Knölig start för historisk statsminister

Det går inte att komma ifrån att det är en historisk dag. Magdalena Andersson är nu tveklöst Sveriges första kvinnliga statsminister (även om hon nog hade den titeln i några timmar redan förra veckan). Imorgon ska hon bilda regering, men det kommer inte att bli en särskilt stark sådan.

Det går förvisso att diskutera hur starkt Stefan Löfvens regeringsunderlag var. Men om man räknade in både C och V räckte det i alla fall till att få ihop 175 mandat, det vill säga en majoritet. Magdalena Andersson får en betydligt knöligare riksdagsresa fram till valet.

Inga budgetändringar

Att Andersson ska styra på en M/SD/KD-budget har hon själv sagt att hon kan leva med. Det gjorde också Stefan Löfven både 2014/2015 och 2018/2019. Men då lyckades han få till en decemberöverenskommelse och ett januariavtal som gjorde att han ändå kunde ändra de svårsmälta delarna i ändringsbudgetar till våren.

Den möjligheten har inte Andersson om inte Centern plötsligt lämnar den praxis som partiet den senaste tiden gjort klart att det ser som den allra heligaste. Vilket ju inte förefaller särskilt troligt.

MP-avhopp

Att Miljöpartiet lämnar regeringen har också två sidor för Andersson. Å ena sidan tycker nog alltid en socialdemokratisk statsminister att det är skönt att slippa kompromissa regeringens politik med en koalitionspartner. Men å andra sidan kan Andersson inte ens vara säker på Miljöpartiets riksdagsröster framöver.

Kapat manöverutrymme

Så frågan är, vad kommer Andersson kunna göra i regeringsställning? Inte särskilt mycket i budgetrelaterade frågor och i övrig sakpolitik är det högst oklart. I den bästa av Anderssons världar kan hon bygga hoppande majoriteter i olika frågor. Men det är knappast så att M, KD, SD eller L kommer att rusa till regeringens undsättning i tid och otid.

Då återstår att få stöd från C, V och MP. Men dessa partiers ageranden den senaste tiden tyder på att de mest är intresserade av att profilera sig mer självständigt inför valet nästa höst. Så om det var svårt redan för Stefan Löfven att få stöd för sin politik kommer det bli ännu svårare för Magdalena Andersson .

Fördel?

Att Magdalena Andersson ändå vill regera under de här förutsättningarna har sannolikt att göra med att vi har ordinarie val i september 2022 oavsett vad som händer. Ett extraval i det här läget, skulle nog av många ses som onödigt. Om det ändå skulle bli så, är det sannolikt Andersson som skulle få bära hundhuvudet för det.

Nu kan hon i stället gå in i valrörelsen som statsminister nästa höst. Normalt sett är det en fördel. Men frågan är om det stämmer om man inte har kunnat få igenom sin politik i den kapaciteten?

Uppenbarligen gör Andersson bedömningen att det ändå är värt att behålla regeringsmakten. Även om det skett till priset av ett rumphugget regeringsunderlag. Facit på om det är en klok avvägning av henne får vi senast i september 2022.