Nordisk forskning kan underlätta omställningen

Vilken väg ska Sverige välja i arbetet med att nå nettonollutsläpp år 2045?

Frågan debatteras just nu extra flitigt, inte minst mot bakgrund av den handlingsplan på klimatområdet som regeringen, i enlighet med klimatlagens femte paragraf, förväntas lämna till riksdagen efter sommaren.

Nu presenterar vi på forskningsinstitutet Nordregio en rapport som ger vetenskaplig vägledning i frågan. Rapporten innehåller fyra helt färska studier som kan hjälpa svenska politiker att fatta ändamålsenliga beslut i ljuset av EU:s stora klimatsatsning, Fit for 55, och som visar att de enklaste lösningarna inte alltid är de bästa.

Den nordiska forskningen på området växer stadigt och ju mer kunskap vi i Sverige kan bidra med och ta del av, desto bättre.

Rapportens första studie undersöker bland annat huruvida EU:s system för handel med utsläppsrätter (ETS, som nyligen utvidgats) står i konflikt med de nordiska ländernas ännu mer ambitiösa satsningar för att minska sina inhemska utsläpp. Leder våra minskade utsläpp av koldioxid på hemmaplan till motsvarande utsläppsökningar i andra medlemsländer? Svaret är, givet vissa antaganden, förmodligen inte.

Nästa studie analyserar slitningarna mellan EU:s klimatmål och vissa branschspecifika klimatåtaganden i Finland. Resultaten är i allra högsta grad relevanta för Sverige och talar för att införandet av ett inhemskt system för handel med utsläppsrätter (exempelvis inom transportsektorn, som i dag inte omfattas av ETS) skulle kunna bidra till att utsläppsmålen nås på ett mer effektivt sätt.

Bonussystem kan ge oväntad effekt

Den tredje studien tittar på flera aspekter av Norges omställning och har bäring även på Sveriges klimatpolitik. Forskarna undersöker bland annat huruvida Norges bonussystem för elbilar är klimateffektivt, givet det faktum att EU redan har ett omfattande regelverk för att minska utsläppen från fossilbaserade drivmedel. En oförutsedd effekt av ett bonussystem likt det norska är, enligt forskarna, att försäljningen av fossildrivna bilar faktiskt riskerar att öka.

I slutet av rapporten återfinns den fjärde och sista studien. Den tittar bland annat på den handel med utsläppskvoter som omfattas av EU:s så kallade ansvarsfördelningsförordning och jämför utfallet av scenarier där graden av utsläppshandel varierar. En av slutsatserna är, något förenklat, att Sverige sannolikt skulle kunna minska sina utsläpp lika mycket som planerat, fast till lägre samhällsekonomisk kostnad, om vår kvothandel ökade. Ökad handel skulle å andra sidan innebära att Sverige riskerade att mista lite av sin status som klimatpolitiskt föregångsland, vilket i sig utgör en kostnad som är svår, för att inte säga omöjlig, att kvantifiera.

Politikerna tvingas välja

Sveriges beslutsfattare står inför flera svåra vägval när de etappmål som ska leda mot ett utsläppsneutralt samhälle ska nås. Flertalet politiska beslut – stora som små – kan sägas ha någon direkt, eller indirekt, klimateffekt och hur dessa effekter bör mätas och vägas mot andra målsättningar är alltjämt en öppen fråga. I bästa fall skapar ett beslut bara vinnare, men alltför ofta uppstår motsättningar där fördelar (exempelvis ökad tillväxt) måste vägas mot nackdelar (ökade utsläpp).

En av forskningens uppgifter är att förse beslutsfattare med policyrelevanta underlag som underlättar denna typ av avvägningar. Den nordiska forskningen på området växer stadigt och ju mer kunskap vi i Sverige kan bidra med och ta del av, desto bättre.

Har ingen tid att förlora

Snart blir Sverige, liksom nyligen Finland, med största sannolikhet medlem i Nato. Därmed får vi ytterligare en beröringspunkt och källa till samhörighet med våra nordiska grannar. Redan i dag kan vi dock ta nästa steg mot minskad sårbarhet genom att utbyta erfarenheter och kunskap, samt genom att låta oss inspireras av forskning om hur Norden kan fortsätta stå för en ansvarsfull omställning till ett grönare samhälle.

Vi har – givet den strida strömmen av larmrapporter – ingen tid att förlora.