Regeringen behöver sitta still i båten när EU vill lösa bostadskrisen

Den 16 december presenterar EU:s bostadskommissionär Dan Jörgensen en europeisk åtgärdsplan för bostadsförsörjning. Den inkluderar bland annat ”European Strategy for Housing Construction”, en paneuropeisk investeringsplattform samt ändrade statsstödsregler.

Öka produktiviteten inom bostadsbyggandet 

Det låter naturligtvis ambitiöst, men alla som under året suttit ned med kommissionärens Housing Task Force vet vilken balansgång som med nödvändighet fått prägla slutresultatet. Bostadspolitik ligger utanför unionens kompetens och medlemsstaterna har inte försatt många tillfällen att påminna EU-kommissionen om detta.

Om det på ena sidan finns många som tycker att EU bör hålla fingrarna borta från bostadsfrågorna finns det samtidigt flera som önskat sig mer. Det är inte svårt att hitta besvikna röster i båda grupperna.      

Som branschorganisation för fastighetsägare bedömer vi att de viktigaste inslagen för Sverige är de som kan öka produktiviteten inom bostadsbyggandet, göra mer byggbar mark tillgänglig och främja tillgång till privat investeringskapital för ett ökat utbud av bostäder som är åtkomligt för fler. Om EU-initiativet därtill underlättar utbyte av best practises mellan medlemsstater och städer är det mycket välkommet.

Nya statsstöd kräver försiktighet 

Det som kommer att tilldra sig störst intresse är de olika stöden. Många har redan knutit förhoppningar till dessa och det är utifrån dem som medlemsstaterna själva ska kunna utforma nya stödförordningar.

Här behöver svenska regeringar agera med försiktighet. Det förslag till nya statsstödsregler som remitterats är utformat för att erbjuda ett komplement på de marknader som har en social bostadssektor och saknar kollektiva hyresförhandlingar och bruksvärdessystem, det vill säga egenskaper som förenar marknaderna i övriga medlemsstater.

Den svenska modellen skulle utarmas

Stöd baserade på det förutsätter tydligare behovsprövning för hushåll under flera år och skulle bli svårt att förena med hyror i bostäder som inte omfattas av stöd. Den svenska modellen skulle utarmas.    

EU-initiativ kan verka avskräckande

En kreativ regering kan vilja tolka reglerna flexibelt för att främja bostadsbyggande i allmänhet. Sådana flyktiga stöd riskerar, liksom det senaste investeringsstödet, medföra en ökad risk för att fel bostäder byggs på fel platser och för hushåll utan stödbehov. I praktiken skulle det innebära väsentliga välfärdsförluster.

Utöver det kommer risken för snedvriden konkurrens på bostadsmarknaden. Genom Allbolagen har vi i Sverige funnit en kompromiss som värnar konkurrensneutralitet mellan kommunägda och privata bostadsföretag och därmed fått bättre förutsättningar för långsiktighet i investeringar och förvaltning. Vad händer med tillgången på privat kapital om det försämras?

Sammantaget finns det en uppenbar risk för att de aktuella EU-initiativen öppnar för en avskräckande regulatorisk risk genom illa utformade nationella stödåtgärder, generellt applicerade och med bristfällig social träffsäkerhet.

Beträffande träffsäkerheten berörs även frågan om undanträngningseffekter. Ett ökat fokus på ”affordable housing”, till synes avsett för en så bred målgrupp att det i Sverige riskerar översättas till alla hushåll, riskerar tränga undan nödvändiga insatser för de mest utsatta på bostadsmarknaden. 

Hasta inte fram ogenomtänkta stödprogram

Andra länder kan delvis fånga upp detta i sina sociala bostadssektorer. I Sverige, där en sådan saknas, medför det ofrånkomligen en risk för att nödvändiga åtgärder för hemlösa och andra utsatta hushåll uteblir.

Att EU-kommissionen tar initiativ för att skapa bättre fungerande bostadsmarknader är i grunden positivt. Men en svensk regering behöver hantera det vidgade handlingsutrymmet klokt och inte hasta fram ogenomtänkta stödprogram. Det är viktigare att göra rätt än att göra mycket.