V: Nationell tragedi att regeringen ser på när barn vräks

Nyligen presenterade Sveriges Stadsmissioner Hemlöshetsrapporten 2026. Den är en uppgörelse med en regering som sviker landets mest utsatta, och framför allt barnen.

Vräkningarna är ett moraliskt haveri

Regeringen nationella strategi mot hemlöshet löper ut i år. Den skulle bli en vändpunkt. I stället har hemlösheten skenat. Vräkningarna har ökat och barnens rättigheter enligt barnkonventionen har körts över. Detta är inte ett administrativt misslyckande. Det är en nationell tragedi och ett moraliskt haveri.

”Inga barn ska vräkas” var löftet, men de obarmhärtiga siffrorna visar en annan verklighet. Sedan nollvisionen för barnvräkningar infördes år 2008 har 10 000 barn vräkts. På tre år har det totala vräkningar ökat med 30 procent. Förra året vräktes 824 barn, en ökning med 50 procent på bara fem år. 3 300 vräkningar är den högsta siffran på 20 år och i vart åttonde fall berörs ett barn. I nio av tio fall handlar en vräkning om hyresskulder. Skälet är alltså fattigdom, inte social problematik.

Hemlösheten är en politisk bostadskris

Ingen ny strategi kan lyckas om bostadsmarknaden fortsätter stänga ute människor. Ingen strategi kan lyckas om det inte finns bostäder människor har råd med. Regeringen pratar gärna om arbetslinjen och om ansvar, ordning och reda. Men vilken arbetslinje hjälper den ensamstående mamman som vräks för att hon inte klarar hyran, trots sitt heltidsjobb? Vilken ordning och reda kan vi prata om när barn tvingas flytta mellan jourboenden?

Vilket ansvar visar en regering som låter antalet vräkta barn öka, år efter år? Detta är verkligheten i Sverige år 2026. Ett av världens rikaste länder. Barn som gör allt rätt, går till skolan, gör sina läxor, kämpar för sin framtid, förlorar sina hem. För att politiken vägrar ta sitt ansvar. För hemlösheten är i grunden inte ett socialt problem. Det är en politiskt skapad bostadskris.

En barnvräkning är inte bara en flytt, det är ett trauma

Sveriges Stadsmissioner visar tydligt att hemlöshetens kärna i dag är strukturell. Hyrorna är för höga. Kraven för att få ett hyresavtal är orimliga. Bristen på bostäder med rimliga hyror har blivit större i takt med utförsäljningen av hyresrätter.

Hushåll med låga inkomster stängs ute

Politiken har skapat en bostadsmarknad som medvetet stänger ute hushåll med låga inkomster. Resultatet är allt fler hemlösa människor som helt saknar social problematik. De har bara inte råd att bo.

Sveriges Stadsmissioners generalsekreteraren Jonas Rydberg säger det som regeringen försöker ducka för: ”Problemet är inte brist på kunskap, utan brist på politisk handling.”

Kritik är förödande, och den är helt korrekt. Barn som vräks får livslångt sämre förutsättningar. En barnvräkning är inte bara en flytt, det är ett trauma. Barn tappar kontakten med skolan, får svårare att skapa vänskapsrelationer, drabbas av psykisk ohälsa. De riskerar ett livslångt utanförskap. Utsattheten följer ofta med upp i vuxen ålder och, enligt Stadsmissionen, går hemlösheten till och med i arv i vissa fall.

Skamligt av regeringen

Att regeringen låter vräkningarna ske år efter år är inget annat än skamligt. Vänsterpartiet kräver omedelbara åtgärder.

• Gör det förebyggande arbetet obligatoriskt i hela landet, med Kronofogden som ansvarig myndighet.
• Lagstadga att barn aldrig år vräkas innan ett annat boende finns på plats.
• Stärk den social bostadspolitiken. Tillgången på prisrimliga bostäder måste öka, en nollvision utan bostäder som människor har råd med fungerar inte.
• Sänk kraven för att få ett hyreskontrakt.
• Utöka, höj och indexreglera bostadsbidraget.
• Inrätta modellen Bostad Först nationellt.

Detta är inte radikal politik. Det är anständighet. Regeringen kan inte fortsätta att skylla ifrån sig. Det finns alltid ett val: att ducka ansvaret eller att vända utvecklingen. Hur många barn måste förlora sina hem innan regeringen agerar?