V: Regeringen struntar i att låginkomsttagare behöver någonstans att bo

I dag har jag, i egenskap av ordförande i civilutskottet, bjudit in bostadsminister Andreas Carlson (KD) till utskottet för att ge honom möjlighet att berätta om regeringens bostadspolitik och vad han tänker göra för att få igång bostadsbyggandet.

Fler barnfamiljer vräks

Det rekordlåga byggandet och bostadsbristen håller i sig. Fattigdomen likaså. Priset för mat och hyra har rusat i höjden och allt fler hyresgäster har svårigheter att betala sitt boende. De höga kostnaderna är här för att stanna, för varken mataffärer eller hyresvärdar kommer att sänka priserna den dag det vänder och vinsterna än en gång slår i taket.

Situationen har bland annat resulterat i ett skenande antal vräkningar av barn. Numera rapporterar Kronofogden varje år in ”det högsta antalet vräkta barn sedan mätningarna började”.

Fram till dagens datum har regeringens bostadspolitiska åtgärderna haft ett enda tydligt fokus: att på olika sätt attackera de hushåll som redan har det tuffast.

Samtidigt har byggkollapsen inte bara lett till en förvärrad bostadskris, utan den slår mot hela samhällsekonomin. De senaste 45 åren har bygginvesteringar i snitt motsvarat runt 10 procent av BNP, och det säger sig självt hur viktig sektorn är för landets ekonomi. Men under det första halvåret 2024 uppgick antalet konkurser bland byggföretagen till hela 1 150, vilket kan jämföras med 1 725 under hela 2023. Antalet anställda som berördes under samma period ökade med hela 57 procent. Krisen ger många ringar på vattnet.

Carlson är en passiv åskådare

Men bostadsministern tycks inte förstå vilken oerhört viktig roll han har att spela i bostadskrisen. Han borde vara en huvudspelare, men kan snarast beskrivas som en passiv åskådare i kaoset.

Bostaden är essentiell för var och en. Den är en förutsättning för arbete. Den är grunden för att inte hamna i kriminalitet och ett måste för oss alla, om vi vill ha en plats i samhället. Och politiken är nyckeln till allas rätt till en egen bostad.

I stället för att inse detta har bostadsministern och hans SD-stödda regering valt att föra en repressiv politik på samtliga områden. En politik som i stället för att bygga upp har splittrat och raserat vårt samhälle, bit för bit. Det gäller även bostadspolitiken.

Fram till dagens datum har regeringens ”bostadspolitiska” åtgärderna haft ett enda tydligt fokus: att på olika sätt attackera de hushåll som redan har det tuffast. Hyresrätten är den dyraste upplåtelseformen att bo i, men det är just i den som majoriteten av de hårt pressade låginkomsthushållen bor. Och regeringen gör intet för att lätta deras börda, varken på kort eller lång sikt. I stället har man valt att återkommande lägga fram förslag som gynnar dem i samhället som oftast behöver lättnader allra minst.

Ungdomar och pensionärer missgynnas

För att nå en ”mer effektiv bostadspolitik för mer byggande” började regeringen med att skrota investeringsstödet för byggande av hyresrätter med rimliga hyror. Man tog bort energieffektiviseringsstödet för flerbostadshus och ändrade lagar så att det nu är ännu lättare att vräka barnfamiljer och andra.

Man har förslag som ska göra det enklare för den som hyr ut sin ägda bostad i andrahand att tjäna ännu mer pengar. Man vill se sänkta krav för studentbostäder – med mindre dagsljus och sämre tillgänglighet som följd. Och självklart har regeringen även lagt fram förslag som syftar till att sälja ut ännu fler av de få hyresrätter som fortfarande finns kvar med rimliga hyror.

Detta är vad bostadsministern hittills har åstadkommit och prioriteringarna är tydliga. I stället för att bygga bostäder för hushåll som inte har råd att köpa småhus läggs miljarder på ett utökat rotbidrag, så att de med småhus kan renovera billigare.

Regeringen kunde ha valt en annan väg. Man kunde ha satsat på att ungdomar ska kunna flytta hemifrån, att fattiga pensionärer ska ha råd att bo kvar och på att bekämpa hemlösheten och rädda utsatta barnfamiljer från vräkning. Man kunde ha breddat och höjt bostadsbidraget, infört en statlig hyresgaranti och begränsat möjligheter för hyresvärdar att ställa orimliga tillträdeskrav på framtida hyresgäster.

För lite handling

Man kunde ha infört ett statligt stöd för byggande av hyresrätter och satsat på klimatsmart renovering och energieffektivisering av det befintliga hyresbeståndet. Åtgärder som hade kunnat bryta stiltjen på byggmarknaden och förhindra att ännu fler byggbolag går i konkurs och att ännu fler människor hamnar i arbetslöshet. Men inget av detta har man gjort.

Jag förväntar mig tyvärr inte att bostadsministern kommer leverera några glada överraskningar under besöket i utskottet, men det vore förstås gentilt om han kunde presentera någonting överhuvudtaget som kan tänkas gynna såväl byggsektorn som låginkomsttagares möjlighet att få en egen bostad.