Anton Säll
Debatt- och opinionsredaktörDet var på håret.
Ulf Kristersson hade kavlat upp ärmarna och gjutit mod bland sina partivänner genom en helgjuten insats i Uppsala. Även om partiets egna siffror fortfarande var låga jämfört med de senaste valen och även om förtroendesiffrorna var långt efter Magdalena Anderssons hade röster i partiet pratat om Ulf Kristerssons valspurt som bra. Han gör sig bra i partiledardebatterna och vinner ofta i mätningarna efteråt, det har man inom partiet sett som en styrka.
Målet var att få till ett maktskifte, det ser man med allt att döma ut att lyckas med. Ulf Kristersson blir troligen nästa statsminister. Men frågan är till vilket pris. Det preliminära valresultatet på 19 procent är bättre än mätningarna, men sämre än förra valet. Sverigedemokraterna ökade återigen och petade Ulf Kristerssons parti från positionen som näst största parti i riksdagen.
Men nu ska han bilda regering också.
Sverigedemokratisk succé
Sverigedemokraterna stärkte sina positioner i valet. Det var väntat att partiet skulle gå framåt och mätningarna hade visserligen pekat på att partiet skulle bli landets näst största, men i Moderaterna har man viftat undan alla sådana farhågor inför valet. Tobias Billström var så säker på att Moderaterna skulle bli större än Sverigedemokraterna att han nästintill lovade det i en intervju med Agenda för två veckor sedan.
Sverigedemokraterna har sagt sig vilja få plats i regeringen, något som Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna har sagt nej till. Men det är ett faktum att Sverigedemokraterna är det enda partiet som gått framåt i opinionen jämfört med förra valet.
Förhandlingsutrymmet är gott efter Sverigedemokraternas fina val. Man vinner väljare från borgerliga partier, men också från Socialdemokraterna.
Frågan är hur Ulf Kristersson kommer att göra nu.
Bara för ett par veckor sedan slipades knivarna i anonyma intervjuer med både Dagens Nyheter och Aftonbladet. Staffantorps starke man Christian Sonesson muttrade att partiledare kommer och går men att Moderaterna i hans kommun består. Nu kommer de kritiska rösterna säkert tystna under en tid, men helt lätt blir det inte. Det ses som ett misslyckande internt att man blir mindre än Sverigedemokraterna.
Bilden av sig själva som ett av två statsbärande partier naggas i kanten.
Vad kommer SD vilja nu?
Jimmie Åkesson aspirerar inte på statsministerposten redan i år (och han skulle säkerligen inte heller samla stöd bakom en sådan lösning), men dynamiken partierna emellan i det som Ebba Busch kallade för ”nystartspartierna” har svängt än mer i Jimmie Åkessons favör. Det ger förhandlingsutrymme i regeringsfrågan, men också i budgetfrågan.
Sverigedemokraterna vill finansiera en stor del av skattesänkningarna med sänkt bistånd. Det vill Moderaterna också, men både Liberalerna och Kristdemokraterna har sagt sig vilja värna det svenska biståndet på en procent av BNI. Det ska läggas en budget som tolereras av både Johan Pehrson och av Jimmie Åkesson.
Liberalerna vill också sitta i regering, men inte med Sverigedemokraterna. Jimmie Åkesson å sin sida sa på sitt valnattstal att han ville se en majoritetsregering efter valet.
Ulf Kristersson går av allt att döma mot statsministerposten. Resten får partiet lösa senare.