Vem har rätt att yttra sig om gigantprojektet Ostlänken?

Trafikverket har i sin kommunikation med regeringen kollektivt meddelat, att vi som bor i Kolmården och Norrköping (totalt 56 överklagande), inte anses ”tillräckligt berörda” för att få överklaga deras beslut. Trafikverket skriver också: ”Skulle regeringen ta upp överklagandena till prövning föreslår Trafikverket att överklagandena avslås”. 

Då berörda fastighetsägare, föreningar/organisationer försöker utöva sin rätt att överklaga möts de inte av saklig dialog – utan av en myndighet som aktivt försöker begränsa antalet röster i processen. Detta sker genom att dörrarna stängs för att överklaga.

Inte ”tillräckligt berörda”

En lokal vägförening, omfattande cirka 270 fastighetsägare och omkring 600 boende, bedöms inte vara ”särskilt berörda” trots Trafikverkets egen dokumenterade blivande påverkan från tung byggtrafik och övrig verksamhet.

Även en miljöförening med betydande medlemsunderlag och långvarigt engagemang i området anses sakna relevanta kopplingar. Boende som påverkas av buller, vibrationer, sprängningsarbeten, bygglogistik och markintrång uppfyller inte heller kriteriet att vara ”tillräckligt/särskilt berörda”.

Slutsatsen blir att i praktiken ingen ges en reell möjlighet att utöva sina demokratiska rättigheter

Om dessa aktörer inte anses uppfylla sakägarstatus kvarstår frågan: Vilka ska då ges möjlighet att föra talan? Slutsatsen blir att i praktiken ingen ges en reell möjlighet att utöva sina demokratiska rättigheter.

Rätt till individuell prövning

Detta väcker principiella frågor om rättssäkerhet och förvaltningsrättsliga grunder. Överklaganderätten är ett centralt instrument för att möjliggöra insyn, ansvarsutkrävande och kontroll av myndighetsbeslut. När grupper som direkt påverkas av ett infrastrukturbeslut utesluts från processen uppstår en risk för bristande legitimitet och förtroendeförlust gentemot det offentliga.

Enligt Århuskonventionen har allmänheten rätt till en effektiv individuell prövning av beslut som rör miljön och projekt som påverkar deras levnadsförhållanden. Sverige är skyldigt att säkerställa denna rätt.

Trafikverkets tolkning, eller som de säger ”bedömning”, strider mot såväl svenska lagar som EU-rätten.

Ostlänken sätter rättssäkerheten på spel

Ostlänken medför betydande miljömässiga, samhälleliga och fastighetsrättsliga konsekvenser. Det framstår därför som rimligt att de som berörs ges faktisk möjlighet att delta i beslutsprocessen hela vägen ut. En ordning där effektivitet ges företräde framför rättssäkerhet är inte förenlig med god förvaltning.

Frågan som aktualiseras är således större än det enskilda gigantprojektet – den rör grunden för ett demokratiskt beslutsfattande. Det är nu upp till regeringen att avgöra det, i och med att den nationella infrastrukturplanen ska klubbas under våren, eller kanske i förlängningen i EU-rätten.