Självcensur inom EU inför Brexit-omröstning

BRYSSEL: ”Jag har fått stränga instruktioner om att inte säga något.” Beskedet kommer från en tjänsteman i EU-kommissionen som slår knut på sig själv för att slippa svara på vad kommissionens nya förslag om en omarbetning av EU:s asylsystem kan få för betydelse för de länder som står på sidolinjen av EU:s flyktingsamarbete.

Det gäller Danmark. Men det är inte oro för danskarnas reaktion som får EU-apparaten att sätta munkavle på sig själv. Det gäller inte heller irländarna, som också har ett undantag och därmed en vansklig relation till de kommande reglerna. Det som får tjänstemän att hålla mun handlar om britterna och rädslan för att alla uttalanden från Bryssel kan användas i den folkomröstningskampanj som den 23 juni utmynnar i ett ja eller nej till huruvida Storbritannien ska lämna unionen.

Förstärkt tendens

Den här tendensen började skönjas långt före att premiärminister David Cameron meddelade datum för omröstningen. Det kändes följdriktigt, eftersom saker som indexering av barnbidrag och en nödbroms för utbetalning av vissa stöd till migrerande EU-medborgare blev till avgörande delar i en slutlig överenskommelse mellan britterna och övriga EU-länder i februari.

I december sköt EU-kommissionen fram en uppdatering av reglerna för EU-medborgares sociala rättigheter över gränserna, eftersom det riskerade att bli en brandbomb i de pågående förhandlingarna om en så kallad ”särskild överenskommelse” för britterna. Men trenden har på allvar accelererat i takt med att valkampanjen i Storbritannien nu går in i en avgörande fas.

Genomsyrar allt

Men det råder absolut största tystnad i systemet kring vad som kommer att hända om britterna röstar nej.

Inifrån kommissionen beskriver man läget som att i stort sett alla diskussioner numera börjar med frågan: ”Hur kommer det här att påverka den brittiska omröstningen?” Det kan gälla nästan vad som helst. En fråga som landar på kommissionärernas bord den här veckan är så kallad eko-design, som handlar om krav på energisparande för hushållsprodukter som kaffebryggare och brödrostar.

Det har visat sig vara något som kan väcka enormt stora känslor i den brittiska debatten, där miljökrav på dammsugare förvandlades till en symbol för brysselbyråkraternas vilja att blanda sig i allt. Därför kan man tänka sig att kommissionen skjuter fram flera beslut av den typen till efter den 23 juni, för att slippa en ny ”Dammsugar-gate”.

Pest eller kolera

Det här innebär inte att allt ligger stilla. Det finns också en insikt om att handlingsförlamning i kristider, då Schengen knakar och flyktingsituationen är oöverskådlig, inte heller är något som övertygar väljarna om att det är en toppenidé att hänga kvar i det europeiska samarbetet. Men uppmärksamheten är väldigt stor på hur nya förslag kan bli mottagna på andra sidan Engelska kanalen. Och det är inte bara kommissionen som i dagsläget lägger lock på känsliga diskussioner.

Nederländernas premiärminister Mark Rutte förklarade i en debatt i det nederländska parlamentet förra veckan att han har blivit ombedd att hålla tillbaka med offentliga funderingar kring det nej som han själv precis har fått i en EU-omröstning om ett större frihandelsavtal med Ukraina, fram tills att britterna har röstat.

”Vår politiska uppskattning efter de första signalerna vi har fått från våra europeiska partner är att de vill ha omröstningen avklarad först”, sa Rutte och irriterade den politiska nejsidan ordentligt.

Låga förväntningar utifrån

Förväntningarna utifrån på EU:s handlingskraft är inte heller särskilt höga. Det blev tydligt när WikiLeaks för ett par veckor sedan kunde avslöja utskrifter av hemliga samtal på Internationella valutafonden, som just nu debatterar hur man ska förhålla sig till det hjälppaket till grekerna som återigen blivit ett osäkert kort.

Trots att britterna inte är med i eurodiskussionerna ser Poul Thomsen, IMF:s chef för fondens europeiska avdelning, att det blir omöjligt för länderna att besluta om grekernas framtid med den så kallade Brexit-omröstningen hängande över huvudet. ”Européerna kommer helt klart inte att diskutera det här i en månad fram till Brexit”, låter det enligt utskrifterna från Thomsen.

Ingen plan B

Men det råder absolut största tystnad i systemet kring vad som kommer att hända om britterna röstar nej. I huvudstäderna runt om i EU görs analyser och man filosoferar kring hur den politiska, praktiska och ekonomiska effekten kan se ut om det blir ett brittiskt utträde.

Samma sak gäller i EU-högkvarteret, men bara bakom absolut hermetiskt stängda dörrar. Man vill inte göda debatten om vad konsekvenserna kan bli för britterna eller det övriga EU. Här håller sig systemet till sitt gamla goda mantra som man håller fast vid före alla folkomröstningar i unionen: Det finns ingen plan B.