Debatt

Professor: Apotek kan inte förbjudas att äga vårdföretag eller vårdföretag att äga apotek

Det är tydligt att förslagen om förbud för apotek att äga vårdgivare och vice versa drivs av motstånd mot nya strukturer och utvecklingen av digital läkarvård. Det skulle emellertid strida mot EU-rätten att införa något sådant förbud, skriver Ulf Bernitz, professor i europeisk integrationsrätt.

Placeholder image
Förbudsförslagen är orealistiska och borde snarast avföras från den politiska agendan, skriver debattören. Foto: Jessica Gow/TT
Detta är en opinionsartikel som speglar skribentens åsikter.
Lyssna på artikeln

Utvecklingen av digital läkarvård går fort och vi är nog ännu bara i ett tidigt stadium. Flera apoteksföretag har tagit en pådrivande roll, med bland annat Apoteket Hjärtat (ägt av ICA) som är delägare i det företag som driver Min Doktor och det statsägda Apoteket AB som nyligen gått in som delägare i Doktor 24. Detta bör rimligen främja vidareutvecklingen av de digitala vårdformerna. Det finns stora möjligheter att avlasta de traditionella vårdcentralerna och utveckla synergier, till exempel när det gäller okomplicerade besök för receptförnyelse.

Traditionella strukturer utmanas

På flera håll möts dock utvecklingen med oro och man väljer att i stället slå vakt om invanda mönster och behålla traditionella strukturer. Man vill därför försöka införa förbud för apotek att äga och driva vårdgivare och för vårdgivare att driva apotek. Läkemedelsverket förmåddes lägga fram ett sådant förslag om förbud i en rapport för två år sedan. Nya sådana förslag har nyligen dykt upp i debattartiklar och uttalanden av ledande regionpolitiker från flera partier, och nu senast i ett yttrande från Socialdemokraternas partistyrelse inför deras stämma i början av november.

Är det överhuvud möjligt att driva igenom sådana förbud mot digitala strukturer i dagens Sverige och vad skulle i så fall krävas?

Tveksamt totalförbud

En viktig utgångspunkt i frågan är förekomsten av ett stort inslag av utländskt ägande eller delägande både i apoteksföretagen och i vårdgivarna med digital inriktning. Dessa har i hög grad en bas i andra EU-länder. Det medför att tillåtligheten av ett förbud måste bedömas mot bakgrund av EU:s regelverk om rätten till företagsetablering och den fria rörligheten för varor och tjänster på den inre marknaden.

Då måste man bedöma om det är tillåtet att införa ett nytt förbud mot näringsverksamhet på ett område där det i dag råder rörelsefrihet. Att olika äldre apoteksregleringar lever kvar på vissa andra håll inom EU är inte relevant, eftersom det nu gäller möjligheterna att införa ett nytt förbud mot vad som i dag är fritt.

Nuläget innebär att det är fullt tillåtet för privata vårdföretag att äga och driva apotek och vice versa, förutsatt att företagen uppfyller kraven på lämplighetsprövning. Ett förbud mot detta skulle innebära att man i Sverige förbjuder en näringsverksamhet som täcks av EU-rätten och som i dagens läge är fullt tillåten.

Nya etableringsinskränkningar måste enligt EU-rätten och EU-domstolens fasta praxis vara motiverade av ett trängande allmänintresse. Det är svenska staten som har bevisbördan för att det skulle finnas ett sådant. Det krävs dessutom att den vidtagna åtgärden är lämpad för att tillgodose sitt syfte och att den har en proportionerlig utformning. Ett totalförbud är alltså bara tillåtet om det står klart att mindre ingripande åtgärder skulle vara otillräckliga.

Lita på professionerna

En viktig sak i sammanhanget är att läkare och farmaceuter har ett professionsansvar i sin yrkesroll.

Mot denna bakgrund framstår de skäl för ett förbud som Läkemedelsverket anförde i sin rapport som påtagligt tunna. Läkemedelsverket resonerade i korthet och i allmänna termer om risker för överförskrivning, onödigt vårdutnyttjande och styrning till specifika vårdgivare men något empiriskt material redovisades inte, inte ens i form av exempel. Olika aktörer som verket tillfrågat hade inte uppfattat att det föreligger några problem på området och kunde inte peka på några missförhållanden.

En viktig sak i sammanhanget är att läkare och farmaceuter har ett professionsansvar i sin yrkesroll. Det är självfallet inte förenligt med detta ansvar att förskriva eller rekommendera onödiga medicinska behandlingar eller onödiga läkemedel. Det har inte kommit fram något som tyder på att berörda apotek och vårdgivare skulle brista i sitt ansvar.

Motstånd mot digitaliserad vård

Det kan i och för sig förekomma i alla branscher att det kan finnas enstaka företag eller enskilda aktörer som inte iakttar regelverket och sitt professionsansvar. Både apotek och vårdgivare står emellertid under Läkemedelsverkets tillsyn. Verket har alla möjligheter att ingripa i anledning av klagomål eller anmälningar om det behövs och har en stor arsenal av åtgärder till förfogande. Hit hör inspektioner, föreskrifter, varningar, krav på rättelse, vitesålägganden och i sista hand att dra in tillståndet för ett misskötsamt företag att fortsätta verksamheten.

Det är tydligt att förslagen om förbud för apotek att äga vårdgivare och vice versa drivs av motstånd mot nya strukturer och utvecklingen av digital läkarvård. Det står emellertid klart att det skulle strida mot EU-rätten att införa något sådant förbud. Förbudsförslagen är orealistiska och borde snarast avföras från den politiska agendan.


Politik på allvar
Få gratis nyheter och en daglig politisk överblick från Altinget.
Genom att registrera dig till Altingets nyhetsbrev accepterar du våra användarvillkor