Replik: Fri hyressättning betyder frihet för fastighetsägarna

Finland har gjort mycket rätt. Finland har en aktiv bostadspolitik: staten lägger cirka två procent av BNP på bostadspolitiska satsningar mot Sveriges en procent. Finland satsar på bostadsbyggande genom statliga subventioner och man har en nationell plan som ställer krav på finska kommuner att bygga efter behov. Det saknas helt i Sverige.

Det är en myt att marknaden själv skulle kunna skapa rättvisa villkor.

Det är med andra ord inte marknadshyrorna som varit nyckeln till Finlands framgång. Finska staten måste i stället kompensera för marknadshyrorna genom att lägga över en procent av BNP på bostadsbidrag för att människor över huvud taget ska ha råd att bo kvar. I Finland är det skattebetalarna som fått subventionera fastighetsägarnas vinster. Är det verkligen den utvecklingen vi vill se i Sverige?

Vanliga löntagare skulle tvingas flytta

När fastighetsägare pratar om ”fri hyressättning” talar de i verkligheten om sin egen frihet – inte hyresgästernas. Deras modell betyder att vanliga löntagare, pensionärer och barnfamiljer skulle få hyreshöjningar på mellan 30 och 90 procent och inte ha råd att bo kvar i våra storstäder. Det är orimligt. Redan i dag hör vi ständigt fastighetsägare som rapporterar om nyproducerade lägenheter som inte går att hyra ut, inte minst i Stockholm. Det är förstås inte bristen på behov av bostäder som är problemet. Att lägenheterna står tomma beror på att hyrorna är för höga.

För hundra år sedan hade Sverige marknadshyror. Det ledde till trångboddhet, otrygghet och misär, inte minst i storstäderna. Hyrorna kunde höjas hur mycket- och när som helst, utan någon hänsyn till boendestandard och människors förutsättningar. Sverige får inte gå tillbaka dit. Vi har byggt ett system som tjänat både hyresgäster och fastighetsägare väl. Det är en modell med långsiktighet, förutsägbarhet och stabilitet – för alla parter.

De som ropar efter marknadshyror hävdar gärna att dagens modell hämmar bostadsbyggandet. Men fakta säger något helt annat. Det har länge byggts fler hyresrätter än bostadsrätter, och under det senaste decenniet har den privatägda hyresrätten stått för merparten av alla nya hyresrätter. Det är inte reglerna som bromsar byggandet, utan bristen på en aktiv bostadspolitik.

En bostadspolitik för människor

Om vi ska öka byggtakten krävs långsiktiga satsningar – inte marknadshyror. Finland lyckades hålla igång byggandet i lågkonjunktur genom just statliga stöd, inte genom att låta hyrorna rusa bortom kontroll. Att lyfta Finland som argument för marknadshyror är därför både missvisande och slappt.

Einar Mattssons vd har sagt att hyresrätten ska vara en tillfällig boendeform – något man har på vägen till att äga sitt boende. Den tanken säger mycket om synen på hyresgäster. För miljontals människor i Sverige är hyresrätten ett hem, inte ett transitboende. Det är en plats där man lever sitt liv, bildar familjer och skapar gemenskap.

Vi accepterar inte att den tryggheten ska kunna offras för att några få ska kunna öka sina vinster. Vi behöver en bostadspolitik för människor – inte marknader. Om något är trasigt på den svenska bostadsmarknaden så är det inte hyressättningssystemet utan bristen på politisk vilja. Att slå undan benen för hyresgästernas inflytande och ersätta det med marknadshyror skulle skapa ett Sverige där plånboken helt avgör om du får en trygg bostad eller inte. Det är inte vad Sverige behöver.