Birdlife: Jägarintresset har oproportionellt stort inflytande

Den andra delen av Naturvårdsverkets preliminära förslag till jakttidsändringar har nyligen varit ute på remiss. Birdlife Sverige ser mycket positivt på förslagen om att inte längre tillåta jakt på ejder och alfågel.

Här uppfattar vi att Naturvårdsverket har följt den riktlinje som vi anser vara självklar, nämligen att jakt inte ska bedrivas på hotade och tydligt minskande arter.

"Att döda för nöjes skull"

Glädjande nog förefaller myndigheten därmed göra avsteg från sin generellt rådande inställning att jakt kan bedrivas på utsatta arter, så länge jakten utgör en relativt liten påverkan på populationsnivå.

Det resonemanget hade varit lättare att följa om det funnits någon i Sverige som i nuläget var beroende av fågeljakten för sin överlevnad, men då denna typ av jakt är att betrakta som ren nöjesjakt går den i dagsläget inte att försvara. Att döda för nöjes skull med motiveringen att det tillhör vår ”kultur” är inte ett hållbart argument. Åtminstone inte för de flesta medlemmar av vårt samhälle, som förväntas bygga på solidaritet, etik och moral.

Oproportionellt inflytande

Tyvärr speglar detta vilket oproportionellt stort inflytande jägarintresset har, inte minst i riksdagen där en avsevärt större andel av ledamöterna är medlemmar i riksdagens jaktklubb jämfört med hur stor del av Sveriges befolkning som är jägare.

Daniel Bengtsson
Fågelskyddsansvarig, Birdlife Sverige

Birdlife Sverige ställer sig kritisk till att delar av Naturvårdsverkets strategi för svensk viltförvaltning grundar sig i synen att ”jakt, viltturism och annat brukande av vilt inte ska begränsas av omotiverade hinder utan utgångspunkten är att det ska främjas” samt att ”så många arter som möjligt ska vara föremål för allmän jakttid”.

I skuggan av dessa främjanden får viltturism och friluftsliv (av annat slag än just jakt), aktiviteter med långt fler utövare än jakt, knappt någon uppmärksamhet över huvud taget. Tyvärr speglar detta vilket oproportionellt stort inflytande jägarintresset har, inte minst i riksdagen där en avsevärt större andel av ledamöterna är medlemmar i riksdagens jaktklubb jämfört med hur stor del av Sveriges befolkning som är jägare.

Bättre balans mellan intressen

För att påvisa hur jaktintresset lätt krockar med andra intressen kan nämnas att ingen fågelguide som värnar sina deltagares upplevelser skulle komma på tanken att anordna en exkursion längs Ölands östkust i samband med andjaktspremiären i augusti.

Då Naturvårdsverket nu aviserar att strategin för svensk viltförvaltning ska ses över och uppdateras, hoppas vi verkligen att den nya versionen innebär en bättre balans mellan olika intressen hos besökare i naturen.

Förväxlingsrisker

När det gäller förslaget att införa allmän jakt på enkelbeckasin finner vi en rad ”motiverade hinder” för detta. I stora delar av södra och mellersta Sverige är denna art på tillbakagång och antalet recept på enkelbeckasin i moderna kokböcker visar att arten knappast kan ses som en födoresurs.

Därtill gör beckasiners hastiga uppflog att risken för skadeskjutning är påfallande stor. En relativt sen jaktstart (föreslagen jakttid 1 oktober – 31 december) motiveras av möjlig förväxling med dubbelbeckasin (som flyttar i juli – september), men inget nämns om förväxlingsrisk med dvärgbeckasin, en annan mycket snarlik art. Denna uppträder tillsammans med enkelbeckasin och är i princip omöjlig att särskilja under jakt. Det finns inga rimliga skäl att införa allmän jakt på enkelbeckasin.

Utländska jägares jakttryck

Jakttiden på ripor måste minska och inte öka som i Naturvårdsverkets förslag. En anledning till att vi värnar riporna är deras stora betydelse för vinteröverlevnad hos jaktfalk och andra rovfåglar. Dalripan har minskat i stora delar av utbredningsområdet och vi anser att jakt på ripor endast ska tillåtas i fjälltrakterna, där bestånden är starkast.

Vi framhärdar också i vår uppfattning att Sverige definitivt inte ska ha tidigare jaktstart än Norge, utan flytta fram jaktstarten till 10 september, för att undvika en snedbelastning i jakttrycket från utländska (till stor del norska) jägare.

Riporna ska inte heller jagas ända fram på vårkanten, eftersom man då bedriver jakt på de fåglar som lyckats överleva vintern och med stor säkerhet kommer att gå till häckning. Jakten riskerar då att få negativa effekter på det häckande beståndet.