Debatt

Rosenius: "Det militära försvarets politiska utmaningar"

DEBATT. Slutsatsen i Krigsvetenskapsakademiens analys är att Försvarsmakten är underdimensionerad och underfinansierad. Både med hänsyn till Försvarsbeslut 2015:s inriktning och till en potentiell angripares tekniska utveckling och kapacitet, skriver Frank Rosenius, tidigare ställföreträdande ÖB.

Detta är en opinionsartikel som speglar skribentens åsikter.
Av: Frank Rosenius
fd ställföreträdande Överbefälhavare och ledamot av Krigsvetenskapsakademien
 
Att inte nå upp till politiska och militärstrategiska mål är inget nytt – under i princip hela kalla kriget fanns en diskrepans mellan politiska beslut och därtill kopplade militära planer samt utfall. Det var mer regel än undantag att vid försvarsbeslutsperiodens slut, var försvaret på ett sluttande plan neråt. 2015 års försvarsbeslut är tyvärr inget undantag – en brist på 18 miljarder har anmälts av Försvarsmakten för att nå målen. Varför blir det så här år efter år? Jag vill peka på fyra områden där man redan i de politiska övervägandena måste beakta vissa särdrag i de försvarspolitiska besluts- och genomförandeprocesserna.

Säkerhetspolitik – Militärteknik - Operationskonst

Akademiens studie är tydlig i att vid en militär konflikt i norra Europa kommer svenskt territorium – sjö, luft och/eller mark att hotas eller angripas. Vi konstaterar vidare att det som hotar – enheter ur den ryska försvarsmakten – i flera avseenden är tekniskt överlägsna dagens försvarsmakt. Lägg därtill att vi också har för få förband för att kunna agera flexibelt och uthålligt.

Sammantaget är detta dystra utsikter vid en eventuell militär konflikt som berör Sverige. Detta, som så tydligt påverkar förbandens effekt och överlevnadsmöjligheter, kommer sällan fram i debatten om försvarets behov. ÖB måste av naturliga skäl hålla modet uppe inom egen organisation och politiker är försiktiga i att uttala sig om kostnadsdrivande frågor. Debatten handlar nästan uteslutande om vilka ekonomiska tillskott som behöver tillföras. Sällan eller inte alls vilket militärt försvar vi borde ha – operativt och materiellt i en tid av snabb teknisk utveckling där vi har hamnat på efterkälken.

Behövs översyn

Den första frågan som inställer sig blir om vi ska ha mer av samma sak eller behövs det en översyn av det framtida militära försvaret. Akademiens studie pekar entydigt på att den tekniska utvecklingen inom främst luftburna system som drönare och robotar samt inom cyberområdet på ett helt annat sätt än nuvarande inriktning måste påverka det framtida försvaret. Både att kunna försvara sig mot och, lika viktigt, kunna utnyttja själva.

En sådan utveckling kommer med nödvändighet att få stor inverkan på det framtida luftförsvaret, sjöförsvaret och markförsvaret. Detta fordrar en analys som är av en sådan dignitet att det behövs ett nära och inträngande politiskt engagemang för att få genomslag.

Försvaret och förändringar

Det är ingen skillnad i risktagning att nu ändra kurs mot ett tekniskt mera avancerat försvar jämfört med att fortsätta och inte komma ikapp.

Akademiens studie och Försvarsmaktens perspektivplan är i flera avseende samstämmiga avseende den långsiktiga målbilden. Skillnaden ligger i att försvaret tidsmässigt prioriterar åtgärder för att få ordning på befintlig organisation innan man vill ta tag i de kvalitetsbrister som organisationen lider av. Detta kan vara en rimlig ansats om bristerna är små.

Men enligt akademiens studie är det militära försvaret i dag inte kapabelt att möte en tekniskt avancerad motståndare vilket innebär att med den prioriteringen kommer vi inte förrän sent till rätta med dagens problem – för sent? Man kan till och med hävda att med hänsyn till dagens allvarliga brister är det ingen skillnad i risktagning att nu ändra kurs mot ett tekniskt mera avancerat försvar jämfört med att fortsätta och inte komma ikapp.

Kvantitet på bekostnad av kvalitet

Hela Kalla kriget har både försvarspolitiker och Försvarsmakten ofta prioriterat kvantitet kontra kvalitet. Bakgrunden var att försvaret, som levde hela denna tid – 40 år - under i princip ständigt reducerade ekonomiska ramar, inte vågade växla en minskning av omoderna förband mot de med högre kvalitet. Detta eftersom erfarenheten av gångna försvarsbeslut alltid visade på en skakig resa, där anslagen inte räckte ens att vidmakthålla det befintliga. Alltså – säkrare att satsa på det som redan fanns än något nytt som pengarna antagligen inte skulle räcka till.

En av de tydligaste konsekvenserna av denna försvarspolitik var en kronisk eftersläpning av kvalitet jämfört med omvärlden. En central slutsats blir – det ligger i den politiska processen att både kunna styra utvecklingen och göra trovärdigt att besluten kan genomföras.

Prioriteringar

Att åter skapa en försvarsmakt på erforderlig kvalitetsnivå innebär således en stor uppgift. I detta ligger att initialt klara ut hur en eventuell angripare ser ut och vara trogen de krav detta leder fram till. Underlagen till detta i den politiska processen kommer naturligen från Försvarsmakten som också förser beslutsprocessen med förslag till åtgärder.

Med hänsyn till Försvarsmaktens planeringsprocess, bör den politiska beredningen inhämta ett bredare underlag än enbart det som Försvarsmakten levererar. Man bör överväga att institutionalisera flera underlagslämnare att inkomma med idébilder till försvarsmaktsplan, som Totalförsvarets forskningsinstitut, Krigsvetenskapsakademien och Ingenjörsvetenskapsakademien.

Snabbinsatsstyrka

Akademiens studie har lyft fram ett prioriterat förslag till kvalitetshöjning som skulle kunna vara en inspiration till nytänkande inom Försvarsmakten – en försvarsgrensgemensam snabbinsatsstyrka med hög mobilitet för insatser mot ett begränsat område som en hamn, en flygplats eller en mindre luftlandsättning.

Tanken är att skapa ett förband med delar av arméns och marinens elitförband understödda av luftburet eldunderstöd, vara helikopter- och ubåtstransporterat samt utrustade med den modernaste materielen av drönare, robotar och telesystem. Ansvaret ligger på respektive försvarsgren att utbilda respektive delsystem, men förbandet ska ledas och övas regelbundet under en utsedd chef ur armén eller marinen. Ett sådant förband skulle bli både en inspiratör och taktikutvecklare för hela Försvarsmakten samtidigt som regeringen och ÖB får en kvalificerad resurs ständigt tillgänglig.

Övriga förslag som ligger högt på prioritetslistan är att arméns brigader och marinens korvetter snarast tillförs kvalificerade luftvärnsrobotsystem samt att drönare (UAV) av olika slag utvecklas och anskaffas på stor bredd inom alla tre försvarsgrenarna.

Vad händer när pengarna inte räcker?

Som anförts tidigare visar erfarenheten att det successivt under en försvarsbeslutsperiod byggs upp en diskrepans mellan vad som beslutats och vad som ekonomin tillåter att man genomför. En förenklad beskrivning av orsakerna är att vid försvarsbeslutsperiodens början är ambitionsnivån högre än vad som kan genomföras med hänsyn till bland annat löneökningar och materielfördyringar. De första åren syns detta bara som lite krusningar på ytan i återrapporteringen till regeringen, för att de sista åren nå så alarmerande nivåer att genomförandet av aktuellt försvarsbeslut ifrågasätts.

Budgetdisciplinen är dock sådan att det inte görs några överskridanden, utan konsekvensen blir att flera verksamheter avbryts eller reduceras. Och det är här som innehållet i den noggrant genomförda försvarsberedningen krackelerar. När försvaret skall anpassa mun efter matsäcken så blir det de verksamheter som under aktuellt år kan reduceras och ge ”snabba” besparingar som aktualiseras.

Årlig översyn

Inte sällan får det långsiktiga konsekvenser som försenade materielanskaffningar, eftersatt underhåll, och att övningsverksamheten reduceras. Det blir alltså – sätt ur ett försvarsbeslutsperspektiv – oplanerade ”hål” i verksamheten, som inte återtas under perioden utan lämnas till nästa beslutsperiod att hantera. Eftersom det ovan beskrivna har präglat i princip hela efterkrigstiden kan man ställa sig frågan om det finns någon lösning. Särskilt försvarsprisindex har diskuterats men ännu inte fått politiskt stöd.

En väg att pröva för att snabbt få en stabilare process är att Försvarsberedningen årligen överser inriktningen med hänsyn till utfall. På så sätt tar den politiska nivån ställning till om det som av budgettekniska skäl lyfts ur planerna kan accepteras eller inte. Det är helt avgörande att denna del av försvarsbeslutsprocessen löses ut på ett mera transparent sätt än i dag om vi ska kunna få ett försvar i balans över tid.

Dokumentation

Våren 2018 lade Kungliga Krigsvetenskapsakademien fram rapporten "Ett trovärdigt totalförsvar". Rapporten är resultatet av en treårig studie med syftet att visa på de åtgärder som krävs för att återskapa ett fungerande totalförsvar. Studien omfattar analyser av tänkbara hot, teknikutvecklingen samt brister och förändringsbehov inom såväl det civila som militära försvaret. Perspektivet är år 2030.

I tre debattartiklar på Altinget kommer ledamöter av Kungliga Krigsvetenskapsakademien att redovisa de viktigaste slutsatserna avseende hotbilden, utformningen av ett framtida civilt försvar och hur försvarsmakten bör utvecklas. Hela rapporten kan beställas på www.kkrva.se.

Läs del 1: "Ett trovärdigt totalförsvar – vilka är hoten?" av Karlis Neretnieks.



E-postPolitik på allvar

Få GRATIS nyheter och en daglig politisk överblick från Altinget

0:000:00