Framtidens bostadspolitik ligger i en ny egnahemsrörelse

Rapporten ”En ny egnahemsrörelse – 14 förslag för framtidens bostadspolitik” visar småhusboendets, framför allt det egna ägandets, betydelse för social hållbarhet och ekonomisk trygghet.  

Den bostadspolitik som präglat Sverige de senaste decennierna formades för en industrination i snabb och omvälvande tillväxt – men har liten förankring i de utmaningar Sverige står inför i dag.  

Rörligheten på bostadsmarknaden är låg, ungas etablering försenas och svenska hushåll är mest trångbodda i Norden. Nu behövs ett omtag som breddar vägarna in i ägt boende, så att fler hushåll får en realistisk möjlighet att äga sin bostad.

Inspiration till lösning hittar vi i den svenska egnahemsrörelse som i början av 1900-talet växte fram på bred front. På kort tid blev det möjligt för vanliga löntagare att investera i och bygga ett eget hem, och på så sätt både bygga sin ekonomi och skapa trygga uppväxtmiljöer.

Nu har det blivit dags igen. Sverige behöver krafttag: en modern bostadspolitik värd namnet måste skapa möjligheter. 

Dags för ny bostadsrevolution

Många hushåll i familjebildande ålder tvingas i dag välja mellan att bo trångt nära jobbet – eller flytta långt utanför städer, med sämre vardagslogistik och koppling till arbetsmarknaden. 

Under de senaste årtiondena har den täta, kompakta staden varit norm för hållbarhet. Resultatet har blivit många små lägenheter byggda på höjden. Det skapar volym i statistiken, men inte bostäder som möter de behov som finns hos barnfamiljer och hushåll som efterfrågar en rimlig boendeekonomi, med plats och närhet till grönska. 

En fungerande bostadspolitik ställer inte småhus mot flerbostadshus, utan siktet bör vara inställt på att åter få en politik som möjliggör blandade boendeformer

Denna norm har också hindrat familjer från att bygga långsiktig ekonomisk trygghet i takt med att de amorterar av sitt lån. Egnahemsboendet kan ge större ekonomisk stabilitet över tid, samtidigt som hushåll bygger upp ett eget kapital i bostaden. 

Områden byggda efter trädgårdsstadens ideal med luftiga miljöer och prunkande trädgårdar har även lägre klimatpåverkan per invånare än den täta innerstaden. Det hänger bland annat ihop med att småhus ofta byggs i biobaserade material – och att den bibehållna naturen kan ge dubbelt så höga ekosystemtjänstvärden per person. 

Politik för hållbara lösningar 

Valåret 2026 borde vara startskottet för en debatt som ser kopplingarna mellan många av dagens samhällsutmaningar, ungas låga framtidstro och sjunkande födelsetal och de bostadsutmaningar som byggts upp under lång tid. 

En bostadspolitisk reformagenda som tar utmaningarna på allvar bör prioritera: 

• Att stärka kommunernas planeringsförmåga och finansiella förutsättningar för att möjliggöra fler egnahemstomter. 
• En reformering av stämpelskatten. I dag fungerar den som en ren flyttskatt och hämmar rörlighet på bostadsmarknaden. 
• Slopade kommunala tekniska särkrav som driver kostnader och skapar osäkerhet i byggprocessen. 

En fungerande bostadspolitik ställer inte småhus mot flerbostadshus, utan siktet bör vara inställt på att åter få en politik som möjliggör blandade boendeformer och planerar för de hushåll som i dag saknar realistiska alternativ.