Penilla Gunther: Fortsatt viktigt med småskalig vattenkraft

Av Penilla Gunther
riksdagsledamot och energipolitisk talesperson för Kristdemokraterna

Christer Borg, ordförande för Älvräddarna, slår högt och lågt i en debattartikel om vattenkraften. Enligt honom tvekar politikerna om att ställa miljökrav både på de småskaliga och på de stora kraftverkens ägare. Nej, varför skulle vi tveka över det? Men kraven måste vara hanterbara efter bärkraft på de i första hand småföretagen, och även ha en realistisk syn på effekten av åtgärderna.

I en motion till riksdagen skrev jag om det motsägelsefulla uppdrag som Länsstyrelserna har; att dels utföra tillsyn och se till att lagstiftning verkställs, dels utveckla företagen på landsbygden, där egen elförsörjning varit och är en nödvändighet för lönsamheten.

Märklig syn på företagande

Borg skriver om den småskaliga vattenkraften, att ”det behövs minst tio kraftverk…för att skapa ett enda arbetstillfälle” och att ”de har alltså ingen nationell betydelse”. Det är inte den verklighet jag har sett ute i landet. Alla arbetstillfällen har betydelse, alla företag har betydelse för den regionala utvecklingen av Sverige.

Det är en märklig syn på företagande som Borg ger uttryck för. För att kunna göra bra investeringar för miljöförbättringar, krävs skatteintäkter. Ska en ”utrivningsfond” kunna skapas som Borg föreslår för att kunna byta ut små kraftverk, handlar det inte bara om bidrag till ägarna; det handlar om inställningen till verksamheter som i många fall funnits där i generationer.

Självklart med miljökrav

Jag har stor respekt för det ekosystem vi har i Sverige och Norden. Som kristdemokrat värnar jag förvaltarskapsprincipen och därmed arbetet för en långsiktigt hållbar havs- och vattenmiljö. Oavsett stora eller små kraftverk så är det självklart att miljökrav ska kunna ställas.

I dag står svensk elproduktion på två starka ben; vattenkraften och kärnkraften, men där de andra energislagen som kraftvärme, vindkraft och övrig förnybar energiproduktion måste utvecklas än mer. Målet för den svenska energipolitiken, att förena ekologisk hållbarhet, konkurrenskraft och försörjningstrygghet, innebär ett ansvar för oss politiker att väga åtgärder för och mot varandra, så även i frågan om förvaltning av vatten- och fiskvägar.