Nedprioritera inte läxhjälp för barn i mellan- och högstadiet

Regeringens besked om att förstärka statsbidraget för läxhjälp med ytterligare 50 miljoner kronor under 2026 är välkommet. Alla satsningar som stärker elevers möjligheter att nå kunskapsmålen är viktiga. Men satsningen missar samtidigt den grupp där behovet ofta är som störst: elever i mellan- och högstadiet.

Att nedprioritera läxhjälp i mellan- och högstadiet är ett svek mot regeringens ambition att stärka elever i områden med socioekonomiska utmaningar och på glesbygden.

I dag kan kommuner och friskoleaktörer söka statsbidrag för läxhjälp i lågstadiet och gymnasiet, men inte för årskurs 4–9. Skälet är att dessa elever redan har rätt till minst två timmars extra studietid i veckan inom skolans ordinarie uppdrag. Det är en märklig prioritering. Det är just under mellan- och högstadiet som skillnaderna mellan elever växer, kraven ökar och betydelsen av vilket stöd man får hemifrån blir tydligare.

Kunskapsklyftorna växer i högstadiet 

Skolverkets Timss Longitudinal Study visar att klyftorna ökar under högstadiet. Högpresterande elever förbättrar sina resultat mellan årskurs 8 och 9, medan lågpresterande elever försämras. Elever med mindre gynnsam socioekonomisk bakgrund visar samtidigt ingen kunskapsutveckling alls under samma period.

Bakom siffrorna finns tusentals barn som lämnar grundskolan med sämre möjligheter att gå vidare till gymnasiet, vidare studier och arbetslivet

Regeringen konstaterar dessutom själv i vårändringsbudgeten att var fjärde 15-åring saknar tillräckliga läsfärdigheter och att elever med sämre socioekonomiska förutsättningar generellt når lägre resultat i grundskolan.

Hemförhållanden är avgörande 

För många barn avgörs skolgången inte bara av egen vilja och förmåga, utan också av vilka resurser som finns runt omkring dem. Elever med inlärningssvårigheter, låg utbildningsbakgrund i hemmet eller begränsade möjligheter till studiestöd har ofta sämre förutsättningar att få den hjälp de behöver. Riktad läxhjälp utöver den ordinarie undervisningen kan då göra verklig skillnad. Det kan handla om individanpassat stöd, studiero, trygga relationer och vuxna som har tid att se eleven.

Samtidigt uppger ungefär en tredjedel av eleverna, enligt Skolverket, att de inte får hjälp när skolarbetet känns för svårt. Två timmars extra studietid i veckan räcker inte för många elever i mellan- och högstadiet.

Fler lämnar gymnasiet utan behörighet

Våren 2025 saknade närmare 20 000 elever gymnasiebehörighet. För tio år sedan var motsvarande siffra omkring 14 000. Det är en ökning med 42 procent. Bakom siffrorna finns tusentals barn som lämnar grundskolan med sämre möjligheter att gå vidare till gymnasiet, vidare studier och arbetslivet.

När elever inte klarar skolan ökar risken för långvariga svårigheter att etablera sig i arbetslivet och samhället, med stora mänskliga och samhällsekonomiska kostnader som följd. Därför måste stöd i skolan ses som mer än en utbildningsfråga. Det är en tidig insats för att förebygga psykisk ohälsa, arbetslöshet och i förlängningen också kriminalitet.

Ta er i kragen regeringen 

Läxhjälp kan inte ersätta skolans ansvar, men den kan vara ett viktigt komplement. Civilsamhällets organisationer står redo att bidra. Om regeringen menar allvar med sin ambition att stärka elever med inlärningssvårigheter och i områden med socioekonomiska utmaningar så kan den inte samtidigt nedprioritera läxhjälp för barn i mellan- och högstadiet. Det vore ett svek mot den egna politiken.

Nu ligger ansvaret på utbildnings- och integrationsminister Simona Mohamsson (L) och gymnasie-, högskole- och forskningsminister Lotta Edholm (L) att se till att stödet når fram till de elever som behöver det allra mest.