Utredare: Sverige bör kunna förbjuda GMO-grödor

Sverige bör införa regler i miljöbalken som gör det möjligt att förbjuda odling av genetiskt modifierade växter – det vill säga växter som är godkända av EU:s myndigheter. Beslutet bör ligga på regeringen. Det anser utredaren Birgitta Eilemar som på fredagen lämnade över sitt slutbetänkande "Möjlighet att begränsa eller förbjuda odling av genetiskt modifierade växter i Sverige" till klimat- och miljöminister Åsa Romson (MP).

Möjligheten för medlemsländerna att införa nationella förbud är en kompromisslösning på EU-nivå, för att bända upp den låsta EU-processen kring GMO-grödor som orsakats av EU-ledarnas hänsyn till hemmaopinionen mot GMO.

Men det är en kontroversiell fråga. Skogsstyrelsen skrev i ett yttrande till utredningen i februari att Sverige absolut inte bör införa nationella särregler. Myndigheten har fullt förtroende för de vetenskapliga riskbedömningar som EFSA, Europas livsmedelsverk, gör. När det gäller GMO är det centralt att låta vetenskapen ligga till grund för de politiska besluten, betonade Skogsstyrelsen i sitt yttrande och menade att nationella särregler riskerar att undergräva förtroendet för EU och dess institutioner.

Fyra särskilda yttranden

Att frågan är en vattendelare visar inte minst de fyra särskilda yttranden som bifogats i betänkandet. Representanter för lantbrukets organisationer vänder sig mot utredarens förslag. Representanter för ekologiska lantbrukare samt forskaren och tidigare ordföranden för Naturskyddsföreningen Mikael Karlsson stödjer Eilemars förslag.

Frågan om ändringsdirektivet ska genomföras i svensk rätt är ytterst en politisk fråga

ur utredningen

Den svenska regeringen har också haft svårt att hitta en gemensam linje kring GMO då Miljöpartiet har en skeptisk hållning till genmodifierade grödor.

Ett odlingsförbud ska dock inte kunna begränsa möjligheten att utföra fältförsök, enligt utredningsförslaget. 

Om EU-direktivet ska införas, vilket alltså är frivilligt för länderna, är ytterst en politisk fråga, skriver utredaren.

Hänsyn till allmän ordning

Förbuden ska inte, enligt EU-direktivet, kunna beslutas helt utan grund. Beslutet ska utgå från något av följande sex så kallade "tvingande skäl":

1. miljöpolitiska mål.
2. fysisk planering.
3. markanvändning.
4. socioekonomiska effekter.
5. undvikande av förekomst av
genetiskt modifierade organismer i
andra produkter.
6. jordbrukspolitiska mål.
7. allmän ordning.