När kommer de – generaldirektörerna?

När regeringen i början av sommaren plötsligt beslutade om att flytta på SGU:s generaldirektör Anneli Wirtén påminde det mycket om när Strålsäkerhetsmyndighetens tidigare generaldirektör Nina Cromnier fick gå året före.

Utåt fick båda endast beröm från regeringen för sina insatser, Wirtén för sitt driv och Cromnier för sina goda resultat. Förordnandet hade inte löpt ut för någon av dem. Men nu var det ändå läge för ett byte. Ungefär så.

Redan en dryg månad tidigare hade Energimyndighetens generaldirektör Robert Andrén fått beskedet om att hans förordnande inte kommer att förlängas, trots att han gärna ville fortsätta i ytterligare tre år.

Det står naturligtvis regeringen fritt att byta generaldirektör när förordnandet löper ut, men beskedet om Andrén möttes ändå med förvåning på flera håll. Och viss nyfikenhet. På vilka punkter i den omhuldade energipolitiken hade han inte levererat? Eller som en person högt upp i myndighetens hierarki diskret spekulerade: Hade han helt enkelt haft för lite fokus på den enskilda punkten kärnkraft?

Nummer tre: Kan vara en fajt för L och SD

Förutom dessa två gd-stolar där regeringen vill se någon form av annorlunda riktning och samtidigt signalerar att man inte darrar på manschetten inför att byta ut myndighetschefer, så väntar även miljöförvaltningens centralpunkt Naturvårdsverket på en ny ordinarie generaldirektör.

Veteranen Björn Risinger byttes inte ut på något sätt, även om han sägs ha varit en kompromiss när han år 2015 utsågs av dåvarande S-MP-regeringen. Risinger lyckades till och med sitta en månad utöver sina förordnade nio år, innan han klev av den sista oktober.

Men en ny chef för Naturvårdsverket är den utnämning av dessa tre som kan bli den största utmaningen för Tidöpartierna att enas kring.

Framför allt är kanske frågan om det går att hitta någon som L kan stå för och som SD kan fördra?

Det är ingen direkt statshemlighet att Liberalernas miljöpolitik i grunden ligger närmare delar av oppositionens än Tidökollegorna M, KD och SD. Så frågan är hur lätt det är för klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari (L) att vaska fram en kandidat som hon vill ha och som samarbetspartierna också ger sin nådiga nick?

Framför allt är kanske frågan om det går att hitta någon som L kan stå för och som SD kan fördra?

Flera skäl att leverera före jul

Återstår att se när regeringen sen till sist rullar ut besluten, men under december, likt ett nätt litet luciatåg, vore att rekommendera. Dels för att det kan vara skönt även för regeringen att rensa skrivbordet inför julledigheterna, dels eftersom spekulationerna och skvallret kring olika gd-kandidater vid det här laget börjar gå rejält på tomgång.

Sen finns det naturligtvis ett antal skäl av det mer seriösa slaget till att utnämningar inom staten inte ska ta för lång tid.

Fotnot: Utöver dessa tre så väntar ytterligare en av klimat- och näringslivsdepartementets myndigheter på generaldirektör: Konkurrensverket. Men det beror på att den tidigare generaldirektören fick en ny gd-stol.