Ivo är en katastrof för den privata tandvården

Privattandläkarna är övertygade om att det inte är regeringens avsikt att låta Inspektionen för vård och omsorg (Ivo) förstöra möjligheten att starta nya privata tandvårdsverksamheter i Sverige. Men det är dessvärre vad som sker. Dels på grund av orimligt långa handläggningstider i tillståndsprocessen, dels genom att det ställs orimliga krav på den som ska driva verksamheten.

Privata tandläkare lägger ner innan de ens startat

Det är inte rimligt att en etablerad tandläkare som vill starta företag även måste visa upp gedigna kunskaper inom arbetsrätt, arbetsmiljörätt och aktiebolagsrätt till den grad att det skulle imponera på erfarna advokater, personalchefer och revisorer. Konsekvensen blir att aktörer som skaffat lokaler och anställt personal inte kan starta verksamheten och att de därmed tvingas lägga ned verksamheten innan den startat. Det är inte heller något teoretiskt resonemang, utan snart verklighet.

För att åtgärda den absurda situationen som uppstått uppmanar Privattandläkarna regeringen att ge Ivo i uppdrag att i samarbete med Privattandläkarna upprätta ett serviceåtagande gentemot den privata tandvården. Serviceåtagandet ska reglera både handläggningstider och de krav som ställs på vårdgivarna. Serviceåtagandet säkerställer att det blir lätt att göra rätt. Ett liknande serviceåtagande fanns mellan Försäkringskassan och tandvårdens aktörer när det statliga tandvårdsstödet infördes.

Ivo ställer långtgående och diffusa krav

Att Ivo fick uppdraget att hantera tillståndsplikten innebar redan från början en stor risk, då Ivo återkommande fått kritik för långa handläggningstider, vilket också blivit verklighet gällande tillståndsplikten. Men inte nog med det. Ivo:s sätt att hantera den tillståndsplikt för att bedriva privat tandvårdsverksamhet som införs vid årsskiftet överensstämmer inte med syftet med tillståndsplikten. Syftet var att motverka kriminella aktörer inom tandvården och pröva om aktören har förutsättning att bedriva ett patientsäkerhetsarbete utifrån patientsäkerhetslagen. Men Ivo har i stället valt att ställa långtgående och diffusa krav på kunskap och insikter inom associationsrättslig lagstiftning, arbetsrätt och arbetsmiljörätt.

Ivo:s handläggning och tolkning av regelverket gör det i praktiken omöjligt att öppna småskaliga tandläkarledda verksamheter

Regeringen tycks, åtminstone delvis, varit medvetna om bristerna i myndighetsstyrningen, eftersom den beslutat om grundläggande organisatoriska förändringar av Ivo, som framöver bland annat ska ledas av en styrelse. Men det åtgärdar som nu vidtas kommer som bäst få genomslag framöver, vilket inte undanröjer de problem som finns i dag, i form av tandvårdsföretag som kommer att tvingas lägga ned verksamheten innan de hunnit öppna.

Ivo:s agerande får olyckliga konsekvenser då den, genom de krav som ställs, ändrar strukturen på den svenska tandvårdsmarknaden. Tandvården består till stor del av småföretag. Men de krav som ställs på småföretagare inom tandvården överstiger vida de krav som ställs inom andra branscher. Ivo:s handläggning och tolkning av regelverket gör det i praktiken omöjligt att öppna småskaliga tandläkarledda verksamheter. De högt ställda kraven på formella kunskaper inom arbetsrätt och arbetsmiljörätt gynnar aktörer som har tillgång till stora byråkratiska administrativa enheter inom den egna organisationen.

Folktandvården gynnas

Den privata tandvården är i dag den mest uppskattade samhällstjänsten. Den utmärks av hög tillgänglighet, personlig service, engagemang, lyhördhet och proaktivitet. Nöjda patienter, helt enkelt.

Ivo:s byråkrati är ett dråpslag mot den privata tandvården. Görs inget, kommer den privata tandvårdens andel att minska samtidigt som Folktandvårdens andel kommer att öka, eftersom offentliga vårdgivare inte krävs på tillstånd eller tyngs av orimliga myndighetskrav. Det är en förändring av tandvården som inte matchas av någon reell efterfrågan. Det är inte den valfrihet som patienterna efterfrågar och inte heller den som de förtjänar.