Det är dumt att piska på människor som lever i ekonomisk stress

Sveriges makalösa föräldrar har för fjärde året i rad frågat ensamstående föräldrar om privatekonomi och livsvillkor. Svaren är illavarslande.

70 % av de tillfrågade ensamstående föräldrarna (90 % är mammor) lagar billigare mat till sig själva för att prioritera maten till barnen. Över 40% har tvingats ta lån för att bekosta de mest basala utgifterna. ”Vi kommer inte äta julmat i år utan får äta vanlig mat under helgerna”, skriver en förälder.

Och nu tänker du kanske att det är synd om barnen och söker efter ett nummer att swisha pengar till. Gott så, det är ju ändå snart jul. Men vad familjerna behöver är en trygg ekonomi. ”Det påverkar mig så att jag mår dåligt av att vara beroende av allmosor”, menar en förälder. ”Jag välkomnar gärna socialminister Jakob Forssmed (KD) till min och mina barns vardag. Ett aktivitetskort kommer inte mätta varken mina barn eller behovet av ökade kostnader i samhället som gör att barn och ungas grundläggande behov inte tillgodoses”, säger en annan.

Höj nivån på bostadsbidraget permanent

Bostadsbidraget är det i särklass mest effektiva men också mest känsliga ekonomiska familjepolitiska instrument som staten har. Det är en behovsprövad försäkringsförmån som når de allra mest behövande. Men antal berättigade hushåll har mer än halverats på 25 år och bostadsbidraget kvarstår på samma beräkningsnivå sedan 1996. För en genomsnittlig ensamstående förälder med två barn och en inkomst på 25 000 kronor, är det ordinarie bostadsbidraget idag 1 600 kronor. Bostadsbidraget har urholkats, försummats och förlorat sin innebörd. Det är inte anständigt en välfärdsstat som Sverige, om vi inte vill tillbaka till fattig-Sverige som vi en gång lämnade. Sveriges makalösa föräldrar håller med Hyresgästföreningen om att nivåerna på bostadsbidraget måste höjas permanent.

Nationalekonomen och vetenskapsfilosofen Erik Angner behandlar temat fattigdom och begreppet knapphet ur ett nationalekonomiskt perspektiv i ‘En bättre värld är möjlig’. Fattiga människor anstränger sig inte tillräckligt, villkor och begränsningar är karaktärsdanande och människor behöver motivation för att vilja uppfostra sina barn, söka arbete och lyfta sig själva ur fattigdomen, är vanliga uppfattningar. 

Psykologiska skäl gör att fattiga inte tar sig i kragen. 

Samma uppfattningar brukar anföras i den svenska debatten om bostadsbidrag. Det ska alltid löna sig att arbeta, vi ska förhindra att människor staplar bidrag på varandra och får ut mer pengar än om de arbetar, det behövs ett bidragstak, vi behöver träffsäkra stöd och vi behöver se till marginaleffekterna, är vanliga argument hos de som förespråkar en restriktiv ekonomisk familjepolitik.

Det är dumt att piska på människor i ekonomisk stress

Psykologiska skäl gör att fattiga inte tar sig i kragen. Känslor av knapphet kan uppkomma genom brist på pengar, mat, tid, energi, hälsa, arbetstillfällen och relationer. Om känslan blir tillräckligt intensiv kan den drastiskt minska vår mentala förmåga att fatta beslut och ha framförhållning. ”Vad de fattiga behöver är större bandbredd. Åtgärderna måste riktas in mot att lindra känslan av knapphet. Det innebär att de fattigas tillvaro måste göras lättare att hantera”, skriver Angner.

Det är inte bara samhällsekonomiskt smart att investera i de allra mest utsatta. Det är också dumt att piska på människor som lever i ekonomisk stress.

Om man inte får ihop pengar till mat, hur ska man ens kunna vända sitt liv? Regeringen bör ta tillfället i akt att snabbt stoppa urholkningen av bostadsbidraget. Råd bot på fattigdomen och knappheten - investera i fattiga barnfamiljer!