"Misslyckande för ålen succé för kraftbolagen"

Av:
Ingemar Alenäs, ekologikonsult
Christer Borg, generalsekreterare Älvräddarnas Samorganisation

Vattenkraft är förutom överfiske en av huvudorsakerna till att den europeiska ålen (Anguilla anguilla) är på utrotningens gräns. Ålyngel når inte sina lekområden på grund av alla vandringshinder i form av dammar. De som istället utplanteras i våra sjöar massakreras i turbinerna eller fastnar och dör på rensgallren när de ska till Sargassohavet för att fortplanta sig.

År 2010 skrev dåvarande Fiskeriverket och ett antal av de största vattenkraftsföretagen under en avsiktsförklaring i vilken kraftföretagen skulle försöka uppfylla sin del av lagkraven i EU:s ålförordning från år 2007. Smaka på den. Myndighet kommer överens med bransch om att branschen ska försöka lyda lagen.

Om forskningen och verkligheten

Sedan år 2011 har Elforsk, kraftbranschens FoU-avdelning, drivit ett projekt kallat ”Krafttag Ål”, med
slutseminarium hösten 2017. De åtgärder som skulle testas och genomföras var:

• Inrättande av fiskväg förbi vattenkraftverk
• Skonsam drift under perioder med stor blankålsvandring
• Fångst och nedtransport förbi kraftverk
• Kompensatoriska åtgärder (till exempel utsättning)

Det stora problemet är att vi har en vattenkraftsbransch som inte bryr sig på riktigt.

Det som de facto har gjorts är att kraftbranschen:

1) Finansierat forskning kring ålen, vilket är bra. Inte fullt lika bra är att branschen ”måste avvakta forskningsresultaten så vi inte gör något som inte är kostnadseffektivt”. Under tiden fortsätter tiotusentals ålar att massakreras i kraftverken, trots att till exempel smala fingaller framför turbinerna minskar dödligheten med upp till 90 procent.

2) Betalt ett antal yrkesfiskare att fiska ål som vanligt, men släppa dem i Västerhavet så att de ska kunna simma till lekplatserna i Sargassohavet. Hur ålen hanteras är inte av intresse, kraftföretagen betalar för en totalentreprenad som ska ge sken av att bolagen är engagerade, 

3) Sätter ut glasålar, det vill säga små ålar i våra sjöar som kompensation för dem som dödas i kraftverken,

4) Kör sina kraftverk, utan fingaller, utan fiskvägar för ned-eller uppströms vandring, med fortsatt ålmassaker som följd.

Kraftbranschen har i sju år sedan avsiktsförklaringen med Fiskeriverket gjort enbart ett fåtal anpassningar av kraftverk. I Ätrafors i Ätran har dåvarande Eon, numer Sydkraft Power, i forskningssyfte installerat en avledningsanordning vid fingallret som minskat dödligheten med minst 90 procent. Men eftersom det är ”forskning” struntar man att implementera det i sina övriga kraftverk.

Till exempel vid Yngeredsforsen, som ligger strax uppströms Ätrafors. Där har bara under hösten 2017 vid några få besökstillfällen minst 50 stora ålhonor hittats döda på rensgallret. Ålhonor som skulle bidragit till en naturlig reproduktion av ål, men som nu måste dö för att kraftbolagen envisas med att inte genomföra ens de enklaste åtgärder.

Kraftbranschen bryr sig inte

Det stora problemet är att vi har en vattenkraftsbransch som inte bryr sig på riktigt. Som inte repeterar de lyckade miljöåtgärderna i alla kraftverk. Som istället sysslar med marknadsföring av vattenkraften som en miljöanpassad elproduktion. Som lobbar på aningslösa politiker, vilka vill lösa alla motstående intressekonflikter med ”frivilliga överenskommelser”.

När det kombineras med myndigheter som (av konflikträdsla?) inte använder de juridiska möjligheter som finns skapas den situation vi i dag har: En katastrof för ålen som art, men en succé för vattenkraftsbranschen.

LÄS OCKSÅ: Skilda reaktioner efter EU:s ålbeslut