Greenpeace: Ett starkt havsavtal borde vara självklart för Sverige

DEBATT. Det är ovanligt tyst från Sveriges håll gällande ett starkt havsavtal. Vi förväntar oss att riksdagen ger regeringen en tydlig signal om att Sverige bör stödja skapandet av ett storskaligt nätverk av marina reservat, skriver Frode Pleym och Frida Bengtsson från Greenpeace.

Frode Pleym
Chef för Greenpeace i Sverige
Frida Bengtsson
Ansvarig för havsmiljöfrågor, Greenpeace


Vi har aldrig tidigare haft så många akuta hot mot våra hav, allt ifrån klimatförändringar och destruktivt fiske, till havsförsurning och plastföroreningar. Som tur är har forskare föreslagit konkreta åtgärder för hur vi bör bemöta och hantera dessa hot.

Det viktigaste, enligt forskarkåren, är skapandet av ett stort nätverk av skyddade marina områden där mänsklig aktivitet är mycket begränsad eller helt förbjuden. Vetenskapen är tydlig: Före år 2030 måste vi ha skyddat minst 30 procent av våra hav om vi ska lyckas rädda livet i haven och undvika de värsta effekterna av klimatförändringarna. Här har Sveriges riksdag och regering en viktig roll att spela.

Utanför nationell jurisdiktion

Den största delen av världens hav ligger utanför nationell jurisdiktion och i dag finns varken regelverk eller institutionellt ramverk för att införa det skydd som är nödvändigt. Därför påbörjade FN:s generalförsamling en förhandlingsprocess för att skapa ett ”Avtal om skydd av marin biologisk mångfald i områden utanför nationell jurisdiktion”, ett nytt juridisk instrument som stänger de luckor som i dag finns i internationell havslagstiftning.

Förhandlingsprocessen för det nya avtalet, som refereras till som “ett Parisavtal för haven”, har redan påbörjats. Denna vecka träffas representanter för världens regeringar i New York för den andra rundan i förhandlingarna, och förhoppningen är att ett avtal ska kunna skrivas på under år 2020.

Underminera forskningen

Om resultatet av dessa förhandlingar ska få den effekt som forskare menar krävs, behöver resultatet av förhandlingarna mynna ut i ett starkt avtal som säkerställer följande: 

  • En tydlig global process för inrättandet av marina skyddade områden.

  • Ett institutionellt juridiskt bindande ramverk på internationell nivå, inklusive partskonferenser, COP:s, Conference of parties, en ständig kommitté och ett vetenskaplig råd.

Tyvärr motsätter sig ett fåtal länder ett sådant starkt avtal. Bland andra Ryssland, Norge och Island försöker i sitt lobbyarbete underminera forskningens tydliga slutsatser och istället främja nationella och kommersiella kortsiktiga intressen.

Ovanligt tyst

Ett starkt havsavtal bör ha hög prioritet hos den svenska regeringen, som gärna pratar om att de vill vara ett föregångsland i klimat- och miljöfrågor. Tyvärr är det ovanligt tyst från Sveriges håll. Redan när regeringen ansökte om riksdagens tillstånd att delta i förhandlingarna definierades målen oerhört försiktigt, och fokus låg istället på att framhålla frivilliga åtgärder för skydd.

Riksdagen har i sig inte heller givit frågan den uppmärksamhet som krävs. Vi känner inte till någon diskussion i riksdag, ingen fråga, interpellation, debatt eller motion som refererar till dessa förhandlingar.

Bör hämtar inspiration

Andra länder har dock varit mycket mer progressiva. Storbritanniens regering har uttalat att “en tredjedel av världshaven behöver skyddas till 2030”, medan det brittiska parlamentet även föreslagit att regeringen ska arbeta för ett ”Parisavtal för havet” och välkomnar också specifikt “bilateral diplomati med Norge”.

Tysklands Bundestag har också gjort det tydligt att regeringen ska arbeta för “ett internationellt juridiskt bindande avtal, som ska möjliggöra att 30 procent av globala marina områden skyddas senast 2030”.

Här är vår förhoppning att den svenska riksdagen hämtar inspiration från sina brittiska och tyska motsvarigheter. Det är av yttersta vikt om Sverige ska kunna leva upp till sina internationella åtagande och sitt rykte som föregångsland i havs- och klimatfrågor.

Inte ideologiskt kontroversiellt

Därför förväntar vi oss att riksdagen snarast ger regeringen en tydlig signal om att:

  • Sverige bör stödja skapandet av ett storskaligt nätverk av marina reservat (30 procent till 2030).

  • Regeringen aktivt ska verka för ett starkt havsavtal under FN, som inkluderar ett bindande regelverk och ett institutionellt ramverk.

  • Sverige ska vidta diplomatiska ansträngningar, inte minst i samtal med våra nordiska grannar, i syfte för att påverka deras nuvarande position i förhandlingarna.

  • Sverige gör konkreta ansträngningar inom EU-förhandlingarna för att upprätthålla och förstärka EU:s positiva position till avtalet, som ständigt hotas att förändras.

Globalt havsskydd bör inte vara en ideologiskt kontroversiell fråga för något parti. Det bär inga kostnader för vår statsbudget. Det bör vara lätt för de folkvalda i riksdagen att göra rätt, och att enas i att kräva att regeringen gör mer än de gjort hittills.

Forrige artikel SD: SD: "Nej, EU ska inte diktera den svenska välfärden" Næste artikel Stim: Tobé och Fjellner har fel om upphovsrätt Stim: Tobé och Fjellner har fel om upphovsrätt
PR-chef gör comeback som statssekreterare

PR-chef gör comeback som statssekreterare

NAMN. Krister Nilsson blir ny statssekreterare på UD. Han kommer närmast från rollen som vice vd och ansvarig för kundupplevelser på PR-byrån Prime.