inte sällan beroende på huruvida enskilda politiker och tjänstemän ”fattar grejen” eller inte.

Vilken inriktning man vill att politiken ska ha på området verkar inte sällan bestämmas av vad man betonar av följande: Långsiktig finansiering och mindre detaljstyrning för att värna civilsamhällets oberoende, eller en ökad kontroll av statsbidragen för att skattemedel inte ska riskera att hamna fel.

Hade Scouterna klarat sig?

När Expo tidigare i år avslöjade att en scoutledare hade varit aktiv i högerextrema miljöer så blixtbelystes en del av de problem som kan komma att uppstå, om utredarens förslag skulle bli lag. Scoutledaren uteslöts. Men om en ny lagstiftning utifrån utredarens förslag hade varit på plats, vad hade hänt då?

Den som läser slutbetänkandet, SOU 2019:35, ser snart några av de svåra gränsdragningar som kan uppstå.

Fryshuset pekade å sin sida på risken att en organisation som jobbar för att ge ungdomar en andra chans riskerar att bli av med sitt stöd.

”Eftersom en organisation kan hållas ansvarig för företrädarnas agerande bör en organisation som vill erhålla statsbidrag utse sina företrädare med omsorg.”

Vill ge andra chans

I sitt remissvar påpekade Ersta Sköndal Bräcke högskola (numera Marie Cederschiöld högskola) att de kortvariga frivilliginsatserna har blivit allt viktigare för organisationer. Krav på att man väljer volontärer med omsorg och utbildar dem är då inte rimligt, invände de.

Fryshuset pekade å sin sida på risken att en organisation som jobbar för att ge ungdomar en andra chans riskerar att bli av med sitt stöd.

Kontrollera 10 000 ledare

Få eller ingen skulle tvivla på Scouternas demokratiska trovärdighet. Är det realistiskt att förvänta sig att de ska detaljkontrollera sina uppskattningsvis 10 000 ledare? Jag frågade deras generalsekreterare Anna-Karin Hennig.

– Vi har en värdegrund som du måste ställa upp på för att få vara med, precis som trossamfunden eller nykterhetsrörelsen. Men ska vi ringa upp alla 10 000 och kontrollera dem? Visst måste vi kvalitetssäkra, men det måste bygga på tillit och förtroende – inte på kontroll, sade hon till Altinget.

Hon fortsatte med att säga att det finns villkor för offentliga medel och att det så ska vara.

– Vi måste agera när någon manifesterar något som inte går i linje med vad vi står för. Men vi kan inte kontrollera att alla våra vuxna tänker goda tankar.

Ändlös ansvarskedja

Tillbaka till SOU 2019:35:

”För att en organisation ska anses uppfylla demokrativillkoret bör det enligt utredningen också krävas att organisationens samarbetsorganisationer uppfyller villkoret. Det innebär att en riksorganisation måste anses vara ansvarig för sina medlems- eller lokalföreningar liksom deras företrädare. Även en paraplyorganisation måste ställas till svars för situationer då deras samarbetsorganisationer agerar i strid med demokrativillkoret.”

Forum – idéburna organisationer med social inriktning, kritiserade i sitt remissvar det de kallade för en nästan ändlös ansvarskedja som enligt utredningens förslag sträcker sig från de övergripande paraplyorganisationer till enskilda personer på lokal nivå.

Hur stor skada?

Relationerna mellan staten och civilsamhället förändras. Ganska snart efter lansering av Altinget Civilsamhälle skrev jag en analys om att själva kontraktet dem emellan är på väg att formuleras om. 

Det är svårt att avgöra hur stora problemen är med skattepengar till civilsamhället som hamnar fel, detsamma gäller hur stor skada detta åstadkommer. Frågan behöver tas på allvar, annars riskerar förtroendet för civilsamhället att urholkas. I remissvaren kan man också se att nästan alla skriver att de välkomnar demokratikriterier. Oron gäller främst om åtgärderna står i proportion till problemet.

Långsiktiga konsekvenser

Därför förvånar det att debatten om nyanserna och gränsdragningarna inte förs med större intensitet. Mycket talar som sagt för att det här påverkar mer än de statliga bidragen. Det kan förändra relationen mellan civilsamhälle och det offentliga på sätt som är svåra att överblicka i dag.

Texten är en omarbetad version av en artikel som publiceras i senaste numret av tidskriften Kurage.