Prenumerera
Annons
Debatt

Hälso- och sjukvårdsstudenter: Vi vill inte utbilda oss till angivare

Vi ser en stor risk i att en anmälningsplikt skulle göra att färre personer sökte sig till våra utbildningar, skriver debattörerna.
Vi ser en stor risk i att en anmälningsplikt skulle göra att färre personer sökte sig till våra utbildningar, skriver debattörerna.Foto: Pontus Wikholm/Ulf Huett
31 oktober 2024 kl. 04:00

L

Ordförande Sveriges arbetsterapeutstudenter respektive ordförande Vårdförbundet student 

Detta är en opinionsartikel som speglar skribentens åsikter.

Sedan Tidöavtalet presenterades har frågan om anmälningsplikt mött starkt motstånd. Så även bland oss studenter. Parallellt med att många unga i dag väljer bort hälso- och sjukvårdsutbildningarna så har vi, trots varningar om nedskärningar och hög arbetsbelastning, valt våra utbildningar med noggrannhet.

Anmälningsplikten skapar förvirring

Valet har baserats på vilka vi är, vad vi vill göra med våra liv och vilka avtryck vi vill lämna hos andra och i samhället. För många hälso- och sjukvårdsstudenter har det varit grundläggande att i yrkeslivet få ägna sig åt att hjälpa och förbättra livet för andra. Det är något vi sätter högt och ser fram emot med stolthet.

Ur ett patientperspektiv är anmälningsplikten förfärande.

I våra utbildningar lär vi oss om etik, humanitära principer och om att möta människor oavsett bakgrund. Vid sidan av studierna följer vi nu med bestörtning utredningen av den ”angiverilag” som skulle innebära att offentligt anställda blev skyldiga att anmäla misstänkt papperslösa. Det finns ingen garanti för att vårdpersonal skulle undantas.

Ansvarslöst förslag

Ur ett patientperspektiv är anmälningsplikten förfärande. En sådan skulle inte bara strida mot grundläggande humanitära principer. Den riskerar också att skapa klyftor mellan samhällsgrupper och kraftigt minska förtroendet för vården hos redan utsatta grupper. I värsta fall kan den leda till att patienter inte vågar söka vård. Ur ett studentperspektiv skapar anmälningsplikten dessutom stor förvirring – den skulle gå tvärt emot de yrkesetiska riktlinjer vi lär oss att följa under utbildningen.

Vi har valt våra utbildningar för att i framtiden kunna hjälpa andra, trots återkommande larm om läget för hälso- och sjukvårdsanställda. Skulle vi ha gjort samma val om ”angivare” ingick i yrkesbeskrivningen? Många av oss svarar nej på den frågan. Vi ser en stor risk i att en anmälningsplikt skulle göra att färre personer sökte sig till våra utbildningar. Att som makthavare föreslå en sådan i ett läge då fler måste välja hälso- och sjukvårdsutbildningarna för att säkra framtidens vårdbehov – det vore inte att ta ansvar.

Skräm inte bort framtida kolleger

Vi är dagens studenter, framtidens arbetsterapeuter, biomedicinska analytiker, röntgensjuksköterskor och sjuksköterskor. De lagar som beslutas om i dag är vår framtida yrkesverklighet. Därför är det vårt ansvar att tydligt markera mot anmälningsplikten – ett förslag som riskerar att skrämma bort både våra framtida patienter och kolleger.

Vi har valt vår utbildning för att hjälpa andra, inte för att agera angivare. Vi står inte tysta medan vår framtid avgörs.

Artikeln är skriven av

L

Leonella Ahlén och Marlene Juhl

Ordförande Sveriges arbetsterapeutstudenter respektive ordförande Vårdförbundet student 

Annons
Annons

Insikt

Annons
Altinget logo
Stockholm | Köpenhamn | Oslo | Bryssel
Politik på allvar
AdressJohannesgränd 1111 30 StockholmRedaktionen+46 (0)8 12 13 14 24red@altinget.sePrenumerationsärenden+46 (0) 73 529 99 09adm@altinget.seOrg.nr. 556980-5269
Tillförordnad chefredaktör och Stf ansvarig utgivare Anton SällCFOAnders JørningKommersiell direktörLars GrafströmVdAnne Marie Kindberg
Copyright © Altinget, 2026