Blocköverskridande upprop: Ge kulturarvet rimlig finansiering

Kriget i Ukraina har visat hur snabbt samhällen kan förstöras – och hur kulturarv, arkiv och historiska miljöer blir måltavlor när demokratin hotas. Kulturarv är ingen kuriosa, utan en del av vår gemensamma motståndskraft.

Kulturarvet är en stabiliserande kraft

Trots detta saknar kulturarvssektorn ofta resurser för att möta kraven på beredskap, skydd och tillgänglighet. Vi politiker i Sydsverige ser ett växande glapp mellan kulturarvets samhällsnytta och de tillgängliga resurserna.

Kulturarv är mer än byggnader och föremål – det handlar om människors berättelser, identitet och kunskap som förs vidare till kommande generationer. I en tid av polarisering och desinformation fungerar kulturarvet som en stabiliserande kraft: det ger perspektiv, sammanhang och gör historien begriplig.

Kulturarvet växer, och därmed också ansvaret. Samlingar ska vårdas, dokumentation säkras, föremål förvaras rätt och kulturmiljöer hållas tillgängliga. Det kräver långsiktighet, kompetens och resurser – något många aktörer redan saknar. Samtidigt tillkommer nya uppgifter som samhället förväntar sig att sektorn ska hantera, vilket kommuner och regioner inte klarar ensamma.

Inte gratis att skydda kulturarvet

Kraven på kris- och krigsberedskap har ökat, även för kulturarvet. Det handlar om allt från att säkra lokaler och magasin till att ta fram beredskapsplaner, genomföra riskanalyser, skydda samlingar och planera för undanförsel vid höjd beredskap. Det är nödvändiga åtgärder – men de är inte gratis.

En regional kartläggning i Skåne visar att behoven finns, men finansieringen räcker inte. Flera insatser faller mellan stolarna i dagens stödstruktur. När samhället ställer högre krav på kulturarvet måste det också ge verktyg för att möta dem.

Kulturarvet ska vara tillgängligt för alla – digitalt, lokalt och genom nya former av delaktighet. Det kräver att civilsamhällets och de ideella aktörernas insatser tas till vara. För att kulturarvet ska vara en levande resurs i hela landet måste vi investera i dess tillgänglighet och utveckling, inte bara överlevnad.

Regeringen bör snarast bredda Allmänna arvsfondens ändamål och möjliggöra en särskild finansieringsdel för kulturarvet

Nyligen startade regeringen en utredning om att reformera Allmänna arvsfonden. Vi föreslår att ett nytt ändamål läggs till i lagen om Allmänna arvsfonden: bevarandet och tillgängliggörandet av det svenska kulturarvet.

Allmänna arvsfonden stödjer ideella verksamheter för barn, unga, äldre och personer med funktionsnedsättning – ett viktigt syfte som ska värnas. Samtidigt har fonden länge haft överskott, och det pågår en diskussion om hur medlen kan användas mer ändamålsenligt.

Öronmärk resurser från Allmänna arvsfonden

Vårt förslag är konkret: att 20 procent av de medel som Allmänna arvsfonden fördelar årligen öronmärks för tidsbegränsade insatser för kulturarvets bevarande och tillgängliggörande. Det skulle stärka kulturarvets beredskap i hela landet och stötta ideella och offentliga aktörer som i dag saknar stödformer.

Kulturarvet är en del av det som ska skyddas vid samhällspåfrestningar. Det är en resurs för återhämtning, sammanhållning och demokratiskt motstånd. Att stärka dess finansiering är därför inte en ”kulturfråga vid sidan av”, utan en fråga om samhällsberedskap och långsiktig hållbarhet.

Regeringen bör snarast bredda Allmänna arvsfondens ändamål och möjliggöra en särskild finansieringsdel för kulturarvet. Det är en investering i vårt gemensamma minne och vår gemensamma motståndskraft.