Även frilansare förtjänar social trygghet

Social trygghet är en förutsättning för ett hållbart yrkesliv och långsiktigt skapande. Den som inte vet om inkomsten finns kvar vid sjukdom eller föräldraskap har svårt att planera, utvecklas och stanna kvar i sitt yrke. Samtidigt är dagens trygghetssystem utformat efter en arbetsmarknad som inte längre speglar verkligheten, och de sätt som många faktiskt arbetar.

Majoriteten av Sveriges kulturskapare är egenföretagare

Sverige har en kulturell och kreativ sektor som omsätter omkring 650 miljarder kronor och sysselsätter närmare 250 000 personer. Varje dag skapas kultur av professionella musiker, författare, journalister, skådespelare och bild- och formkonstnärer, som ofta saknar den trygghet på arbetsmarknaden som andra tar för given. Bakom varje bok, nyhetsartikel, föreställning, låt eller konstverk finns en person som betalar skatt och sociala avgifter som alla andra på arbetsmarknaden, men när sjukdom eller föräldraskap inträffar inte har rätt till sjuk- eller föräldrapenning.

Vi har alltså en sektor som skapar stora samhälls- och exportvärden, men där många av de yrkesverksamma inte har rätt till grundläggande social trygghet. Anledningen är att dagens sjukpenninggrundande system (SGI) är byggt för ett arbetsliv med fasta jobb hos en arbetsgivare.

En rapport från Myndigheten för kulturanalys och Konstnärsnämnden visar att en stor majoritet av Sveriges kulturskapare är egenföretagare eller så kallade kombinatörer, med uppdrag och anställningar hos flera arbetsgivare. De betalar skatt och sociala avgifter som alla andra på arbetsmarknaden, men har inte rätt till sjukpenning på grund av hur de arbetar – inte för hur mycket de arbetar.

Modernisera socialförsäkringen

Dagens SGI-system är utformade och anpassade för traditionella, nio-till-fem-anställningar på en arbetsplats. Samtidigt har verkligheten förändrats, där det är allt vanligare att man arbetar i eget företag eller hos flera uppdragsgivare i parallella projekt. Eftersom SGI-systemet inte har anpassats till denna verklighet, gör det att många faller mellan stolarna. Många riskerar att stå utan sjukpenning vid sjukdom och förlora ekonomisk trygghet vid föräldraledighet. I förlängningen kan det innebära att kulturskapare avstår från familjebildning eller företagande, eller lämnar sina yrken trots hög kompetens.

När SGI inte speglar verkliga arbetsvillkor uppstår en otrygghet som slår direkt mot dem som arbetar och bidrar. Systemet riskerar därmed att motverka både arbetslinjen och möjligheten att förena arbete och familjeliv. Inte minst skapas ett legitimitetsproblem, när människor betalar in till ett sjukpenningsystem de inte fullt ut får ta del av.

Många riskerar att stå utan sjukpenning vid sjukdom och förlora ekonomisk trygghet vid föräldraledighet

Det här är en fråga som sträcker sig långt bortom kultur- och mediesektorn. Allt fler arbetar i dag som egenföretagare, konsulter, frilansare och kombinatörer i olika branscher, som till exempel elitidrottare och gig-arbetare. Det handlar om att modernisera socialförsäkringen så att den fungerar för fler yrkesgrupper på en förändrad arbetsmarknad. Vi menar att tryggheten måste följa det faktiska arbetet och de förtjänade inkomsterna över tid, inte vara knuten till en anställning här och nu.

Låt fler kombinera yrkesliv med familjeliv

Det finns lösningar. Den så kallade SGI-utredningen, som presenterade sina förslag för nästan tre år sen, innehåller konkreta förslag som inte kräver något systemskifte, utan gör den sociala tryggheten mer träffsäker för kulturskapare och andra frilansare och kombinatörer på arbetsmarknaden. Det handlar om att i större utsträckning basera SGI på historiska inkomster, att kunna väga samman inkomster från olika källor och att bättre spegla verkliga arbetsvillkor, till exempel att låta statliga konstnärsstipendier bli SGI-grundande, vilket inte är fallet i dag.

SGI-reformen är både en jämställdhets- och välfärdsfråga, som innebär att fler kan kombinera yrkesliv, företagande och familjeliv. Att genomföra förslagen i SGI-utredningen är inte en särlösning för kulturen, utan ett viktigt steg för att socialförsäkringarna ska fungera för fler på dagens arbetsmarknad. Kulturskapare är samhällsbyggare och de ska kunna vara sjuka, bilda familj och leva på sitt arbete, precis som alla andra.

Sverige behöver sina kulturskapare. De bidrar till vår ekonomi, vår demokrati och vår gemensamma förståelse av samhället. Men då måste också villkoren vara sådana att det går att arbeta, utvecklas och leva ett liv. Social trygghet ska följa arbete, inte anställnings- och verksamhetsform. Oavsett vilken regering Sverige får i höst måste frågan om social trygghet för fler på arbetsmarknaden prioriteras.