Debatt: Regeringen måste ta ett helhetsgrepp om statens skogar

DEBATT. Regeringen har i samband med januariavtalet aviserat att staten ska vara en föregångare i hållbart skogsbruk. Men om skyddet för värdefull natur ska säkras krävs stora förändringar, inte minst vad gäller Sveaskogs uppdrag. Det skriver Johanna Sandahl, Naturskyddsföreningen.

Johanna Sandahl
Ordförande, Naturskyddsföreningen


Förvaltningen av de statliga skogarna, vår gemensamma skog, spelar en avgörande roll i den pågående omställningen till ett hållbart samhälle med fungerande ekosystem och rik biologisk mångfald.

Den biologiska mångfalden är helt avgörande för motståndskraftiga ekosystem som står emot snabba förändringar i miljön, och som på så sätt kan fortsätta leverera en rad omistliga ekosystemtjänster till samhället så som friskt vatten, ren luft och pollinering. En ohållbar markanvändning gör att vi i dag är långt ifrån att nå nationella och internationella åtaganden kopplat till biologisk mångfald.

Ge permanent skydd

I ljuset av den rådande klimatkrisen och den alarmerande utarmningen av ekosystem och biologisk mångfald finns stora möjligheter att använda statliga bolag och myndigheter för att visa vägen mot ett hållbart skogsbruk, och samtidigt ge skogar med höga naturvärden på statlig mark ett permanent skydd. Det handlar framför allt om Sveaskog, men även om Statens fastighetsverk och Fortifikationsverket.

Helhetsgrepp krävs 

I januariavtalets avsnitt Säkra resurser for skydd av värdefull natur görs bland annat utfästelserna att ett nytt Sveaskogsprogram ska genomföras och att ”staten ska vara föregångare i hållbart skogsbruk och visa stor naturhänsyn”. När regeringen, tillsammans med samarbetspartierna, nu ska förverkliga den del av januariavtalet som rör statens skogar måste ett helhetsgrepp tas över det statliga skogsinnehavet.

För att detta ska kunna bli verklighet krävs dock stora förändringar, inte minst vad gäller statliga Sveaskogs uppdrag. Det Sveaskogsprogram som regeringen nu ska sjösätta ger en möjlighet att säkerställa att skyddsvärda skogar inte avverkas och att bolagets skogsbruk blir hållbart.

Förändring har uteblivit

Sveaskog förvaltar 14 procent av landets produktiva skogar. På grund av ett intensivt skogsbruk utgörs majoriteten av dessa skogar av planteringar som är för unga för att avverka. För att möta regeringens avkastningskrav innebär detta ett mycket stort tryck på de oskyddade gamla naturskogarna som finns kvar på Sveaskogs marker. Trots att Sveaskog uttalar höga ambitioner i sitt naturvårdsarbete finns helt enkelt inte utrymme för bolaget att avsätta alla skyddsvärda skogar på innehavet. Resultatet ser vi i skogen, där flera naturskogar planeras för avverkning.

Statens fastighetsverk och Fortifikationsverket fick 2017 ett lovvärt uppdrag av regeringen att styra mot ett hållbart skogsbruk genom att utveckla arbetet med grön infrastruktur och hyggesfria metoder. Initiala observationer från Naturskyddsföreningens landsomfattande nätverk av skogsaktiva medlemmar ger emellertid vid handen att någon förändring av skogsskötselmetoder i större skala än så länge har uteblivit.

Inspireras av Finland

Sverige sneglar ofta mot grannlandet Finland när det gäller skogsbruksfrågor. I de nya riktlinjerna som Forststyrelsen, den finska motsvarigheten till Sveaskog när det gäller skogsbruk, har fått är det tydligt att den finska regeringen har tagit ett helhetsgrepp över de skogar som Forststyrelsen förvaltar. De nya riktlinjerna är väl genomtänkta och balanserar skogens alla värden för hela samhället på ett helt annat sätt än vad som är möjligt för till exempel Sveaskog inom ramen för de avkastningskrav som regeringen har ålagt bolaget.

Den svenska regeringen bör hämta inspiration från Finland och nu ta ett omtag om det statliga skogsinnehavet. Naturskyddsföreningen anser att uppdragen måste ha långsiktig social och ekologisk hållbarhet i fokus och inriktas på att:

  • Statliga skyddsvärda skogar ska inte avverkas, utan ges ett långsiktigt skydd.
  • Statliga skogar med låga naturvärden används som bytesmark, inklusive i trepartsbyten.
  • Statliga skogar brukas med hyggesfria och hållbara metoder.
  • Statliga markinnehav restaureras i syfte att återställa och bygga upp natur- och kulturvärden.
  • Statliga skogar explicit ska producera ett antal på förhand väl definierade och kvantifierbara ekosystemtjänster, till exempel biologisk mångfald, resiliens och kolinlagring.

Formulera om uppdrag

Kontentan av omformulerade uppdrag för de statliga skogsförvaltarna är att avkastningskraven anpassas efter ett nyttjande av skogen inom ekosystemens hållbarhet, i stället för att utgå från uttaget av biomassa som är fallet i dag.

Om regeringen menar allvar med att nå nationella och internationella åtaganden om att bevara biologiska mångfald och friska ekosystem behöver ekonomiskt satta mål som verkar i motsatt riktning systematiskt tas bort.

Nu har Sverige möjlighet att ta ett nytt helhetsgrepp om statens skogar. Genom omformulerade uppdrag kan det statliga skogsinnehavet bli en föregångare i ett verkligt hållbart skogsbruk. Det är en viktig pusselbit i den omställningen av Sverige som vi så akut behöver.

Forrige artikel L: Behövs mer öppenhet och dialog i rovdjursdebatten L: Behövs mer öppenhet och dialog i rovdjursdebatten Næste artikel Nilsson (C): Beslutet att stödja äldreomsorgen kom för sent Nilsson (C): Beslutet att stödja äldreomsorgen kom för sent
  • Rapportera

    Sverker Liden · Jägmästare

    Sandahls ideer är omöjliga att genomföra pga den statliga myndighetsutövningen.

    Varför bedriver Sveaskog, som många andra skogsägare, ett extremt granskogsbruk i södra Sverige även på tallmark? Jo, det beror på framför allt Naturvårdsverkets och länsstyrelsernas älgförvaltning. Även om Regeringen och Riksdagen skulle peka med hela handen och kräva ett varierat skogsbruk skulle man inte få det. Varför inte, om det går i Finland? I Finland har man ett helhetsgrepp inte bara på Forststyrelsen utan även på myndighetsutövningen. Det har medfört att man som mål för älgstammen har 3 älgar per 1000 ha till skillnad från Sverige har det dubbla och ibland i praktiken 3 ggr så tät stam. I Finland är viltförvaltningen samordnad med all annan skogspolitik till skillnad från Sverige. Här vägrar miljö- och landsbygdsministrarna att samordna målen för viltförvaltningen med målen för skogs- och miljövården. Därför kan man i Finland bygga upp ett lövskogsbruk byggt på kvalitetsbjörk - en sak som är omöjlig i Sverige.
    Miljöministern tycker det är viktigare att ställa sig bakom Naturvårdsverkets stöd för nöjesjakt än att göra det möjligt för skogsägarna att bedriva ett varierat skogsbruk. Seriösare än så är inte miljöpartiets härjande om skogens mångfald. Men även Naturskyddsföreningen står bakom den katastrofala viltförvaltningen. Jag har aldrig hört att Naturskyddsföreningen har reserverat sig i länsviltnämnden mot länsstyrelsens ansvarslösa viltförvaltning. Varför inte börja ta det ansvar man fått genom att säga ifrån i de delegationer , nämnder mm som är igång överallt. Då skulle Naturskyddsföreningens trovärdighet öka.