Tio biståndsmiljarder fördelas utan ansvar

Budgetlagen kräver god hushållning och hög effektivitet när skattepengarna fördelas. Det vill säga att statens medel ska användas på bästa sätt. Men det finns ingen möjlighet för vare sig medborgarna eller riksdagen att bedöma om de kraven är uppfyllda när det kommer till de tio miljarder som varje år fördelas som icke öronmärkt multilateralt bistånd till utvecklingsfonder, utvecklingsbanker och organisationer. Det konstaterar Riksrevisionen i en granskning av UD:s hantering av det multilaterala utvecklingssamarbetet – en granskning som inte är nådig mot utrikesdepartementets rutiner och regeringens styrning.

Heka kedjan är svaga länkar

Problemen i processen är många och hela kedjan brister, enligt Riksrevisionen:

Besluten om hur pengarna ska fördelas på organisationer, utvecklingsfonder och utvecklingsbanker fattas informellt och ingen utanför utrikesdepartementet kan ta reda på vad som ligger bakom prioriteringarna.

Det saknas tydliga ansvarsförhållanden i hela kedjan, från beredning till beslut och uppföljning.

Dokumentationen och arkiveringsrutinerna brister.

Det saknas en samlad resultatuppföljning, den uppföljning som görs används inte på ett bra sätt och innebär endast merarbete.

Lång åtgärdslista

Ingenstans redovisar regeringen hur det multilaterala biståndet har fördelats på de olika mottagarna, information som skulle höra hemma i statsbudgeten, anser Riksrevisionen som har en lång lista på rekommendationer till regeringen för att rätta till bristerna.

Granskningen sträcker sig över perioden 2010–2013. Under den perioden var Gunilla Carlsson (M) biståndsminister och utrikesminister Carl Bildt (M) departementschef för utrikesdepartementet.