Tidöpartierna sliter sönder den svenska modellen

Den svenska arbetsmarknadsmodellen har varit otroligt framgångsrik. Egentligen är det inget konstigt, arbetsgivare och arbetstagare har i grunden ett gemensamt intresse: att det går bra för Sverige och för den egna organisationen.

Svenska modellen måste utvecklas

Det finns ingen motsättning mellan konkurrenskraftiga organisationer och anständiga arbetsvillkor – tvärtom: de är beroende av varandra. Att hitta den bästa balansen mellan arbetsgivarnas, arbetstagarnas och samhällets behov – det är den svenska modellens grundläggande uppgift. Jag skulle vilja sträcka mig så långt som att den svenska modellen är ett uttryck för något av det vackraste vi har i Sverige.

Ett tecken på att den svenska modellen har varit framgångsrik är att det finns ett stort internationellt intresse för hur vi har organiserat arbetsmarknaden i Sverige. Kanske till och med en viss avundsjuka.

Inte desto mindre behöver modellen utvecklas för att möta samhällets utmaningar. Arbetsmarknaden anno 2020-talet är diametralt annorlunda än 1938 när Saltsjöbadsavtalet skrevs under. Långsiktiga trender som globalisering, digitalisering och framväxten av nya branscher påverkar.

600 miljoner kronor kan frysa inne

Den 5 december 2022 stod det klart att parterna hade slutit ett avtal om etableringsjobben. Den nya anställningsformen etableringsjobb är en särskild anställning som ger alla långtidsarbetslösa och nyanlända en ny möjlighet att ta sig in på arbetsmarknaden. Den som står långt från arbetsmarknaden har svårt att gå från utanförskap till egen försörjning.

Följande har hänt sedan avtalen tecknades och Tidöpartierna tog över regeringsmakten.

I slutet av förra året gjorde LO, Svenskt Näringsliv och Unionen efter många turer en slutlig överenskommelse. De väntade sig då att regeringen skulle göra de redan utlovade regeländringar som skulle göra det möjligt att komma igång med etableringsjobb under våren. De ändringarna är ännu inte på plats.

I den omtvistade LAS-överenskommelsen gjorde parterna, under hårt politiskt tryck, upp om ändringar i anställningsskyddet. Den stora fackliga framgången var ett helt nytt studiestöd för den som vill vidareutbilda eller skola om sig. Nu riskerar 600 miljoner kronor avsedda för detta att frysa inne i år. CSN hinner inte hantera ansökningstrycket och regeringen har inte skjutit till nödvändiga resurser.

”Oroväckande saktfärdigt”

I båda fallen, men särskilt när det gäller etableringsjobben, är manegen krattad. Det finns ett regelverk, pengar, grönt ljus från EU, färdigförhandlat avtal och en mycket god förankring hos parterna. Allt som saknas är att regeringen gör en justering av förordningen. Att det dröjt nästan ett halvår är underligt och oroväckande saktfärdigt. Sverigedemokraterna vill helt enkelt inte starta etableringsjobben och har därför kastat grus i maskineriet.

Vad vi ser är att staten går in och överprövar arbetsgivarnas och arbetstagarnas överenskommelser. Vad händer när vårt framgångsrika sätt att organisera arbetsmarknaden, som har gett oss välstånd och trygghet, trasas sönder när klassförakt varvas med invandrarhat?

Blir det inga etableringsjobb och SD tillåts bestämma, igen, hur regeringen ska agera är det ytterligare ett skott mot den svenska modellen. Om Tidöpartierna fortsätter blockera pengarna som är avsatta för omställningsstudiestödet kommer det att bli stora konsekvenser och vi kommer inte ha en given ordning hur svensk arbetsmarknad ska organiseras.