Mattias Karlsson (SD): Vässad skattereduktion kan ge ny guldålder för civilsamhället

I den svenska samhällsdebatten är det allmänt vedertaget att vårt land, för att vara framgångsrikt, behöver ett konkurrenskraftigt näringsliv och en effektiv offentlig sektor. Det talas mer sällan om hur viktigt det är med ett starkt och vitalt civilsamhälle.

Civilsamhället blir syntetiskt och ängsligt, i stället för folkligt och fritt.

Att människor oegennyttigt engagerar sig för samhället och andra medborgare stärker sammanhållningen och det sociala kapitalet i vårt land. Ytterst är det en förutsättning för bland annat kulturarvets bevarande, för kunskapsutvecklingen, för folkhälsan och demokratin. Precis som staten och näringslivet är civilsamhället en helt nödvändig förutsättning för att bygga det goda samhället.

Civilsamhället blir ängsligt

När folkrörelserna växte fram för ett sekel sedan lades grunden till dagens svenska civilsamhälle. Förutsättningarna var goda. Ny teknik möjliggjorde organisering på sätt som tidigare inte varit möjligt, och det sociala engagemanget och idealismen flödade över alla breddar.

I takt med att skatterna steg under 1900-talets gång försvårades dock finansieringen av civilsamhället, som ironiskt nog i allt högre grad tvingades förlita sig på statliga anslag finansierade av skatter. Det är i dag inte ovanligt att stora civilsamhällesorganisationer är beroende av statliga anslag för mer än hälften av sina intäkter, eller i somliga fall till mer än nio tiondelar.

Detta kan leda till konformism och en följsamhet mot den politiska makten. För att få anslag gäller det att lojalt uttrycka de senaste politiskt korrekta modebegreppen. Civilsamhället blir syntetiskt och ängsligt, i stället för folkligt och fritt.

Staten och civilsamhället smälter samman

Ett verktyg som civilsamhällesorganisationerna kan använda för att hålla sig väl med de styrande politikerna, och på så sätt garantera fortsatta statliga anslag, är att efter avslutad karriär erbjuda politiker lukrativa styrelseuppdrag inom civilsamhället. På så sätt smälter staten och civilsamhället symbiotiskt samman, till skada för båda dessa samhällssfärer.

Det kan också leda till en zombifiering av civilsamhället, där de gamla bjässarna som inte alltid längre är livskraftiga hålls under armarna med skattemedel, medan nya och idealistiska rörelser trängs undan.

Åtgärda dagens brister

Det finns dock ett verktyg som kan återskapa förutsättningar som liknar de som fanns för ett sekel sedan, när grunden till dagens civilsamhälle lades. Det verktyget är skattereduktion för gåvor till ideell verksamhet. Det gör att civilsamhället blir mindre beroende av den politiska maktens goda vilja, och det gör att vanligt folk har råd att ge ekonomiskt stöd till civilsamhällesorganisationer. Det borgar för ett civilsamhälle som är vitalt, pluralistiskt, och karaktäriseras av genuin mångfald.

Sett ur det perspektivet är det mycket glädjande att sådan skattereduktion återinfördes år 2019. Tyvärr är systemet fortfarande befattat med många allvarliga problem. Regelverket exkluderar många allmännyttiga verksamheter. Beloppen man kan donera är för låga, särskilt jämfört med i till exempel Norge. Juridiska personer får inte skattereduktion när de donerar. Rapporteringsplikten för gåvomottagarna är så administrativt betungande att många mindre ideella verksamheter i praktiken exkluderas.

Reformen 2019 otillräcklig

Om målet med reformen 2019 var att skapa ett starkare och friare civilsamhälle kan man inte säga annat än att vägen dit fortfarande är lång. Men möjligheterna till förbättringar är också goda. Det finns därför anledning att utreda hur dagens brister kan åtgärdas. Om så sker finns alla möjligheter för en kraftfull vitalisering av dagens svenska civilsamhälle, som kan bli friare, folkligare och mer oberoende – i klass med den civilsamhällets guldålder som inleddes vid 1900-talets början.