Ditt utspel är direkt oförskämt, Mats Persson

Vad som är felet är i stället att vi numera har en ideologistyrd arbetsmarknadspolitik med allt mindre resurser och där Arbetsförmedlingen tvingas prioritera privatiserade insatser som forskningen bevisat inte fungerar.

Den arbetsmarknadspolitiska ideologikollapsen började med Januariavtalets slakt av Arbetsförmedlingens resurser, och har bara fortsatt sedan dess. 2018 hade vi en arbetslöshet på 6,3 procent. I dag är den 8,4 procent – den högsta på tio år. Dessutom står gruppen arbetslösa i dag längre ifrån arbetsmarknaden än 2018. Arbetsförmedlingen har alltså ett svårare uppdrag i dag än för sex år sedan.

Ändå har Arbetsförmedlingens anslag fallit rejält under samma tid. Anslaget som är till för bland annat anställda och lokaler har fallit med 12 procent, från 8,4 till 7,4 miljarder och anslaget för insatser till arbetslösa har fallit med nästan 50 procent från 13,8 till 7,2 miljarder.

Ett politiskt skapat problem

Sådana nedskärningar har lett till betydande flaskhalsar. Det finns inte längre tillräckligt med arbetsförmedlare som kan hjälpa arbetssökande med olika åtgärder och till nya anställningar. Dessutom finns det för lite pengar – aktivitetsstöd – för de arbetssökande att leva på när de får insatser.

Det beror på att regeringen inte har gett Arbetsförmedlingen möjlighet att fördela om mellan anslag, och då måste den i stället skicka tillbaka pengar Arbetsförmedlingen inte kan använda. Det här är ett helt och hållet politiskt skapat problem.

Till det kommer att i samband med Januariavtalet drev Liberalerna och Centerpartiet igenom införandet av den privatiserade tjänst som nu heter Rusta och Matcha, som infördes utan något som helst forskningsstöd varken i historien eller internationellt. Den tjänsten har nu utvärderats av forskare som säger att den är dyrare än andra insatser och inte leder till jobb och utbildning i större utsträckning. De slår dessutom fast att Rusta och Matcha inte har några positiva effekter för de arbetssökandes långsiktiga löner eller sysselsättning. Dessutom fungerar inte ersättningsmodellens incitament.

Det är Mats Persson som arbetsmarknadsminister som tillsammans med sina meningsfränder har förstört Arbetsförmedlingens chanser att göra ett bra jobb.  

Både denna och förra regeringen har de senaste åren drastiskt dragit ner på anslagen till arbetsmarknadspolitiken och skapat flaskhalsar, samtidigt som man har infört misslyckade privatiserade reformer som inte gynnar arbetssökande. Detta har man gjort samtidigt som arbetslösheten ökar.

Våra medlemmar arbetar under anorektiska förhållanden

Att i det läget säga att det är ”bristande förmåga” hos de anställda på Arbetsförmedlingen är direkt oförskämt. Det är Mats Persson som arbetsmarknadsminister som tillsammans med sina meningsfränder har förstört Arbetsförmedlingens chanser till att göra ett bra jobb.

Mats Persson säger att han nu ”höjer kraven på Arbetsförmedlingen”, och omfördelar 100 miljoner kronor till höjt förvaltningsanslag. Det är välkommet, men när Arbetsförmedlingen har tvingats skicka tillbaka 9 miljarder förra året och 14 miljarder året dessförinnan är det lätt att inse att den omfördelningen inte räcker på långa vägar.

Våra medlemmar på Arbetsförmedlingen arbetar under strikt anorektiska förhållanden, och tvingas arbeta i strid med forskning och beprövad erfarenhet. Det är inte dem som vi behöver ställa högre krav på, utan på arbetsmarknadspolitiker som Mats Persson och övriga som haft makten över Arbetsförmedlingen de senaste åren. Politiker som verkar i strid med sunt förnuft, forskning och beprövad erfarenhet.