Sverige måste stå upp mot svanskupering på grisar i EU

Det börjar med ett kort, högt skrik. En nyfödd kulting, bara några dagar gammal, lyfts upp och hålls fast. Den lilla kroppen sprattlar reflexmässigt. Den förstår inte varför den hindras från att röra sig – den känner bara den intensiva smärtan när svansen brutalt tas bort från kroppen.

Och detta händer inte med några tusen djur. Det händer med cirka 150 miljoner griskultingar varje år i EU, enligt EU‑kommissionens egen genomgång. Rutinmässig svanskupering, trots att ingreppet på pappret varit förbjudet i mer än tre decennier.

Det är en grym paradox. EU talar gärna om vikten av hög djurvälfärd, men tolererar att en av de mest smärtsamma och onödiga metoderna inom djurindustrin fortsätter, varje dag, i nästan alla medlemsländer.

Sverige ett undantag

Här hemma vet vi att det är möjligt att göra annorlunda. Förbudet mot svanskupering infördes redan 1988, och i Sverige har grisarna därför sina svansar kvar.

Det betyder inte att svansbitning inte förekommer men den är liten. Bara cirka tre procent av svenska grisar har svansskador vid slakt. Sverige, tillsammans med Finland, Norge och Schweiz, är de enda länder där mindre än fem procent av grisarna svanskuperas. I resten av EU ligger siffran på 77 procent, med en median på 95 procent.

Vi har löst ett beteendeproblem – svansbitning – genom att lösa orsaken: bättre stallmiljö, strömaterial, lägre beläggning, bättre ventilation, mer utrymme. Inte genom att skära i djuren.

EU-experter kritiska

EU:s vetenskapliga livsmedelsmyndighet EFSA har slagit fast att svanskupering bör överges helt. Svansbitning är en reaktion på stress, dålig miljö, trängsel och brist på berikning och inte ett beteende som löses genom att kapa kroppar. Enda hållbara lösningen är att ge grisarna ett liv där deras behov faktiskt tillgodoses.

Nu måste förbudet bli mätbart, kontrollerbart och straffbart och inte bara en skrivning i ett direktiv

Trots detta fortsätter EU att tillåta en praxis som experter dömt ut som både oetisk och ineffektiv – trots att svanskuperingen i princip varit förbjuden i mer än tre decennier.

Det är en politisk skandal att svenska bönder som tar ansvar genom att inte klippa svansarna på kultingarna får konkurrera med kött från system som bygger på stympning och lägre kostnader. Och svenska konsumenter får ingen chans att se skillnaden när allt hamnar på samma marknad.

Vallöften för djurvälfärd 

Inför riksdagsvalet 2026 är det dags att tala klarspråk. Detta är inte bara en fråga om djurvälfärd. Det handlar också om politisk trovärdighet och marknadens spelregler. Det här är de vallöften World Animal Protection vill se från riksdagspartierna:

Lovar ni att driva igenom ett verkligt förbud mot svanskupering i EU? Nu måste förbudet bli mätbart, kontrollerbart och straffbart och inte bara en skrivning i ett direktiv.

• Lovar ni att EU ska införa obligatorisk kontroll av grisarnas svansar vid slakt?
• En ”intakt svans‑indikator” gör det omöjligt att rutinmässigt fortsätta att klippa.
• Lovar ni att Sverige ska kräva att importerat kött följer EU:s djurskyddsregler?
• Lovar ni att alla offentliga upphandlingar i Sverige ska vara 100 procent svansklippningsfria?
• Lovar ni att driva på en tidsatt handlingsplan för utfasning av all svanskupering i EU?

När svenska politiker i höst ber om väljarnas förtroende måste de tydligt kunna svara på detta: kommer ni att arbeta för att EU slutar klippa svansen av 150 miljoner kultingar varje år? Kommer ni att stå upp för grisarna, konsumenterna och svenska bönder? Valet borde vara enkelt.