Folkbildningsrådets krav strider sannolikt mot dataskyddsförordnigen

Varje år tar Sveriges folkhögskolor emot drygt 87 000 deltagare. Många av dem har det övriga utbildningssystemet inte lyckats möta. De har stämplats som obildbara, omotiverade eller jobbiga.

Distansstudier gör skillnad

På Bona folkhögskola möter vi dem varje dag. Vi har gjort om hela verksamheten för att skapa förutsättningar för människor med olika behov – för de som inte vill eller förmår komma till skolan, för de som måste komma till skolan för att det är det enda som fungerar. För de som bor långt från en folkhögskola men ändå vill studera.

Vår väg bygger på att lärande inte ska vara beroende av var du bor, hur du mår en viss dag eller om du kan ta dig till ett klassrum. Varje deltagare får bestämma själva varifrån de vill studera – på plats i skolhuset i Motala eller på distans. Det är ett val som gör skillnad för människor.

Discord är vår centrala kommunikationsplattform – en öppen miljö där samtal, lärande och relationer pågår dygnet runt, sju dagar i veckan, oavsett var deltagarna befinner sig. Här pratar den annars tysta, här får den ensamma nya vänner. Det är ett arbetssätt som kräver frihet att testa, ompröva och anpassa. Den friheten håller nu på att krympa.

Villkoret kan strida mot lagen

Folkbildningsrådet har föreslagit nya statsbidragsvillkor för folkhögskolor. Ett av förslagen vill begränsa distansutbildning till högst 50 procent av verksamheten. För många av våra deltagare är distans inte ett alternativ utan en förutsättning – och för en del den andra chansen de aldrig fick. Att sätta ett tak på den möjligheten är att stänga dörren för dem. Förslaget har tillkommit utan konsekvensanalys och utan att grundläggande frågor besvarats: vilka grupper påverkas, och hur? Det är inte tillräckligt för ett beslut av den här omfattningen.

Folkbildningsrådet vill att folkhögskolor ska rapportera deltagarnas funktionsvariationer på individnivå till Statistiska centralbyrån – som villkor för att ta emot statsbidrag

Men det allvarligaste förslaget handlar om något annat. Folkbildningsrådet vill att folkhögskolor ska rapportera deltagarnas funktionsvariationer på individnivå till Statistiska centralbyrån – som villkor för att ta emot statsbidrag. Vi har låtit en extern advokatfirma bedöma förslaget. Deras slutsats är tydlig: Kravet strider sannolikt mot dataskyddslagen.

Uppgifter om funktionsnedsättning är hälsouppgifter och utgör känsliga personuppgifter. Det saknas rättslig grund. Det saknas proportionalitetsbedömning. Och eftersom ändamålet – statistiska analyser på gruppnivå – kan uppnås utan att individer är identifierbara strider kravet mot principen om uppgiftsminimering.

”Våra deltagare vill inte definieras av sina diagnoser”

Det finns ett problem som juridiken inte kan fånga men som vi ser varje dag: registreringen skulle inte bygga på medicinska diagnoser utan på pedagogiska uppskattningar från vår personal. Och våra deltagare vill inte definieras av sina diagnoser. Att göra registrering av känsliga personuppgifter till ett villkor för att ens kunna studera är integritetskränkande.

Allt fler mår dåligt och klarar inte skolan. Samtidigt förändras arbetsmarknaden från grunden med ny teknik. Fler människor kommer att behöva hitta nya vägar in i arbetslivet och ibland tillbaka till livet. Folkhögskolan har grunden, friheten och den pedagogiska övertygelsen att möta den utmaningen. Men bara om regelverket möjliggör det.