Forskare: Därför borde riksdagsledamöternas löner fördubblas

Riksdagsledamöter ligger inkomstmässigt högt jämfört med medianväljaren men grundarvodet (81 400 kronor i månaden) är ändå problematiskt lågt. För många professorer, läkare, jurister, ingenjörer, företagsledare och högre tjänstemän är arvodet ofta lägre än eller jämbördigt med deras lön. Arbetsveckan för många ledamöter är dubbel normalarbetstiden, inräknat att under helger stå och möta väljare på en marknad eller utanför mataffären. Den offentliga granskningen är intensiv och anställningstryggheten obefintlig.

Riksdagen behöver högre kompetens

Lönen är inte allt, men den påverkar alltid rekryteringen. När den ligger betydligt under alternativinkomsten minskar incitamenten för personer med hög marknadslön att söka. Urvalet förskjuts mot dem som har lägre alternativkostnad eller redan är etablerade i partistrukturer och bidar sin tid.

Riksdagsledamöter beslutar om allt solen rör vid. Skatter ska optimeras och regleringar ska genomlysas för att inte orsaka katastrofala bieffekter. Det går inte att förvänta sig att ledamöterna ska förstå eller var insatta i blott en hundradel av besluten som fattas, men om kompetensnivån höjs några procent skulle det tjäna alla medborgares plånböcker väl.

När ersättningen är låg, relativt ansvar och risk, påverkas inte bara vilka som söker utan även beteendet under uppdraget. Ett tidsbegränsat mandat med osäker framtid innebär att karriäravbrott och utebliven löneutveckling måste vägas mot arvodet.

Minskad risk för korruption

För individer mitt i yrkeslivet med räkningar att betala spelar det roll. Hög risk i kombination med okej ersättning minskar attraktiviteten för den som är etablerad på arbetsmarknaden och kanske ser en god utveckling på befordranshorisonten. För att inte tala om att de flesta ledamöterna måste lämna familjen halva veckan och bo i Stockholm. När de väl kommer hem kan deras röst i riksdagen leda till att det inte är tillrådligt att visa sig ute på stan.

Högre tjänstemanna- och politikerlöner kan minska benägenheten till korruption och beroende av externa inkomster. När den lagliga lönen ligger närmare marknadsalternativet minskar värdet markant av sidoinkomster och framtida positionering mot särintressen.

Ersättningen till folkvalda är en investering i institutionell kvalitet snarare än en symbolfråga

Den totala kostnaden för riksdagens arvoden är liten i relation till statsbudgeten. Effekterna av politiska beslut kan vara tusenfalt deras arvodesräkning. Små förändringar i besluts­kvalitet kan avgöra om din och min pension måste skjutas upp ett år eller inte. Ersättningen till folkvalda är en investering i institutionell kvalitet snarare än en symbolfråga.

Höjd lön motsvarar en billig semla i skattekostnader

Sverige har redan prövat vad som händer när politiska institutioner blir svaga och rekryteringen smal, det var en röra. Innan Axel Oxenstierna och frihetstiden på 1700-talet fanns ett system där privata intressen kunde få oproportionerligt inflytande över politiken. Senare byggdes i stället en stark stat med en offentlig förvaltning som länge varit internationellt känd för integritet och kompetens. Den traditionen var inte gratis men utslaget på Sveriges befolkning handlar det om omkring 35–40 kronor per person och år, alltså en billig semla.

Det är en marginell utgift i statsbudgeten men kan ha effekt på urvalet. En riksdag där något fler kvalificerade personer faktiskt har råd att kandidera blir svårare för särintressen att fånga. Konkurrensen om platserna skärps och rekryteringsbasen breddas. Om landet vill ha bättre politik bör arvodena öka. Varför inte fördubbla dem?