Väljarnas ansvarsutkrävande

Riksdagens uppförandekod omfattar alla riksdagens ledamöter och är antagen av talmanspresidiet och riksdagspartiernas gruppledare. Syftet med koden, liksom med andra regler och former för transparens, är att värna det förtroende som följer av att riksdagens ledamöter får sitt mandat av väljarna i samband med val.

Ansvaret för hur ledamotsuppdraget utförs faller på varje ledamot och på det parti denne representerar.

Givetvis ställer ledamotsuppdraget höga krav på omdöme och uppförande och koden sammanfattar de regelverk, lagar och värden som är centrala för uppdraget. Efter en allmän inledning återges vissa lagar som även gäller i samhället i övrigt och några riksdagsspecifika lagar och regler såsom lagen om det ekonomiska registret.

Uppförandekoden vägleder ledamöterna när de utformar sitt ledamotsuppdrag och den underlättar väljarnas ansvarsutkrävande. Den innehåller i sig inga sanktioner, även om lagar som återges kan innehålla sanktioner. Kodens allmänna del, som vi uppfattar att debattartikeln refererar till, upprätthålls främst genom en levande diskussion inom partigrupperna om förhållningssätt och agerande. Ansvaret för hur ledamotsuppdraget utförs faller på varje ledamot och på det parti denne representerar. Ytterst avgörs förtroendet av väljarna.

Talmanspresidiets uppgift

Riksdagsledamöterna är folkvalda på ett personligt mandat och det åligger inte talmanspresidiet att med stöd av uppförandekoden granska enskilda ledamöter. Talmanspresidiets uppgift är att upprätthålla ordningsreglerna i kammaren, däremot inte ordningen i den allmänna samhällsdebatten. I kammaren råder en vidsträckt yttrandefrihet, men vi ingriper när vi ser skäl för det. Det kan till exempel ske i form av påpekanden om att man ska hålla sig till ämnet eller att ledamoten inte får kritisera enskilda domar.

Ändring i ersättningslagen

Dessutom har talmannen, riksdagsstyrelsen och ytterst riksdagen möjlighet att utforma regelverk som omfattar alla ledamöter.

Ett exempel är att riksdagen nyligen röstade för en ändring i ersättningslagen som innebär att ledamöter som inte deltar i riksdagsarbetet kan bli skyldiga att betala tillbaka sitt arvode. Förslaget härrör från en utredning tillsatt av riksdagsstyrelsen, som också anför att de flesta riksdagsledamöter har god närvaro vid voteringarna.

Väl känt att en person är partiledare

Vad gäller det ekonomiska registret kan kort sägas att det finns för att skapa öppenhet och insyn i ledamöternas åtaganden och ekonomiska intressen och tillgodose allmänhetens behov av information om förhållanden som kan tänkas påverka eller skapa lojalitetskonflikter i uppdraget som riksdagsledamot. Det är bakgrunden till varför en riksdagsledamot inte är skyldig att registrera arvode för uppdrag som partiledare. Att en person är partiledare är redan väl känt.